14 maj 2015

Symptoms of Asperger from the Asperger point of view

Recently I have surfed the internet reading about Asperger. This has eventually gotten me somewhat frustrated and angry when it comes to "symptoms of Asperger". Cause it seems to me like non-aspies prefer to look at Asperger from their point of view rather than the aspie point of view and this makes the symptoms having some bias.
It also causes a lot of frustration for someone having Asperger trying to live in this non-aspie world.

The child developmental psycologist Piaget made this experiment a long time ago. He had a model of a mountain placed on a table and then placed two kids at one side of the table each. Now each kid was able to see their side of the mountain but not the other´s. This results for someone, not being in that same room but rather just hearing the kids describing the mountain afterwards, will end up thinking one of the kids must be lying or be deillusional. Cause even if both kids saw, and are now describing, the same model they will tell you two different stories.
The same goes for Asperger people living in this world and being forced to interpret the world as non-aspie. We stand on one side of the table but are expected to describe the other side of that mountain. This, of course, cause a lot of misunderstanding.

One symptom that is often heard is Asperger people not having empathy. Now, for a person saying that, a non-aspie, it comes only logic to an aspie, that this person probably considers themselves as having great empathy. Looking up the word empathy it seems very strange to why these non-aspies are trying to drag aspies to their side of the table instead of simply walking over to our side. But that just doesn´t happen.

Asperger people do not lack empathy. Sociopaths lack empathy. Empathy is knowing and caring about other people´s feelings. Asperger people can recognize emotions in other´s. Asperger people are also capable of understanding that emotions affect people and can even be affeted by it. Asperger people are not sociopaths, they just don´t know exactly what to do about the situation. Cause the mountain of an aspie comes with a high degree of logic and it just doesn´t seem logic to be expected to guess what you want to be done from what emotion you are experiencing. Specially since that "doing" isn´t the same on every single occassion. And in fact, non-aspies don´t alway know either what to do on every single occassion and cause each other conflicts and pain. I would state that some non-aspies don´t appriciate the way aspies show they care.
You let an aspie know what you want they to do next time you get sad or cry and I promise you, if that aspie actually cares about you, they will do exactly that. Aspies just can´t guess if you changed your mind and now wants they to do something different without letting them know. Neither do aspies get the logic in showing empathy to someone they don´t care about nor are in some kind of danger.
It´s just a matter of you sometimes playing by aspie rules for a change and let the Asperger person know so they have a change to actually applying what you want them to do.

Those times when a person shows an angry face and lets you know "I´m not angry" it if very confusing for aspies. For these occassion an aspie don´t know what to trust. Your voice or your face. Cause aspies take a lot of trust in the said and/or written words. In that way you can always trust an aspie to give you a straight answer. So don´t ask an Asperger person questions you don´t want a straightforward answer to.
Getting back to that dual person saying and showing different things. This causes the Asperger person to have an inner conflict, simply because of not knowing how to handle things not adding up. That brings confusion and in the end anxiety to the aspie bodie. That makes the Asperger person not being able to respond to your emotions cause of having their own ones being quite enough at that time. You just have to deal with it, like non-aspies make aspies dealing with un-logical expression.
That is also a cause for the aspie-symptom of "not showing expressions". So, aspies don´t have a vivid body language but I can assure you the emotional life inside can be at times.

Lastly I´d like to adress the fact of stressing. Don´t ever stress an Asperger person. Asperger people thrive on logic and logic is an artform that takes time. You just can´t force that. Instead I suggest you simply let the Asperger person know that since this thinking is taking such time you will head out in the kitchen to do something else instead. And how that doesn´t mean you are going to abandon the aspie but will be back. And PLEASE do not tell in what time you will be back unless you have a timer nearby! Cause aspies just hate it when you say "be there at eleven" when instead you mean "eleven-ish".
This comes from having a need of things being scheduled. That need comes from not being able to understand some basic things that goes on in this non-aspie world. I think you would feel confused as well if you lived in a country with rituals and behaviors that didn´t make sense or comprehension to you.

