Game over.

Om min tillvaro skulle vara som ett dataspel skulle jag just nu befinna mig på punkten där man börjar känna att nu har jag kommit en svårighetsgrad eller en nivå för högt upp. Precis där objekten och valen blir för många för att man ska hinna göra rätt val och man ställer sig frågan om det verkligen är tänkt att man ska klara av det här spelet. Eller om det är en bugg för att man inte ska komma vidare.
Stressnivån ökar jämsmed kraven och man skyndar sig att släcka bränder för att inte själv bli bränd på kuppen. Ändå fortsätter hindren man ska mästra att komma och till slut har man tappat fokus och klickar mest på första bästa som poppar upp i bild istället för att lösa uppgiften. Ända tills bilden plötsligt falnar iväg och hjärnan förvirrat försöker förstå vad som händer. Skärmen domineras snart av en snurrande ikon, en ekande trudilutt och orden "GAME OVER".

Där sitter man. Frågande. Ställd inför valet att kasta sig in igen eller trycka på esc.

I verkliga livet finns inte esc-knappen även om det kändes så en stund idag när sonen oväntat somnade på eftermiddagen och inte gick att väcka. Resultatet blir självskrivet att han sedan är uppe till midnatt medan man desperat försöker lägga syskon och få undan, åtminstonde det mesta, av dagens stök medan drömmen om huvudet på kudden alltmer liknar ett nirvana.
Till slut står man där och tvingas inse att man skulle få vara uppe till vargtimmarna om man ska hinna ikapp hushållet. Och i dylikt scenario skulle dagen efter bli ännu mer kaotisk och efter så det är inte ens att tänka på. Någonstans där, med tvätten fortfarande i maskinen och matfläckarna kvar på golvet når jag mitt eget Game Over. Det är inte lönt att försöka längre.

Barnafödandet i Tyskland är på nedåtgående och sjukskrivningarna i Sverige på uppåtgående rapporterar radion. Så födslotalen måste upp och sjukdomarna ner.
Ibland undrar jag om de som gör alla rapporter och utredningar faktiskt pratar med människorna det berör. Jag har blivit uppringd av en statistiker för att svara på massor av frågor. "Hur mycket tjänar du?" "Hur mår du?" och så vidare. Men jag undrar ändå. Ofta får man gradera sitt svar på en skala och man kan säkert se samband om hur fattiga människor kan vara lyckliga men rikare ändå är friskare. Jag undrar bara vad de fattiga, rika eller medelsvenssons skulle svara om just de blev tillfrågade huruvida det är deras pengar som faktiskt avgör deras hälsa eller om det är något annat. Vad tror de själva?
Empirisk forskning är forskning som behöver göras men som man inte alltid vet vad man ska ha till just när den görs. Det kan låta knasigt men det finns en bra idé i att kunna hitta upptäckter som man kanske annars inte hade tänkt på.

Så mycket vet jag i alla fall, att just idag hade jag då varit betydligt gladare om en hushållerska hade kommit hem till mig och lagt barn och städat huset. Som när jag var liten och min mormor kom hem till oss och städade och tog hand om oss barn. Jag tror knappast att varken den sittande eller någon framtida regering kommer inrätta ett mormorsavdrag. Förmodligen kommer istället pensionsåldern höjas och pensionerna halka efter ännu mer. Det är lite synd, att allt ska vara så fokuserat på att ha ett arbete. Vore det inte bättre att fokusera på att få samhället att gå ihop? Man kan fråga sig varför endast den som uppbär lön ska räknas i ett samhälle och alla andra företrädesvis sysselsätta sig med att hitta ett arbete. Om alla hade ett ändamål på lika villkor i tillvaron kanske man inte skulle ha lika många bränder att släcka.
Klart, ska man tro vissa grupper inom miljöforskningen är det ändå snart Game Over.

Fiskdöd hemma på köksbänken.