21 juni 2011

Att bära Filttofflor

Ibland undrar jag hur folk inom leksaksindustrin tänker. Ni vet sådana där leksaker som låter. Högt och ljudligt ger de sig tillkänna någonstans bland bråten i barnrummet. Ligger där och piper och irriterar.
Det borde finnas lagar kring leksaker som låter. Som att de borde stänga av sig själva efter en halvtimmes icke lek istället för att gå igång mitt i natten så man tar beslutet att låsa ute den stackars katten i brist på andra att skylla på där i mörkret. Det finns barn som sover gott oavsett vilken ljudnivå som är omkring dem. Barnen utan trumhinnor kan man undra ibland som varandes mamma till barnet som icke sover oavsett ljudnivå. Barnet som vaknar så fort en knappnål ramlar i golvet och det trots att den lilla telningen har hela fem syskon. Ja, sex syskon egentligen men bara fem som bor hemma och kan höja den där ljudnivån.
”Ah, det är bara att föra ljud och oväsen så lär de sig”, säger vän av ordning. ”Tänk, en del föräldrar går ju runt med _filttofflor_ för att inte väcka ungen. Va?! Så kan man ju inte ha det!”



Nä, det kanske är så, att man inte kan ha det så. Men vad gör man? Filttoffelstadiet har vi inte nått ännu men jag har fulla sympatier för dessa föräldrar. För filttofflor är tusen gånger skönare än att springa fram och tillbaka till en unge som gallskriker av trötthet men vägrar somna om. Och jag kan lova att de föräldrarna har försökt knata omkring utan filttofflor. Men det är så världen fungerar. Man gör det som fungerar och fungerar det inte så ger man upp efter en tid. Ja, en del ger ju aldrig upp såklart. De går till affären och köper en trisslott varenda vecka i hopp om den där stora vinsten. Den som ska rädda dem ur misären och mot en ny bil, en swimmingpool eller den lyxiga resan. Men det är för att någonstans bland de där högarna med trisslotter som skickas ut varje vecka till affärerna så finns en liten, liten vinst någonstans. Begraven bland hyllmeter av nitlotter så finns Chansen. Barn däremot får man inte byta bort. Det går inte att ta hem en ny unge varje vecka för att se om denna ska kunna sova i lite mer oväsen. Så istället köper föräldrarna filttofflor och förbannar storasyskonens alla ljudleksaker.



Så jag gissar och antar. Att det är därför barn föds med runda huvuden, små mjuka näsor och trind mage. För att de ska bli förlåtna för allt det där jobbiga som hör småbarnstiden till. Och att det är därför svärmödrar och andra förståsigpåare inte har lika runda huvuden för även om de kanske har varit med förr och faktiskt kan en hel del så är de inte föräldrar till just det här barnet. Det, med storasyskon som äger högljudda leksaker.


5 kommentarer:

  1. Det finns många liknande saker som folk säger som gör att man känner sig som en förälder som inte kan "uppfostra" sitt barn..
    Ditt ex: "Jag lärde iaf mitt barn att sova i oljud"
    "Jag vande minsann mitt barn att ligga på golvet själv sen h*n var nyfödd"
    "Vi vande vårat barn att ligga snällt i vagnen sen den var liten, så vi slipper bära hela tiden"...
    Vissa barn vill bara inte det. Men det är väl svårt att förstå för någon som inte har ett sånt barn.

    Du skriver så bra <3
    (Tror jag hittat dig genom sjalbarn :)

    SvaraRadera
  2. Ja, och det är nog först nu, med sjätte barnet, som jag verkligen förstår hur mycket av barnets personlighet som är det föräldrarna faktiskt anpassar sig till.

    SvaraRadera
  3. Jag skulle inte byta mina barn mot allt smör i Småland. Trotts vaknätter, bara mamma duger,vill inte sova! Jag älskar dom!

    SvaraRadera
  4. Mummsan: Nej, det är klart du inte skulle! Oavsett så är ju barnen det bästa man har. :)
    <3

    SvaraRadera
  5. Ingrid! De finns så mycke som jag ångrar men barnen ångrar jag aldrig :-) ! När sonen föddes hade jag en hel del " gör så här för de e bäst" människor runt mej. Sonen somnade bara om man "skumpade" vagnen kraftigt o de va fel ansåg dessa! Jag lyssnade på min son och de blev så bra så!

    SvaraRadera