"Vad var det jag sa", tror jag Marit Olanders, en av författarna till Amningsbloggen, säger idag. Under flera år har Marit varnat för just detta -att amningsfrekvensen kommer fortsätta minska om inte åtgärder sätts in. Och se så rätt hon hade.
När ska politiker våga reagera? I valnumret av Amningsnytt gjorde chefredaktören Elisabeth Ubbe en intervju med samtliga riksdagspartier om var de stod i amningsfrågan. Samtliga har neutrala och undvikande uttalanden vill jag påstå. Man talar om hur det är varje familjs val, något de tycker är bra, att de inte vill döma någon.
Det förefaller mig högst besynnerligt hur politiker, som ska styra landet, se till folks bästa och gör beslut grundade på befolkningsgrupper, när det kommer till amningen väljer att ta ståndpunkt kring individen.
Amning är och förblir bäst för hälsan på befolkningsnivå, inte alltid för den enskilda individen, men på befolkningsnivå. Och det är där resurserna hör hemma. Ska politiker satsa på varje individ kan de hålla på med spel och lotter (och det gör de ju!) men vill de göra skillnad ser de över hur instanserna de har ansvar för tar hand om frågan.
Och jag tror inte att det alltid handlar om pengar heller. Det handlar om inställningar, värdegrunder, mål, synsätt, vad man står för. Vill vi låta alla välja fritt utan vidare engagemang eller vill vi ge dem de bästa förutsättningarna? DET är vad frågan handlar om!
Många är de samtal vi hjälpmammor får från mammor, som blivit rekommenderade flaska och ersättning av BVC. När ska vi se att Kejsaren inte har några kläder? När ska vi inse att de som nu får informera BVC-sköterskor om barnuppfödning är de företag som tjänar pengar på att sälja ersättning. Hur mycket tror DU att de bryr sig om amning? Egentligen? För amning tjänar man inga pengar på om man vill sälja saker. Däremot krånglande amning, uppgivna mammor, olyckliga barn -det kan man tjäna pengar på genom att sälja flaskor, amningsnappar och en rad andra prylar.
Det finns ingen som för amningens talan. Amningshjälpen gjorde det men de tystades ner av mobben som ropade "amningshetsare" efter oss. Eftersom Amninghjälpen till största del består av en massa ödmjuka individer som bara vill göra sitt bästa i att ge hjälp och stöd till den som behöver. De är inga amningsivrare eller rabitata kvinnor, de är människor som du och jag. Och de tar åt sig när de blir kallade fula ord och ropade efter. Ett tag stod vi ut men nu har amningens försvar tystnat.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Att lära mammor amma när de är nyförlösta är som att lära någon att köra bil när det sitter bakom ratten på en formel-1 bil för första gången. Det är osjysst och farligt! Osjysst för att vi har kunskaperna om att amningsinformation behövs och att de bör ges tidigt i graviditeten. Och ändå gör vi inte det. Farligt eftersom det riskerar få mamman att tvingas välja ett mindre bra alternativ -och det många gånger mot sin vilja.
Många aktiva i Amningshjälpen står just nu på en punkt där de skulle vilja prata om och få normalisera långtidsamningen. Istället står vi och stampar på samma fläck som vi gjorde när vi bildades -att ge mammor stöd att komma igång med sin amning.
Skärp er makthavare!
Jag fick frågan av Ekot och jag sa: Jag är inte förvånad.
SvaraRadera