Genesis -Barnens Bibel

En liten kropp med len hud. En ny människa, mitt i den stora världen. Jag vet att jag finns, jag är här där jag finns. Jag rör mig i takt med mina känslor. Där finns en varm kropp med lugn röst, du luktar gott. Med ben, armar, miner och läten kan jag göra mig förstådd. Jag visar hur jag känner, vad jag vill och jag vet att någon gör vad jag behöver.

Ditt barn skriker och säger till dig. ”Du är den jag litar på, du är den jag törs skrika hos och breda ut mina vingar och prova mina gränser inför. Du är mitt allt, den som ska rädda mig från vrålets djup jag nu känner, få mig att klättra och bära mig tills dess jag är uppe igen. Jag skriker av mina lungors fulla kraft för det är bara hos dig jag kan känna mig levande i varenda cell i min kropp. Hos dig kan jag gå sönder och bli hel igen, hos dig kan jag vila när stormen har bedarrat.”

Föräldrahjärtat svarar sitt barn. ”Mitt hjärta brister när jag ser dig i gråt, mitt sinne trasas i bitar när du inte klarar ditt liv. Jag vill se dig lyckas och må bra, få utvecklas och upptäcka. Jag vill att du ska vara glad och må gott. Jag vill att intet ont någonsin ska hända dig, inget dåligt någonsinn komma dig när. Snälla mitt barn, sluta skrika, ty din besatthet skär i mitt bröst och jag känner vanmakt inför detta stora.”

En vind går mellan de två och viskar tyst. ”Misströsta inte. Lita på din styrka och din insikt att göra det rätta. Ditt barn har gjort dig till den utvalda, du är den som är menad att klara detta. Se inom dig och finn styrkan att stå kvar och inte fly, finna lugnet och inte vanmakten. Trotsa den orkan som drar fram, för glöm inte. Att i orkanens öga råder lugn och stillhet och det är där ni möts för att bära varandra.”

Ett barn. Hyser tillit att den vuxna ska ordna livet för att kunna utvecklas och klara denna värld. Förlitar sig på de vuxna att ge skydd och värna så dess handlingar inte kan eskalera till något skadligt. Tror på sina vårdgivare att freda från allt ont som finns runtomkring, så det aldrig behöver nå dess medvetande. För att kunna leka och glädjas, klättra och växa utan att oroa sig för det som är vuxet i världen.

Du, och ingen annan, är ditt barns vuxne. Du sätter solen på himlen, får gräset att växa och snön att falla. Det är du som får frön att gro, regn att falla och stjärnorna att lysa i nattens mörker. Du står för allt som är gott och allt som är tryggt. Som en mur mellan det trygga och det onda och finns där en spricka är du den som kan laga.
Barn är kloka för tänk så rätt de har! Ty den som skapat ett liv och fått livet att växa har sannerligen gudomliga krafter.

xxx