I have also heard that aspies are not designed to get along very well with other aspies for some reason. That is complete bullshit. Why else do you think the internet exists? It is for aspies to hang out together.
From my experience, Associating with aspies is maybe not the most intense meeting you will encounter but for me, as an aspie, it if a great feeling of security and relaxation. Cause then I know that what is said is true and I don´t have to think twice before asking anything. And when I ask I get a straightforward answer to what I asked and not something completely else. I sometimes notice the other aspie and I weren´t thinking alike and then I will get maybe a shorter answer than expected but the only thing I have to do then is to rephrase my question and I get an answer.


https://www.pinterest.com/ihyttsten/an-asperger-puzzle-for-you-who-need-one/




11 maj 2015

The Asperger child

With a heavy heart and troubled mind,
he thinks of how he failed again.
Wanting to reach out,
but ending up to hurt instead.

In a maze he walks around
Not able to find the exit gate
"What if there is none to find",
he asks himself
"What will I do then?"

With a troubled heart and a heavy mind
he does raise again.
To walk around in his constant maze
Thinking slowly to himself;
"The crime I did was to show myself
And that is not a pretty sight."
Cause the anguish tantrum of an Asperger child
Can bring the devil to his knees.

So he walks around without a goal
In that closed maze of his.
Cause there is now way for an Asperger child
To say “I´m sorry” when words run out.
And there is no way to go back in time
And heal what he teared apart back then.

On the ground he sits
with a puzzle in his hand.
A puzzle
he can not put together again.
Cause this is the trouble for an Asperger child;
Even though
he can learn and teach
about quantum physics and molecular structure
He can not put a simple puzzle
back together again.

“I need help with this!” he is crying out
But there is no one there to hear.
Cause what no one can understand
Is why a clever child
Would build a maze around himself, 
and never find his way out again.

When no one can hear him
He goes silent again.
Building a bubble around himself
To protect him from making that same mistake
“Cause no one can love me" he silently thinks
"When all I do is to cause trouble and pain."






12 januari 2015

Event om amning under 2015

Amningsfredag!
6:e mars 2015, Grönwallsalen ingång 70, bv, Akademiska sjukhuset, Uppsala
Anordnat av Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet
9-16

Ur innehållet;
"Folket i Kalahari" -Lasse Berg (författare & journalist)
"Amning och eosologi, vad är det?" -Tomas Ljungberg (docent i farmakologi)
"Den första amningen" -Anne-Marie Widström (docent, barnmorska)
"Spädbarnet i vården" -Paola Oras )doktorand, barnmorska)
"Anknytningsteorin" -Carl-Pether Wirsén (psykolog)





Amningshjälpens Riksträff!
20-22 mars 2015 (från eftermiddag till lunch ungefär)
I år håller vi till i Göteborg. Håll utkik på hemsidan www.amningshjalpen.se för vidare information!
OBS!!! Medlemskap i Amningshjälpen krävs för deltagande





The Baby-Friendly Hospital Initiative expanded for
Neonatal Wards (Neo-BFHI)
2nd Conference and Workshop in Uppsala, Sweden,
May 19-20, 2015
Venue: Uppsala University Main Building
The conference and workshop are organized by the Nordic and Quebec Neo-BFHI Working Group to support, promote and protect breastfeeding of preterm, low birth weight and sick infants requiring neonatal intensive/special care around the world.
Purpose: To prepare the participants in all types of health care settings for implementation of the program, and to discuss barriers and activities to overcome them.
Target groups: All types of professionals involved in clinical work, education, research, public health, organization of health care services related to neonatal intensive/special care, students, and breastfeeding peer counsellors.
Key Note Speakers (preliminary list): Nathalie Charpak, Colombia; Donna Geddes, Australia; Carmen Pállas-Allonso, Spain; Diane Spatz, USA.
Deadline for submission of abstracts for oral presentation or poster: March 3, 2015.


