10 april 2011

En avocadoplanta

Jag har en avocadoplanta som bara växer och växer. Först stod den på ett bord, tills den nästan slog i taket. Då blev den nerflyttad på golvet och där tänkte jag att den var säker. Men den bara fortsatte att växa och växa och snart var den uppe i taket igen. Då satte jag mig och googlade på avocados och insåg snart att något avocadoträd har jag alldeles för lågt i tak för att kunna ha. De blir nämligen 7-8 meter höga. På en annan sida läser jag vad jag skulle läst för länge sedan. De behöver toppas när de når kring metern. Min avocadoplanta var då över 1,5 meter. Det kändes hårt men till slut tog jag mod till mig och toppade den. Jag vet inte vad jag tänkte skulle hända men den sköt skott igen och fortsatte växa rakt upp. Så jag toppade den två gånger till med samma resultat.

Den här bilden är tagen för ca halvåret sedan.

Nu har den fått en ny, större, kruka och bokstavligen slagit i taket. Jag försökte ge bort den till Växtvaruhuset men de ville inte ha den när den var ogrenad. Min nästa plan är att låta maken sätta in ett fönster i trappen så den kan få ljus även om jag ställer den i källaren. Min man bara muttrade något om "klippa på mitten" när jag delgav honom mina planer. Men man kan ju inte ta död på något som har en sådan levnadskraft.

För rätt länge sedan läste jag detta blogginlägg:
http://hostlycka.blogspot.com/2011/03/om-matpyramiden.html

Det fick mig att åter fundera över vad som egentligen är naturligt för en människa att äta och hur den optimala kosten ser ut.
För mig som veterinär är det helt otroligt att vi människor överlever när man tänker på hur olika vi äter. En katt som man låter vara strikt vegetarian kommer att dö, ett marsvin som bara få pellets och hö likaså. En hund på ren köttkost kommer att bli sjuk och hur det gick för korna i England, som fick köttmjöl är sedan länge historia. Människan, däremot, överlever och lever gott på fruktdiet, vegankost, Atkinsmetoden. Kött, fisk eller vegatabilier som proteinkälla tycks fungera lika bra.

Människan är en art, som även återfinns över i princip hela jordklotet. Jag har svårt att komma på någon längre lista på djur, som lyckats bosätta sig jorden runt. Det skulle vara råttan och hunden möjligtvis.
Dessa fakta får mig att fundera över anpassningsförmågan hos människan. Den måste vara extraordinär. Att vi har kunnat invadera nya och åter nya habitat, slagit oss ner och lyckats överleva på vad som finns där. I Kina äter man ris, i Sydamerika majs och i Europa har vi våra sädesslag. Längs kusterna finns fisk och i inlandet blir köttet mer övervägande. Överallt dit vi kommer kan vi omforma våra kroppar till att leva på vad naturen bjuder.

På hund- och katt sidan är mat och foder stort. Ett flertal företag slåss om hundägarnas och veterinärernas gunst när det gäller att välja och rekommendera märken. Under många år har de propagerat för hur de testar, provar och analyserar för att deras foder ska bli fullkomliga.
Av detta följer även att man får gå på små trevliga kurser, som företagen anordnar, för att lära sig varför man ska välja just deras märke. På den senaste kursen slår det mig hur de plötsligt stoppat omega-3 i nästan alla hundfoder. Inte bara de vanliga, utan framförallt många av dem som är till för att underlätta botandet av sjukdomstillstånd. Hudproblem till exempel, något som är väldigt vanligt hos hundar.

En tiggande hund -fullt naturligt kanhända?!
Människan har ofta levt längs vattendrag. Vi har fiskat som en del av vår kost. Så omega-3 på humansidan är väl känt som något vi behöver få i oss för att må bra.
Hundar, däremot, ser jag sällan fiska. Även om det finns hundraser som mer än gärna kastar sig i vattnet, så är det långtifrån alla.

När jag sitter där i föreläsningssalen och försöker låta bli att påverkas av säljpratet samt få ihop det hur hundarna får tag på fisken så hör jag plötsligt min hundälskande pappas röst i bakhuvudet. Hans ältande om hur fel forskarna har haft, hur hunden har funnits vid vår sida bra mycket längre än vi först trott, och hur de är långt ifrån dagens vargar. Och plötsligt inser jag det självklara. Den naturliga kosten för en hund är det som är naturligt för människan. För hur har hunden annars fått tag på maten, om inte från avfallet deras husbonde lämnat efter sig.
Och just därefter hör jag försäljaren stolt berätta om hur de nu skiljt innehållet i kattmaten och hundmaten. Vari hundmaten innehåller omega-3 och kattmaten mer efterliknar innehållet hos en råtta.

Ibland är det nog lätt att traggla in sig i forskning och analyser. Det är kanske då man behöver lyfta blicken en smula och tänka mer fritt. Om hur saker och ting måste hänga ihop. Att hund och människa levt sida vid sida i massor av år och påverkat varandra. Kanske lärde vi hunden att adaptera och låta sig formas och hunden oss att jaga. Kanske den optimala kosten beror på vem man är och var man befinner sig på jordklotet. Kanske katter ska äta råttor och inte torra kulor och kanske avocadoplantor trivs på golvet i varma kök där både barn och vuxna kommer åt att vattna i krukan.

3 kommentarer:

  1. Makalöst! Här sliter man med några futtiga frön och du har ett helt träd i köket. Skulle behöva en slatt av dina gröna fingrar.
    Snyggt vårfixat var det här inne också!

    SvaraRadera
  2. Haha kan inte annat än hålla med ÄlgEva.. fast jag har inte ens futtiga frön! :P

    SvaraRadera
  3. Alltså, det är ju inte jag som har gröna fingrar, det är plantan som har gröna rötter! *s*

    SvaraRadera