Vem är David och Goliat?

Barnmatsföretagen och Amningshjälpen har sällan dragit jämt. Faktum är att deras konflikt går i princip så långt tillbaka som den ideella föreningen har funnits. Varför kan man undra ibland. Hur kommer det sig att de aldrig kan komma överens? Kan konsensus icke uppnås i detta fall?

Förslagen är många och följeslagarna på var sida likaså. Den ena vill att alla ska amma, den andra tycker amning är jobbigt och onödigt -hjälp finns ju att få! En mamma ska minsann inte behöva traggla med ömma bröst, blöta tröjor och ständiga amningsproblem. Här finns alternativet, räddningen, det rätta. Och många är de mammor som vittnar om för liten mjölkmängd och mätta barn som äntligen sover när de fått flaska.
Barnet sover eftersom ersättningen ligger som cement i den lilla magen hävdar amningsfascisten! Ersättning är svårsmält och onaturligt, inte undra på att ungen hamnar i koma. Mamman med det sovande barnet och utökad fritid börjar känna hur hon avskyr amning. Ingen vettig människa kan vilja detta frivilligt. De måste vara fanatiker hela bunten! Fanatikern tycker synd om mamman som aldrig fick chansen. Som aldrig fick stödet och avlastningen hon behövde för att hinna ta till sig råden som fanns där ute. De som inte nådde fram. Fanatikern förstår hur bitter mamman måste vara över sitt misslyckande och önskar hon hade hunnit fram i tid och förbannar sig själv för att inte ha försökt mer, inte kämpat hårdare, inte kunnat vara där.

Båda grupper vill naturligtvis väl. Den ena har kunskapen och erfarenheten av amning som är som amning bör vara och den andra vill sitt barn väl men drunknar i alla råd och hejjarop som utdelas till höger och vänster. Amning kan fungera. Det är bara så sällan det tillåts att få fungera. Tusen är de fingrar och ord som hamnar mellan mamman och barnet.
En del av de orden står att finna från barnmatsföretag. Det snälla, hjälpsamma lilla företaget som vill alla väl och hoppas där ska bli fred på jorden. Som tar av sina små, knappa vinster att ge filtar och sjukhus åt krigsdrabbade länder så deras mammor får amningstält där de kan sörja för sina barn.

Eller... förresten. Nu blev det lite fel. Jag undrar vad företaget vill egentligen? Vad får ett företag att finnas och fortsätta existera? Välvilja? Hobbyintresse? Eller möjligen den eviga strävan efter allt större vinster och försäljningsförtjänster?

Det är skickligt gjort, hur de lyckas maskera sitt faktum att tjäna pengar är deras främsta intresse -inte att göra denna värld en bättre plats för barn. Skulle de verkligen, verkligen vilja det skulle företagen ha satsat mer på forskning, på trejde världen, på frivilligorganisationer som verkar för att barn ska ha det bra. Men de gör inte det. Och det är då deras ord klingar en smula falskt när de pratar om "ditt älskade barn som snart fyller 6 månader".

Efter att ha följt debatter kring barnmatsföretagens information om amning, där de skriver att "amning är naturligt" och "bröstmjölken perfekt anpassad till ditt barn" och ändå blir påhoppade av amningsstödjare som hojtar om ändring och omskrivning, är det inte utan att jag börjar känna viss förtvivlan. För ändrat råden har de. Motvilligt alldeles säkert, men någonstans har de ändå inte vågat annat än att försöka anpassa dem så de passar och är korrekta. Och ändå får de bassning. Det är då min David och Goliat-känsla väcks till liv. Får man skälla och gorma på något oavsett storlek? Var någonstans är det vettigt att den lilla organisationen kastar kottar och pinnar på den stora jätten? Oavsett vad jätten gör?

Jag vet inte. Får man det?

Och får man inte berätta att ett alternativ finns att få den dagen amningen inte fungerar eller blir jobbig?

Hur är det egentligen?, blir frågan som följer med på bilfärden när jag ska hämta hem mina äldsta barn från lägret. De där två, förstfödda, som fick utstå alla de fel en förstagångsmamma bara kan göra. Med barnmorskor som nästan hängde i brösten medan barnen skulle kopplas på, som gavs ersättning var fjärde timme eftersom det var vad BVC sa, som skrek och vyssjades, som somnade vid bröstet av utmattning. De, som kunnat få en bra och fungerande start om hjälpen funnits. För amning är inte lätt alla gånger! Men gudarna ska veta att det är inte flaskning heller!

Och där, gungandes på färjan tillbaka mot fastlandet, hittar jag svaret på min fråga. Med vatten på båda sidor blir det tydligt vad Företaget gör för fel. Med enbart vatten på ena sidan kantrar de på sina egna ord.

Ingenstans i deras information kan jag läsa informationen om:
*Att nästan alla mammor klarar av att koka och kyla vatten för att blanda ersättning.
*Att man bör tänka på att hålla sig vältränad och stark så man orkar bära hem paketen med ersättning.
*Att det kan vara jobbigt att höra sitt barn skrika den där morgonen innan affären öppnat och natten slukat den ersättning man hade -för alla kanske inte har ersättning så det räcker.
*Att när flaskningen blir problematisk kan man med fördel ta hjälp av en expert.

Inte heller hittar jag mer relevant information som:
-Vad man gör när barnet inte suger på flaskan
-Hur man bäst blandar ersättning, helt spytrött och fumlig, mitt i natten
-Om femtioelva snuttningar på flaskan per dygn är normalt eller inte.
-Vilken trasa som har bästa uppsugningsförmåga för tillfället då ungen kräks upp cirkus två deciliter ersättning pga överätning (det kan låta lite, men prova att hälla ut det på golvet!)
-eller hur gör när man matar två hungriga barn samtidigt och det plötsligt börjar klia något vansinnigt på ryggen.

Så, kära läsare. Det finns orsak att fortsätta ifrågasätta barnmatsföretagen. Därför de gör inte vad de bör göra, nämligen berätta allt eller inget alls.
Nu är informationsmöjligheterna för företagen begränsade eftersom de inte får dela ut information direkt till mammor utan ska ge den via BVC eller annan relevant sjukvård. Det finns dock inte en tanke i min värld att de även berättar om alla nackdelar som finns med flaskning. Och då menar jag inte att barnen kan råka ut för en rad sjukdomar, utan mer praktiska saker som disk, krav på tillgång till vatten, närhet till affär, kostnader osv..
Och slutligen kanske det ändå vore bäst om de lät bli helt att informera så mycket om amning när de ändå inte har något intresse av det.

Det kan vara tungt att ge flaska!

not. Att benämna amningsintresserade som amningsfascister är naturligtvis bara ett litterärt grepp och inget att varken uppröras över eller tas som någon slags sanning.


xxx