31 mars 2011

Mer om bröstmjölk.

WHO rekommenderar helamning i sex månader.

WHO tillsammans med en rad BVC-sköterskor, läkare, förståsigpåare och en och annan utropare säger att bröstmjölken behöver kompletteras efter sex månaders ålder. Bara sådär. Från ena dagen till den andra får man nästan för sig när man läser rekommendationerna.

Vän av ordning i den här bloggen vill gärna veta varför. På Livsmedelsverkets hemsida hittar man rekommendationen att helamma sex månader och därefter ge tilläggskost, sk smakportioner. På WHO´s hemsida finns fina tabeller om hur järninnehållet i brösmjölken sjunker efter sex månaders helamning. Här trycker man dock på hur viktig helamningen de första sex månaderna är samt att fortsatt amning ska ge till minst två års ålder hos barnet.
Sedan letar man referenser på att järninnehållet i bröstmjölken, efter sex månaders helamning, sjunker så pass att det blir en risk om barnet fortsätter helammas. Referenser leder till fler referenser men ingenstans hittar jag någon vetenskaplig undersökning kring påståendet. Till slut leder mig surfandet till en källa från svunnen tid, tiden då internet inte fanns. Den finns alltså inte att finna på nätet (åtminstonde inte så jag kan söka den).

Istället ställer jag mitt hopp till databaser som Pubmed och liknande. Här hittar jag till slut en undersökning där barn, som ammats har fått järnbrist. Det är en grupp Kanadensiska Inuiter, som uppenbarligen lever under relativt svåra förhållanden ur ett socioekonomiskt perspektiv. Man rekommenderar att barnen tilläggsmatas med järnrik kost. I undersökningen framkommer också att de barn som getts komjölk och inte ammats har ännu sämre järnvärden, varför man även framhåller vikten att dessa barn ammas.

Men om mamman lider järnbrist då? Eftersom bröstmjölken är en filtrering av blodet borde deras bröstmjölk vara järnfattig.
I en artikel från 2006 kan man läsa en jämförelse mellan 100 anemiska och 100 icke anemiska (anemisk = järnbrist) kvinnors bröstmjölk vid tiden för födelse, två veckor efter födsel samt vid sex månader efter födsel. Resultat; Man kunde inte se någon statistiskt säkerställd skillnad i järnnivåerna i kvinnornas bröstmjölk. De sjönk något i båda fallen, men det var ingen skillnad mellan grupperna.

En utbildande plansch från Medela. Faktum är att även en så enkel sak som
anatomin har man ändrat uppfattning kring bara de senaste åren. De mjölk-
sjöar, strax innanför utförsgångarna, som man tyckte sig ha sett har man nu
bestämt sig för inte finns.

Nu känner jag att jag blir riktigt kluven. Hur ligger det till egentligen? Var kommer detta påstående om bröstmjölkens järnfattighet ifrån?
Via ett forum får jag hjälp att hitta fler studier, många av dem små innehållande 6-20 barn i grupperna. En undersökning behöver innehålla åtminstonde hundra för att man ska anse den hålla statistiskt.
Till slut kommer jag till en från 1984 och som påstås vara grunden för WHO´s rekommendationer:

Abstract

Thirty-six infants who were exclusively breast-fed were observed for 9 months. Thirty-two infants who were completely weaned prior to age 3 1/2 months served as controls; these infants received iron supplementation in formula and solid foods. A great majority of exclusively breast-fed infants were able to maintain their iron status at the same level as that of the control infants. The mean concentration of hemoglobin was higher in breast-fed infants than in control infants at ages 4 and 6 months. However, six breast-fed infants required iron medication because they had laboratory evidence of iron deficiency, although none had anemia. Maternal iron supplementation during breast-feeding, even in large daily doses, did not have any effect on the infants' iron nutrition, nor prevent infants from developing some signs of iron deficiency. Our data indicate that it is safe in exclusively breast-fed infants to shift the starting age for introduction of iron to 6 months.

Undersökningen är baserad på 36 respektive 32 barn. Det blir inte hundra stycken ens om man slår ihop grupperna. Dessutom visar man att majoriteten av de ammade barnen faktiskt har goda järnnivåer. Man ger sex av dem extra järn pga laboratorie-resultat, inte för att de uppvisar tecken på sjukdom.
Slutsatsen tycker jag är extra intressant:
"Våra data indikerar att det är säkert hos exlusivt ammade spädbarn, att ändra startåldern för introduktion av järn till sex månader."
Av sättet att skriva misstänker man att startåldern innan detta har legat på en tidigare ålder. Man har alltså flyttat fram startåldern.


