30 augusti 2011

Nä nu *fult ord!*

I anstlutning till Aftonbladets artikel om den sjunkande amningsstatistiken uttalar sig en putslustig Åsa Erlandsson om hur "Amningsmaffian" har ersatts av "Omtankemaffian". Hur de som först "tvingade mammor att amma trots blödande bröst" nu "tassar på tå och låter bli att berätta om bröstmjölkens fördelar".

Jag har en sak att säga till dig Åsa; Vilket kvalificerat skitsnack!
Man får det man ger. Står man på mediabarrikaden och vrålar: "Amningshjälpen tvingar mammor att amma!" till en organisation, som bildades för att hjälpa och stötta får man liksom ta att organisationen tystnar. Man kan absolut kräva av alla andra att de ska bete sig sådär otroligt sansat och genomsnittligt vuxet, som media gärna gör. Tyvärr fungerar inte världen så.
Världen består av människor som har lätt att prata för sig, av människor som inte vill stöta sig med andra, av människor som hävdar sin rätt, av människor som har olika personligheter.

Hur tycker du att en mamma ska bli bemött Åsa? Ska mamman som inte vill amma påstås ändå vilja amma eller tycker du hon ska bli vägledd i sitt avslut bara för att riskera ångra sig sedan. Det finns ingen som på förhand kan veta hur man ska känna i efterhand. Inte ens amningsrådgivare.
Det är nog många gånger så att det här med barn upprör känslor vi knappt visste att vi hade. Och när vi inte klarar av det där självklara, instinktiva, som ju varje människa ska ha i ryggmärgen så skäms vi. Då blir det lätt att skylla ifrån sig och anklaga andra för sin egen upprättelse. Istället för att säga som det är; Jag kunde inte allt från början och nu vet jag mer. Så är livet.

Amning upprör, det vet vi. Ändå gör vi allt för att låtsas om som att det är vetenskap och teknik hela vägen. Ingen ska komma här och säga att jag inte tänker rationellt kring mina beslut! skallar ropen tillsammans med rinnande tårar och en extra hård kram till barnet på kvällen.
Klä på Kejsaren nu! Att ha barn är svårt, förbaskat svårt! Och det blir inte lättare av alla som ska lägga sig i och tycka till för få är de som inte reagerar känslomässigt kring barn. För det är så det ska vara. Barn är beroende av oss, de påverkas av våra beslut. Det handlar inte om oss, om våra små barn där inuti bröstet. Det handlar om de barn som är här och nu, I våra famnar, i lekparkerna, på förskolan.

Det är för dem jag står upp för amningen!

Väx upp Åsa! Ta ditt eget ansvar!





xxx

1 kommentar:

  1. Hej Ingrid.
    Bra skrivet. Visst glöms barnen bort i debatten. det är ju dem det handlar om trots allt. God kväll

    SvaraRadera