Welcome to Uppsala!


Välkommen till den 6:e Nordiska Amningskonferensen 24-25 september 2015 i Stockholm!

Boka in dagarna redan nu! Mer information om program och anmälan kommer i början på 2015. Uppdaterad information finns på www.amnis.org

29 juni 2014

Hur ska man tänka som ammande under Ramadan?

Fuskar lite och lägger upp min tentamensfråga med svar som inlägg kring amning i fastetid. :)

En nyförlöst mamma med avsikt att helamma sitt barn enligt rekommendationen vill delta i Ramadan. Hon är övertygad om att hennes bröstmjölk inte kommer att påverkas av att fullt ut delta i Ramadan, som för henne och hennes familj är en mycket viktig del av deras religiösa tro. Hur bör man bemöta henne? I vilken utsträckning har hon rätt i sina tankar kring Ramadans påverkan på bröstmjölken?

En ammande kvinnas förutsättningar för att nå sina amningsmål har stor del i hur stödet omkring henne och förståelsen för hur hennes situation ser ut (1,2). För att veta hur just denna kvinnas uppfattningar kring religionen och amningen ser ut behöver man veta mer om vilka traditioner som tillhör just hennes muslimska lära. För Sunnimuslimen är en väl utförd amning att jämställa med martyrskap och för de flesta muslimska kontexter är amningen en plikt och något som kommer gagna kvinnan själv med framförallt barnet (3,4,5,7). Den muslimska läran beskriver olika sätt för kvinnan att hantera amningen och amningen under fastan så att både lösningar som att avstå fasta under amning och att låta barnet ammas även av en annan kvinna är möjliga (11,12). Koranen förbjuder att fastan utförs på ett sådant sätt att personens liv är i fara (10).
Kvinnan är nyförlöst och det framgår inte av frågeställningen om hennes mjölkproduktion har kommit igång ännu. För modern som fortfarande är i laktogenes I har jag inte lyckats hitta evidens för hur mat- och vattenintag påverkar mjölkbildningen eller mjölkens innehåll. För den senare amningsperioden (mogen mjölk) finns forskning som talar för att den totala mängden bröstmjölk som produceras kan minska vid kraftigt minskat födointag dock utan att själva innehållet i bröstmjölken förändras (1). Eftersom Ramadan nödvändigtvis inte innebär långtidssvält då födointag är tillåtet fram till dess solens första stråk åter är synliga (6) är det tänkbart att ge kvinnan förslaget att hon lägger upp sina dygn så de medger vila och ordentligt födointag förutom de, för henne, obligatoriska åtagande i och med fastan (11).
Den påfrestning som fastan i sig kan utgöra för en ammande kommer i form av hypoglykemi och med en ökad glukoneogenes och ketonkroppsbildning som följd. Detta gäller speciellt om fastan överstiger 30 timmar (8). Det katabola tillståndet påbörjas redan 4-5 timmar efter måltiden och är till viss del att ses som kroppens normala regleringssystem. Det katabola tillståndet är också associerat med hormoner som adrenalin och kortisol (9) och är som sådant tänkbart att påverka amningen negativt då utdrivningsreflexen hämmas av bland annat adrenalin (1). En hämmad utdrivningsreflex kan fördröja den viktiga fysiologiska ökningen av mjölkmängderna i början av amningen och på sikt försvåra amningen (1). Den mer uttalade hypoglykemin som fastande under amning kan innebära bör även beaktas särskilt för mamman med diabetes typ 1 då kombinationen av dessa två faktorer kan innebära hälsofara (1,8,9,11).
Kostrekommendationerna bör inriktas på att underlätta för kvinnan på bästa sätt. Sportdrycker kan påverka vätskeupptaget och kan därför vara att rekommenderas till viss del. Fett sänker magsäckstömningshastigheten och kan därför avrådas i början av fastans brytande för att underlätta för henne att få i sig tillräcklig mängd näring under dygnets mörka timmar. En god fysisk kondition underlättar en jämn nivå av blodglukos. I övrigt är förmågan att få i sig nödvändig mängd mat under en kortare tid på dygnet förenat med den mättnadskänsla individen känner. Mättnadskänslan kan påverkas av måltidens innehåll av fett, kolhydrater och proteiner. Det är dock inte helt klarlagt exakt hur detta sker och det tycks föreligga viss individvariation på hur vi reagerar (9).
Diskussion:
Av ovan framgår att diskussionen med mamman och pappan bör innehålla information om de eventuella negativa faktorerna som Ramadan kan innebära för just henne och hennes barn då Koranen påbjuder att fasta inte ska göras på ett hälsovådligt sätt. Vid diabetes typ 1 samt så nyförlöst att hon befinner sig i laktogenes I finns orsak att direkt avråda henne från fastan och råda henne att tillsammans med sin man, familjen eller Imamen hitta ett alternativ.
Man får ge henne rätt i att bröstmjölken inte behöver påverkas vad gäller innehållet men man bör upplysa henne om hur mängden bröstmjölk och amningen i sig kan påverkas.
Är hon i övrigt frisk och inga komplicerande faktorer föreligger så blir mitt råd att hon förbereder sig i tid om så är möjligt. Hon kan långsamt vänja in kroppen till en annan måltidsordning med målet att lägga ett frukostliknande intag vid fastans avbrytande under dygnet och en blodglukosstabiliserande måltid vid soluppgången. Hon kan också fundera över möjligheten att optimera sin fysiska kondition, inom rimliga gränser med tanke på hennes tillstånd, innan fastan för att underlätta mer stabilt blodglukos under den katabola fasen. Jag skulle också be henne fundera över hur hon kan lägga upp intaget av livsmedel utifrån hur hon reagerar på olika livsmedel samt utifrån eventuella kulturella faktorer i syfte att hinna få i sig nödvändig mängd och sort av livsmedel under den tid fastan medger födointag.
Bemötandet bör vara med respekt för hennes tro och kultur och med insikt kring hur viktig både amningen och Ramadan är för den muslimska kvinnan (förutsatt att hon är muslimsk, vilket inte klart framgår av frågeställningen).


