26 maj 2011

Kor och människor

Jag var på Skansen med min syster och två av mina barn för ett tag sedan. Det är inte lätt att få det rättvist när man har många barn men jag gör vad jag kan för att få det att fungera. 
På Skansen finns de berömda björnarna, en djurart som ofta kan stå och vagga fram och tillbaka när de hålls i fångenskap. Framförallt gäller det isbjörnarna, som inte längre finns på Skansen. Vaggandet är ett sk "stereotypt beteende" och är till stor del miljöorsakat. Man kan se samma beteende hos uppbundna mjölkkor då de kan rulla både tunga och ögon. Felet i miljön är att den inte är anpassad för djurslaget och miljön blir då stressande att vara i. På mjölkkor forskas det en hel del så där vet man att även andra faktorer spelar in eftersom inte alla uppbundna mjölkkor uppvisar stereotypa beteenden och en del kan fortsätta med dem även om de släpps fria. Forskarna har alla möjliga teorier och förklaringar till det här även om det i slutändan ändå handlar om att ändra miljön.

Jag har inte kor själv, men det är ett djurslag som det ingår i mitt arbete att träffa ibland. I och med det har jag själv fått observera dessa stereotypa beteendena ibland. Och nu ska jag bli sådär vetenskapligt inkorrekt, och på ren svenska "Säga vad jag tycker".
Jag tycker att kornas stereotypa beteenden ser ut som tvångshandlingar och jag har full förståelse för att de sysslar med dem. Jag skulle nämligen själv bli helt vansinnig över att behöva stå uppbunden dygnet runt 9-10 månader om året. För mig är det inte annat än ren djurplågeri. En ko må möjligtvis inte röra sig speciellt mycket under sin livstid men lite mer rörelseförmåga än så måste väl varje varelse ha rätt till?
Min slutsats är alltså att de har dessa beteenden för att överhuvudtaget stå ut i sin situation. Att de står med krypningar i kroppen och smått ångestkänslor och därför utvecklar en rad underliga beteenden för att klara av dagen. Jag gissar att dessa kor är kor som annars skulle sysselsätta sig rätt mycket; gå och bråka lite med sina kompisar, nosa på träden, frusta i snön, ta ett skutt då och då. Och jag gissar också att kor, liksom människor, har olika personlighetstyper varför vissa kor klarar bättre att stå still hela dagarna och andra inte.

Surikater attackerar en pumpa.


Sagt med viss ironi så är det tur för korna att kan man avla bort mycket och även personligheter och beteenden. Det kan man dock inte med människor i den fria världen. Människorna får istället själva ta ansvar för sina stereotypa och resultatlösa beteenden och blir till och med dem som själva få bära skuld för att de har dem. 

Det kan tyckas mig underligt hur man resonerar här i världen ibland.


Man måste passa på att fota när man åkt så långväga som till Skansen.




xxx

2 kommentarer:

  1. Bra tyckt av dig! Jag har i skrivandets stund lite svårt för just kor. Eller kanske inte just kossorna. Mer det som kommer ut ur kossorna. Där bak. När människan har lagt sig i och förvarat detta över vintern och sedan sprider ut det. Det luktar INTE gott. Det gör det inte. Speciellt inte när det har hamnat på vägen och "någon" råkar köra rätt i det och få det under bilen. Då luktar det riktigt illa. Så kossor. Ni får ursäkta men i dag står ni inte speciellt högt i kurs. Tur ni släpps ut snart. Så ni kan skutta och krumbukta er ett tag. Och så människan inte kan spara på det som kommer ut där bak.

    SvaraRadera
  2. Ja jag är helt övertygad om att det är samma sak. Alltså många tics och tvång ökar ju även hos människor när miljön blir för jobbig runtomkring.
    Här har vi några grannar som har massor av kor som går ute jämt. De har förstås möjlighet att gå in också precis när som helst. De har jättestor yta att vistas på och får själva bestämma året runt var de vill vistas. Jag tycker att det är så bra!

    SvaraRadera