Man kan hålla på att dribbla undersökningar fram och tillbaka. Orda hit och orda dit om järnmolekyler och anemier. Vetenskap ska helst vara exakthet. Det är något som är svårt att få till när det gäller barn.

Det är på sin plats att lyfta fram även följande fakta:

A) Bröstmjölkens innehåll ändrar sig med tiden från födseln. Och hur den ändrar sig beror på tiden från födseln, hur man ammar, vilken typ av barn man har.
Bröstmjölkens näringsinnehåll ändrar sig även över dygnet, den ändrar sig under tiden barnet ammar. Barn som ligger länge vid samma bröst får i sig ett visst förhållande av näringsämnen och samma barn kan sedan få för sig att vara snuttig och får då i sig andra förhållanden av näringsämnen.
Barnet lär känna sitt bröst och vet hur han/hon ska äta för att leva optimalt om barnet får fri tillgång till brösten. Detta har man visat sig gäller även på äldre barn och vanlig mat. Låter man dem hållas så får de flesta i sig vad de ska.
Det är när vi vuxna ska hålla på och lägga sig i och göra logiska bedömningar av vad vi tycker oss se som det går fel.

B) Järndepåerna hos ett barn beror inte enbart på vad barnet får i sig. Det beror även på vad barnet har med sig från början.
I Dagens medicin dec 2007 går det att läsa hur sen avnavling ger högre järndepåer ända upp till ett års ålder. Med sen avnavling räknas att man inte klampar navelsträngen förrän två minuter efter förlossningen.

Så tänk, kanske amning inte ens har med järndepåerna att göra. kanske är det enbart människans klåfingrighet som ger järnbrist hos små barn!


Jag hade tänkt ta en sån där läbbigt blodig bild på ett nyfött
barn, men jag sitter på fel dator. Så ni får hålla till godo med
en nyföding med sen avnavling istället
(ja, nu är han ju inte nyfödd längre, men på bilden är han!)



Som slutkläm ger jag er:
“In the second year (12-23 months), 448 mL of breastmilk provides:
29% of energy requirements
43% of protein requirements
36% of calcium requirements
75% of vitamin A requirements
76% of folate requirements
94% of vitamin B12 requirements
60% of vitamin C requirements”
-- Dewey 2001


Slå det om ni kan! ;)

6 kommentarer:

  1. Hej!
    Nu är vinnarna i Bstore tävlingen presenterade!
    Kika in och se om du vann! :)
    http://adaras.se/2011/march/utkast-mars-31-2011.html#comment

    Ska jag fortsätta med tävlingar? Tyck gärna till! :)
    Kram! <3

    SvaraRadera
  2. Nog kan man bli tokig på alla olika studier, oavsett vad det gäller. Ibland får jag känslan av att det beror på vilken studie man väljer att tro på. Ta bara det här med vad man ska äta eller inte. Som vuxen alltså. För att må bra. För att inte bli överviktig. För att gå ner i vikt. För att orka mer. För att sova bättre. Ja. Listan kan göras lång. Lika lång som antalet metoder. Och börjar man studera de olika metoderna talar de ofta mot varandra. Det som den ena metoden är bra för är rent ut farligt ur ett annat perspektiv. Det är som med amningen. Man ska göra det man själv tror på och mår bra av. Ja, naturligtvis ska även barnet må bra.
    Som vanligt. Bra skrivet av dig. Långt svamlat av mig.

    SvaraRadera
  3. Oj..! Vad bedrövligt det står till med forskningen! Nu känns det som att man egentligen aldrig kan hänvisa till någon forskning eftersom det inte finns någon studie som har någon tyngd över huvud taget. Chockerande!
    Nu känner jag att jag litar mer på den samlade föräldraerfarenheten bland långtidsammare på tex sjalbarn väger tyngre än rapporter om järn och vitaminbrist etc. Vi kan säkert räkna ihop till minst 100 barn som har levt uteslutande på bröstmjölk i ett helt år utan att få några bristsjukdomar.

    SvaraRadera
  4. Spännande läsning! Verkligen usel forskning...

    SvaraRadera
  5. sv: Grattis till vinsten och hihi vad kul att du tycker det! :D Var gärna med i min nyaste tävling! :)

    SvaraRadera
  6. Oj vad härligt med din fördjupningsdykning i ämnet. Alltså vilket engagemang du besitter. Jag blir så imponerad. Jag visste inte mycket om det där kan jag säga.
    Kram!

    SvaraRadera