  1.  Riordan J., Wambach K. Breastfeeding and human lactation. 4th ed. Sudbury: Jones and Bartlett Publishers, 2010.
  2.  Byström A, Janson E., Pihström-Axelsson M. Kulturella skillnader i amning (examensarbete, Amning och bröstmjölk 7,5p). Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. 2010.
  3.  Mission Islam. Advice for the new mother. Mission Islam nov 2013. http://www.missionislam.com/family/advicenew.htm (Hämtad 2013-11-25).
  4.  Al-Islam.org. Chapter 8: After delivery. Ahlul Bayt Digital Islamic Library Project 1995 – 2013 http://www.al-islam.org/from-marriage-to-parenthood-heavenly-path-abbas-and-shaheen-merali/chapter-8-after-delivery (Hämtad 2013-11-25).
  5.  IslamCan.com. Importance of breastfeeding a muslim child. IslamCan 2001. http://www.islamcan.com/raising-children-in-islam/importance-of-breastfeeding-a-muslim-child.shtml (Hämtad 2013-11-25).
  6.  Qur´ãn. Surat Al-Baqarah 2:187. Quran.com. http://quran.com/2/187 (Hämtad 2013-11-25).
  7.  Ertem IO, Kaynak G, Kaynak C, Ulukol B, Gulnar SB. Attitudes and practices of breastfeeding mothers regarding fasting in Ramadan. Child Care Health Dev. 2001 Nov;27(6):545-54.
  8.  Mahmoud A. Mohammad, Agneta L. Sunehag, Shaji K. Chacko, Amy S. Pontius, Patricia D. Maningat, and Morey W. Haymond. Mechanisms to conserve glucose in lactating women during a 42-h fast. Am J Physiol Endocrinol Metab. 2009 October; 297(4): E879–E888.
  9. Abrahamsson L., Andersson A., Nilsson G, Näringslära för Högskolan från grundläggande till avancerad nutrition. 6 uppl. Stockholm: Liber, 2013.
  10.  Qur´ãn. Surat An-Nisã 4:29. Quran.com. http://quran.com/4/29  (Hämtad 2013-11-25). 
  11.  UmmMaryam. Ramadan: Fasting for pregnant and lactating mothers. Islam is perfect. 2007. http://islamisperfect.wordpress.com/2007/09/09/ramadan-fasting-for-pregnant-and-lactating-mothers/ (Hämtad: 2013-11-25).
  12. Qur´ãn. Surat Al-Baqarah 2:233. Quran.com. http://quran.com/2/233  (Hämtad 2013-11-25).

