Arbetsrätt

Jag vet en arbetsplats i ett varmt land på andra sidan av jordklotet. Det är ett kontor där det arbetar en massa människor framför datorer hela dagarna. På arbetet har de en vattenbehållare eftersom det lätt blir väldigt varmt där mitt på dagen. Från början sprang alla arbetstagarna där fram och tillbaka till vattenautomaten hela tiden och drack och ibland drack de inte ens utan stod och diskuterade arbete med varandra istället. Det blev som en mötesplats kan man säga. Chefen där tyckte det verkade högst oeffektivt och tyckte att han skämde bort sina arbetare. Det här är ett sådant där mindre belevat land där arbetsgivarna är fria att göra lite som de vill eftersom arbetarna ändå är totalt beroende av sin arbetsgivare för sin försörjning.


Det finns barnarbete på riktigt i vissa länder Och så finns det
barnarbete i sådan form som rika människor i västvärlden kan
skojja om i ett försök att vara roliga i ett ämne som inte är så kul.



Så chefen började reglera vattenautomaten till en gång per arbetspass och femton sekunder per gång. Mer än så tar det ändå inte att dricka vatten ansåg han och tänkte att nu hade han styrt upp det bra.

Så där satt alla arbetarna och svettades och smackade med sina torra tungor medan de försökte göra sitt bästa på jobbet. De försökte protestera men då tyckte chefen de förde sådant himlans oväsen så han stängde dörren om sig för att slippa höra dem. Och så satt han där och pratade med andra chefer om hur man gör med gnälliga arbetstagare som inte gör som man säger. Alla ryckte de på axlarna och skakade på huvudena och sa beklagande att de inte visste, men de kände så väl igen situationen. Och det enda han kunde göra var att se till att han själv mådde bra. För tänk så mycket tid han hade nu när han slapp fylla på vattenautomaten hela tiden. Arbetarna var såklart inte lika nöjda men eftersom chefen ignorerade deras protester så blev deras arbete lidande istället.

Jag vet inte vad som hände sedan, men jag kan gissa att företagets resultatkurva inte direkt pekade uppåt så man kan gissa att chefen satte in någon annan åtgärd istället.

Jag har också ett jobb. Vi har inte ens någon vattenautomat men man är fri att ta från kranen när man vill. Inte ens kaffeautomaten är reglerad även om den tenderar att ljudligt annonsera varje kopp kaffe man tar med ett hiskeligt brummande och raspande, vilket bara det kan få en att avstå.
Jag jobbar med kor. Mjölkkor arbetar också. De arbetar som bäst när de ligger och idisslar. Det ser ut som om de inte gör något alls men de är i full fart med att producera mjölk som mejerierna sedan kan sälja ute i affärerna som drickmjölk, grädde, creme fraiche och en massa andra produkter. Så när kor gör som minst så arbetar de som mest kan man säga.

På sätt och vis kan man också säga att kor liknar bebisar. Bebisar arbetar med att växa och utvecklas. Och det gör de hela tiden. Fast det ser inte alltid ut som om de jobbar hårt.



Tänk att jag är distriktsveterinär och den
enda bild på en ko som jag har är från en
ustsällning på en familjedag.



När jag fick mina första barn hade jag en bild om hur det skulle vara. Hur jag skulle gå runt i mjukisbyxor hela dagarna och vagga ett skrikande barn hela nätterna.
Nu blir det sällan som man har tänkt sig. Ett barn blev två och skrika är inte vad små barn ska göra. Men det gjorde mina barn. Får man uppmaningen från BVC att spädbarn ska matas var fjärde timme och själv fuskar och matar dem var tredje så får man barn som skriker cirka 2½ timme mellan varje mål mat.

Tre timmar är långt för en två månaders bebis. Om man tänker att två månaders livstid är lika långt som mammans trettio livsår så blir tre timmar lika långt tid som tre veckor. Tre veckor utan mat är lång tid.

Det finns de som tycker bebisar dricker mjölk för ofta. Att de nästan kan bli bortskämda om man tar dem till bröstet eller flaskan för närhet, mat och dryck när bebisen vill. Istället tycker de att man kan svara bebisen med lagom intervall. Som var tredje timme till exempel eller varannan. Varje timme är mycket och en gång i halvtimmen är på tok mer än vad man orkar. Så istället står man där med en skrikande bebis och orkar så mycket mer.

Jag blir så otroligt beklämd varje gång jag hör en mamma säga hur hon blivit rådd att inte ge barnet för mycket eller för ofta. ”Han kan inte vara hungrig, han har ju just ätit.”

Har du aldrig suttit kvar vid matbordet någon gång och petat i dig lite extra av efterrätten, tänker jag då. Eller smuttat lite på drickan fastän talriken var tom? Aldrig skjutit undan icke uppäten mat för att sitta och umgås en stund med din bordskamrat?

Mer underligt än så är det inte. För det är just vad barnet i sin förälders famn också vill göra. Känna närheten, ta en tugga till, dåsa till och bara jobba hårt, hårt med att växa i både kropp och hjärna. Ha fri tillgång till vattenautomaten för att kunna göra det bästa på jobbet.

… arbetarna i det varma landet var naturligtvis metafor för schemalagd matning av små barn. Ditt barn är arbetaren i det varma landet och som står i beroendeställning till sin chef -dig!


xxx