Fler Kejsare.

OBS! Exempel på samtal givna i detta inlägg är omskrivna för att inte kunna röja någon identitet!

Jag sitter och gör en power point presentation om amningsrådgivning och drar mig till minnes många av de samtal jag haft som hjälpmamma. Ibland känner jag bara en sådan stor hopplöshet över hur vårdpersonal med ren okunskap förstör väl fungerande amningar och faktiskt skapar amningsproblem snarare än låta det som fungerar vara.
Att ha småbarn kommer aldrig att vara lätt och speciellt inte första gången när allt är nytt och omvälvande. Jag slås ändå över vilken fantastisk känsla för vad som är rätt och vilken stark anknytning många av de mammor som ringer ändå har, alla störningar de fått till trots.
När jag tänker tillbaka på fraser ur vissa samtal är det nästan så jag hoppas att jag ska ha inbillat mig allt. Jag vill inte tro att de som finns där för att hjälpa mammor och värna om barnens väl och ve ska säga saker som är rent kontraproduktiva.

Varför ska man sluta nattamma en fyramånaders bebis när mamman sover som bäst med bebisen bredvid sig men blev trött efter att ha överlåtit skötseln på pappan efter inrådan på BVC? Istället för att gå tillbaka till vad som fungerade tycker BVC att man ska ta bort nattamningen så pappan ska behöva vakna och också bli trött.
Varför ska man pumpa och ge på flaska när man har mjölkstockning när man har ett amningsvilligt barn? Som om mamman inte har nog med att må dåligt i en mjölkstockning ska hon dessutom börja strula med en pump och en flaska också.
Hur kan avslutad amning hjälpa en icke fungerande relation? Istället för att ge råd om parterapi eller annan lämplig åtgärd tycker BVC att man ska tillsätta ett känslomässigt och upprivande amningsavslut också.

Jag blir beklämd varje gång jag svarar i telefonen och hör frågan: "Jag ville bara kolla, men är det ok om jag ammar mitt barn? För BVC säger att jag ska ge flaska men egentligen vill jag amma och det har jag sagt till henne." Och detta har inte hänt en gång, det händer ofta.
Mina följdfrågor blir såklart "Hur mår barnet, är taget bra, hur känner du?" och de allra flesta fall mår barnet toppen, amningen fungerar och mamman tycker småbarnstiden hemma egentligen är rätt trivsam. VARFÖR ska man då ge flaska?!

Vad är det för värld vi lever i när de som ska vara kontrollfunktionen på att barnen och familjerna mår bra och vara länken mot vidare hjälp och stöd, den förlängda armen mellan den nya mamman och resten av världen, aktivt försätter dem de ska hjälpa i en sämre situation? Mot en stressad, osäker mamma som börjar tvivla på sig själv och till slut tvingas välja tillmatning.

Världen är upp och ner när barn ska ta smällen för personer som inte kan erkänna sina egna svagheter, chefer som inte har vett att vidareutbilda sin personal och politiker som hellre utövar makt än låter makten utöva resultat.

Tack för mig!

Rutinerade mjölkproducenter!