28 april 2013

600 kronor för ett paket korv!

Det är kaos i livet. På arbetsplatsen som distriktsveterinär har vi plötsligt fått ett Salmonellautbrott att hantera samtidigt som vinterns sjukor inte ännu har gett med sig helt. Det tillsammans med ett par av de där livets tillhörande kriser, som aldrig kommer särskilt lägligt och gärna i klump, hos några av kollegorna, ett jobbigt veterinärfall, uppståndelsen i amningssverige och en sjuk katt hemma blir tillvaron känslomässigt nära ett limbo. Jag undrar stilla hur mycket starka känslor en människokropp klarar av.
Nu har ju inte jag bara ett jobb utan två. Ett faktum som gärna ställer till det när man ska svara på diverse enkäter och fylla i blanketter. Människor i dagens Sverige förutsätts arbeta men helst bara på ett jobb i taget. Jag vet inte om jag, med handen på hjärtat, förmår kalla vår nuvarande regering för "arbetsvänlig" eller "hålla arbetslinjen". Om jag kan kalla någon av våra regeringar för det låter jag helt vara osagt.

När jag växte upp var psyke och fysik två helt skilda företeelser. Jag är glad att kunskaper och tankar kan utvecklas vidare för just nu fryser jag så kroppen skakar. Med dubbla tröjor, långkalsonger och med värmen på max i bilen finns en kyla i min kropp som inte går att bli av med.
"Jag sitter här och tittar ut på byggarbetsplatsen utanför. Så tänker jag att tänk om en av de där grävskoporna bara skulle köra rakt igenom vår byggnad, här mitt på kontoret! Vet du, Ingrid, jag tror inte jag skulle reagera ens.", säger min kollega medan hon ser ut som om hon försöker förstå vad hennes tankar betyder.
Det är helt normalt att hamna i ett uppgivet tillstånd när tillvaron ställs på sin spets. Men hur många av oss vet hur man ska reagera när detta händer i sin egen tillvaro? Vad svarar man kollegan mitt i den där totala overklighetsupplevelsen? Och hur hanterar man själv det faktum att timmar och dagar flyter ihop i ett för man har nog att hålla reda på vad som är upp och ner så natt och dag får liksom vara just nu.

