Hur ser man det man inte vet?
Hur vet man utifall man gör rätt när man inte vet vad som är fel?
Hur kan fel finnas när allt i världen måste vara rätt?
Du undrar varför ingen vill vara din vän. Med intensiv blick och rynkad mun. Hur ska jag förklara för dig att människor leds av annat än ord när de väljer sitt sällskap. Att små saker som kroppspråk och tonläge spelar in. Du vet ju att det du säger är rätt, att du är den som bjuder på fika och ringer tillbaka. Som följer de regler som finns. Ändå är det ingen som ringer dig.
Du vill ha sällskap men inte styras av andra. Kunna gå din väg när du behöver. Ha din värld såsom du alltid haft den.
Med logik läggs pusselbitarna på plats. Att vara rättvis är bra, om alla får samma lika kan ingen bli missnöjd. Vill du bli min vän är jag din vän. Älskar du mig älskar jag dig. Bit för bit får du livets pussel på plats. Hatar du mig hatar jag dig.
Hur kan ingen förstå när allt är så enkelt?
Varför gör du fel när jag sagt vad som är rätt?
Hur ser du mig inte när jag ser dig?
Hur kan det finnas regler när ingen följer dem till punkt och pricka?
xxx
Så tragiskt men så rätt..... Varför är det så?
SvaraRaderaTja, för att personen hör vad man säger men inte kan läsa mellan raderna.
SvaraRaderaFrågan är ju sen om det är bättre eller sämre än att läsa mellan raderna men inte höra vad man säger.
:)
Åh så fint, precis så känner jag mig i livet nu...kanske jag har en släng av asperger också...?
SvaraRaderaIngen förstår mig just nu men jag vill ju så mycket, och förklarar ju så klart och tydligt och rätt...tycker jag..Men ingen ser mig.
Ha en fin dag!
Mvh 2barnsmamma med ADD
2barnsmamma med ADD: Det kan vara värt att kolla upp. Vad jag hört börjar man nu, från forskarhåll, inse att just flickor (och även kvinnor då antar jag) framför allt har just en kombinationsdiagnos med adhd/add och något ur autismspektrat, där asperger ingår.
SvaraRaderaOm inte annat kan det öka förståelsen för ens svårigheter. <3
<3 Ja, varför ska det vara så svårt, och när ska man lära sig?
SvaraRaderaSå bra beskrivet! För mig handlar det där om min Tjabolina. För precis de bekymmer som du skriver om har funnits under hennes liv. Eller finns fortfarande förstås. Hon försöker och försöker göra efter regelboken och ändå funkar det inte. Det är så tragiskt. Hon vill så gärna vara vän och ha vänner och ändå blir det inte så. Livet är ingen enkel historia. Kram!
SvaraRadera