Amningsforskning

Forskning kring långtidsamning vill jag prata om idag.

Hur kommer det sig egentligen att vi ska helamma i fyra eller sex månader? Vem är det som har satt gränserna och bestämt sig för att rätt ska vara rätt?
Nu ändrar livsmedelsverket matintroduktionen till "någongång mellan fyra till sex månader" och byter smakportioner till "provapå". Men gränserna står fast, vid just den åldern är det dags att ta steget mot vuxenlivet och börja med annan föda. Att börja översätter de flesta till att även sluta. Statistiken visar hur alltfler inte bara introducerar maten nu utan även slutar med amningen. Och tja, varför inte? Varför skulle man inte sluta när det står att man ska börja?

Barn som helammas fyra månader löper mindre risk att drabbas av luftvägsåkommor, helamning under sex månader minskar risken för fetma osv. Det är vad vi läser i forskarrapporterna och det är vad livsmedelsverket baserar sina råd på. Uppenbarligen skyddar amning om den sker under barnets första fyra till sex levnadsmånader. Punkt.

De flesta människor, även om de inte skulle erkänna det alla gånger, gör ungefär vad deras omgivning gör. Så även forskare. Om alla andra forskare sätter gränsen på fyra eller sex månader så kommer även nästa forskare att göra det. Eftersom det tycks vara den gängse idén och dessutom kan då forskarens rapport jämföras med tidigare rapporter.

Men tänk om forskarna istället hade satt gränsen vid en vecka? Med vad vi vet idag skulle resultatet förmodligen bli att barn som ammas en vecka eventuellt drabbas något lite mindre av vissa saker än de som ammas kortare tid. Barnen som ammades en vecka, och där många också slutade ammas vid den åldern, skulle förmodligen drabbas ungefär lika mycket av diverse sjukdomar som de som ammade mindre än en vecka. Men skillnaden skulle förmodligen inte vara speciellt stor. Det skulle det se ut som amning knappt skyddar alls och vi kanske skulle ge råd att det inte spelar någon roll alls om man ammar eller inte.

Vad händer då om forskarna anammar delamningen och börjar använda en ettårsgräns, eller till och med en treårsgräns som standard i sina undersökningar? Vilka skulle skillnaderna bli mellan de barn som fortsatt delamma upp till minst tre års ålder jämfört med de som fick sluta kring sex månader? Spelar en långtidsamning ingen roll alls eller har den fördelar? De som långtidsammar är naturligtvis övertygade om att det är det bästa, liksom sexmånadersammorna hävdar att långtidsamning varken gör från eller till.
Det finns enstaka forskarrapporter som tar upp långtidsamning men de är få, alldeles för få. Så länge vi inte vet hur stor skillnaden mellan att sluta amma vid sex månader och fortsätta med delamning under en längre tid så behövs mer forskning. I ett modernt samhälle som vi lever i är det saker vi borde få veta. Vem vet, kanske delamning under de första 18 månaderna kan ge lika mycket som en helamning under de fyra första. Vilken hjälp skulle inte det ge en mamma som tvingas tillmata före fyra månaders ålder men ändå skulle klara att delamma 18 månader?
Det är varje förälders rätt att ha alla fakta på bordet för att kunna göra de val man vill kring sina barn.

Vilken väg ska man välja?
Det är inte lätt att hitta rätt bland alla råd.