Storhandla är inte att tänka på. Korv och bröd får det bli till middag. I kassan på ICA Maxi dras drygt 600 kronor från mitt konto. Så mycket kostar ett paket korv när ens medvetande är på annat håll. Jag har ingen aning om vad jag senare packar ner i påsen men korv och bröd blir det i alla fall till middag.
Kommentarerna till videon "Du kan amma här" vittnar om hur offentlig amning upprör. Magdalena Ribbing jämför Nobelfester med uteserveringar i amningens tecken. Kan man inte amma offentligt på Nobelfesten gör man det inte heller på uteserveringen. Jag undrar hur vi då gör med sörplande människor, högt skrattande människor, personer som högljutt ropar efter någon de känner igen och som kommer gående längs gatan på dessa samma uteserveringar. För så gör man väl inte heller på Nobelfesten?
Magdalena Ribbing har uppenbarligen dels blandat äpplen och päron för på Nobelfesten finns ingen som beter sig naturligt. Så som man faktiskt gör i vanliga livet, som på en uteservering. Och dels har hon inga som helst kunskaper om amningens förutsättningar. Jag skulle säga att det är lika förfärligt att man ska behöva dricka kallt kaffe för kaffet hinner kallna när man går undan och ammar alla de gånger barnet kan vilja amma. Och så munhuggs jag lite med min självutnämnda extramamma, som jag vet starkt ogillar när kvinnor visar överkroppen (och då oavsett om de ammar eller inte). Saken med min extramamma är dock att hon skulle inte heller dra sig för att ge en karl med bar överkropp en åthutning. Samma lika i matsammanhang. Och kallt kaffe skulle hon aldrig acceptera. Mat är heligt. För henne handlar det nog mer om bordsskick för hon skulle aldrig komma på tanken att neka bebisen att få äta i lag med sin familj och vänner.

Sen har vi ett faktum till. Brösten är sexualiserade. Och det är den ena botten av hela problemet med offentlig amning. När sex och mat ska finnas i samma sammanhang gör man det privat. En bebis som äter från bröstet blir sonika en privat tillställning som inte ska visas för allmän beskådan. Möjligen går det bra om vi andra slipper förstå att det alls pågår.
Den andra botten är att så få vet vilka amningens förutsättningar är. De har så dålig koll på detta att de omedvetet totalt diskriminerar m(ammor). Det finns bebisar och perioder i bebisars liv då de vill amma lite undanskymda och utan omvärldens stress och det finns stunder då de finner nöje i att kunna se sig omkring medan de ammar. Det finns bebisar som gärna delar matstunden som de vuxna har och väljer att amma när de vuxna sätter sig till bords och det finns bebisar som struntar i vilket bara de får amma sisådär en 4-8 gånger i timmen just där och då.
Väljer man att inte alls följa bebisens amningsrytm riskerar man att hamna i konflikt med bebisen och amningsproblem kan uppstå. För en del kan dessa amningsproblem bli så stora att amningen förhindras. Så den m(amma) som vill amma, gör det valet, kommer alltså att diskrimineras i offentliga sammanhang om det inte ens får märkas att man ammar.

Under Amningshjälpens riksträff får jag ett kort möte med min barndomsvän Ulrika Westerlund. Den förening hon förestår har lyckats göra sina frågor PK. Inte alla, men många. Det är inte PK att tycka illa om homosexuella idag. Och det är verkligen inte okej att hindra homosexuella par från att visa sin kärlek på samma sätt som heterosexuella par gör.
Inte heller är det PK idag att förbjuda muslimer att utöva sin tro enligt koranen. Många av oss kristna ber inte regelbundet men eftersom det ligger i den muslimska tron att göra det vore det oförskämt att hindra det.
Amningen har tyvärr inte lika starka förespråkare. Bland homosexuella finns talesstarka bögar, män. Bland muslimer finns, liksom i västerlandet, en manskultur. Vi lyssnar och förstår.
Amningens värd baseras främst på en kvinnokultur. Det finns många pappor, medföräldrar och andra anhöriga som stödjer amningen och vill ha amningen. Men i grund och botten är det svårt att helt frånta amningen den kvinliga faktorn.
Kvinliga frågor är inte viktiga i dagens samhälle. Transport tas ut i strejk. Barnmorskorna får knega på med sina överfulla avdelningar. Parkförvaltningen i den norrländska kommunen får SUV-liknande bilar för att kunna dra sina släp. Hemtjänsten i samma kommun får små citybilar att köra runt på enskilda skogsvägar med.

