Ibland får jag frågan om jag alltid velat ha många barn. Svaret är att jag vet faktiskt inte. Tanken tror jag kom när mitt tredje biologiska barn var litet och jag blev framröstad (på skoj) som troligast att skaffa tio barn. Jag kom på mig själv att faktiskt inte avskräckas av den tanken.
För varje barn som har kommit har jag aldrig kännt att jag har speciellt många barn. Jag känner mig fortfarande som en enbarnsförälder ibland. Samtidigt har jag också alltid tyckt att de som har ett par barn fler än mig har MÅNGA barn.
Här är bilder från vårat liv.
Pannkakor till middag! Med två stekpannor och bebis mitt i händelsernas centrum går det både fortare och lättare. |
Såhär ser min Willysvagn ut varannan vecka. 24 liter vanlig och 12 liter laktosfri mjölk stoppar jag ner i vagnen varje gång. |
Fördelar med många barn/syskon:
* Man är sällan ensam. Även om man är osams med ett syskon så har man oftast ett man är sams med. Och detta gäller även i vuxen ålder när man behöver prata om sin virriga mamma som vägrar göra som personalen säger.
* Med många syskon blir man social. Och social kompetens är något man behöver för att nå dit man vill i västvärldens samhälle.
* De yngre barnen lär sig snabbt av sina äldre syskon så man behöver egentligen mest tjata på det första.
* Barn med småsyskon lär sig ta hand om yngre barn och har därmed ett försprång när de sedan själva blir föräldrar (-Lars H Gustafsson)
* Man kan leka flera roliga lekar när man är många; skola, fotboll...
*
Jag skulle inte ha läst det här, för nu blev jag sugen på fler barn. Även fast jag känner att jag absolut inte skulle orka med fler. I alla fall inte just nu...
SvaraRadera