16 juni 2011

Kära Mor.

En ensam blomma på en stig. Knappt synbar,
men trotsat skogsmaskinerna som gått fram och
brutit allt annat i sin väg.


Kära Mamma,
Jag har tänkt på gåvan du vill ge mig men vet du vad? Jag vill inte ha den, jag klarar mig utan. Varför? Jo, för du har redan gett mig allt som är värt att få och det är värt mer än tusen gåvor.

Tack Kära Mamma för alla ovärderliga tips och råd du ger mig om livet och tillvaron. Tack för alla de gånger du ställer upp och lyssnar när jag har det jobbigt, tar min förtvivlan när jag står på randens brant. Tack för all den kärlek jag har fått genom åren, alla de hejjarop du utdelat när jag behövt. Tack för alla gånger du har trott på mig och gett mig styrka när ingen annan gjort det, tack för att du delar min lycka som om den vore din egen. Och tack för alla goda bullar du bjudit på under samtal på kvällstid, de matkassar jag fått som fattig student och den ovillkorliga kärlek jag vet alltid finns hos dig. Tack för att du älskar mina barn och ger dem allt vad du gett mig, tack för att du alltid öppnar ditt hem och ditt hjärta när vi behöver.

Tack, Kära Mamma, för att du gett mig livet! Vad mer kan jag begära?


xxx

3 kommentarer:

  1. Så fint! Jag tänker att du har en så fin och go mamma när jag läser det där. Jag älskar förstås min mamma som hon är, men ibland önskar jag att hon vore så som du beskriver din mamma. Det är hon inte riktigt. Jag har aldrig kunnat gå till henne och fått prata om mina bekymmer. Hon har alltid velat att jag ska vara nån annan än den jag är känns det som. Kanske jag är orättvis, men det är ju min upplevelse av min mamma....
    Kram på dej.

    SvaraRadera
  2. Mib: Man har alltid rätt till sina upplevelser. <3

    SvaraRadera
  3. De där va direkt från hjärtat. Herre jisses så stolt jag skulle vara om jag va din mamma! Underbara och tänkvärda ord, från DITT hjärta! Kram

    SvaraRadera