Det är inte PK att säga att kvinnor förtrycks i dagens samhälle. Lika lite som det är PK att säga att det finns fattiga människor i Sverige. Varför?
Förmodligen för att det är obehagligt att höra. Vem vill höra vad det egentligen innebär att leva i ett patriakat? Då är det lättare att framhäva hur feminister och annat löst folk är manshatare och hoppar på enskilda män. För då vänder vi hela frågan till att handla om något annat.
Förekomsten av ett patriakat handlar inte om att enskilda män är elaka. Det handlar om att vi lever i en viss sorts samhällsstruktur som dessa enskilda män är lika fast i som de enskilda kvinnorna och människorna av ett tredje kön är fast i. Alla personer, oavsett kön, skulle gagnas av att bli sedda som personer i första hand.
Som tur är finns det män idag som vet och inser detta och som reagerar emot det. De låter sig inte luras av den makt som desperat vill hålla kvar patriakatets struktur.

Fattiga människor finns det också. Och det av den enkla orsaken att allt är relativt och vi är fast i kapitalismen. Den som inte har pengar får svårt att överleva. Det är vi själva som har byggt och fortsätter tillåta ett samhälle där varje människas existens görs beroende av pengar. Det går att leva på lite men inte på hur lite som helst.
Det är skrämmande att se vissa kommentarer på nätet. De är skrivna av personer med vårdat språk och antagligen med ett ordnat liv. De har haft tur i sitt liv, fötts i rätt familj, haft en tillräckligt trygg uppväxt. De har arbete och pengar och behöver inte vara hotade. De kan istället sitta och håna den som inte får pengarna att räcka till.
Jag frågar dig; skulle Du kunna börja leva och klarat dig på socialbidrag från och med i morgon? Och utan dina sparpengar såklart, för alla människor i vårt land har faktiskt inte inkomsten att kunna lägga upp ett stort sparkapital. Gör det i ett halvår och se om du fortfarande ler lika ofta som du gör idag.
(undantaget de läsare som redan lever i den situationen nu såklart -för de vet redan).

Under mina ungdoms år, i ett socialdemokratiskt Sverige och från en (gissar jag) socialdemokratisk familj undrade jag varför inte makthavarna förebyggde vissa samhällsföreteelser mer. En polis och en före detta knarkare kom till vår skola för att avråda oss att börja med hasch. Så det lärde vi oss, hasch är farligt.
Men vi lärde oss aldrig varför knarkaren hade börjat med hasch och varför han behövde fortsätta med det. Vi lärde oss inte heller hur han hade kunnat ta steget att sluta med sina droger.
Faktorerna för att hamna i ett drogberoende måste vara många. Och förmågan att be om hjälp och förmågan att hantera sina känslor måste ha ett finger med i spelet. Det lärde vi oss inte heller. Bris fanns såklart, men de var en frivillig organisation, inte någon myndighet. Det är socialtjänsten som ska hantera ungdomar på fall och den senaste tidens historier om fosterhemsplacerade barn inger inte direkt förtroende.

Varför är det såhär? Varför kan inte människan hantera sina känslor, varför är vi så dåliga på att ta hand om varandra eller berätta för varandra att vi behöver tas omhand?

Jag hamnar i kris och det resulterar mest i att andra omkring mig också hamnar i kris. Rent evolutionärt känns det vansinnigt. Att en flock däggdjur skulle kollapsa totalt av bara en utlösande faktor. Varför håller vi inte ihop och räddar varandra istället?

Jag fryser. Fryser där jag sitter i mina dubbla tröjor. Mina fingertoppar är blåaktiga. Blodet når inte fram trots att hjärtat slår hårt i mitt bröst. Jag står utomhus och tittar på min patient. Han har repat sig mot alla odds. Det blåser och min kropp skakar som svar. Den klarar inte av att hålla värmen.
Jag sitter i soffan hemma och min yngsta son blir glad över att äntligen ha sin mamma hemma. Han kryper upp i famnen och ammar. Mina bröst protesterar inte det minsta. De fungerar och tar hand om mitt barn när omgivningen viner omkring oss. Mitt i kaoset finns ett lugn att hämta.

Xxx


I nöden prövas vännen heter det. Såhär ser min vän ut. Nöd eller ej.