Pippi Långstrump - politiker

Det kanske var bra att jag inte fullföljde tankarna om mitt drömjobb som politiker. Jag var visserligen småstressad och mitt i bilkörning när jag hörde Lars Ohly hålla ett riktigt bra debattinlägg och kände mig glad över att ha röstat på mp i tidigare val. Så att jag sen körde vilse var kanske en inte helt överraskande följd.

Korsningen där det började, strax innan jag var vilse. ...och här är jag vilse. Någon som kan gissa var jag är någonstans? Att rösta i riksdagsvalet är lite som att vara med i Robinson. Det gäller att tänka strategiskt. Det var ungefär där jag insåg fel nummer två med att satsa på en yrkeskarriär som politiker. För jag gissar att systemet är uppbyggt på att man röstar på det parti man jobbar för istället för det man tycker är strategiskt bäst att rösta på.

Jag fick en uppmaning att inte sluta skriva. Ja, någon gång måste man ju sluta skriva förståss eftersom allt har ett slut. Men nog lockas man av tanken att "inte publicera mer skit på nätet" (citat Monika H) när man blir matt bara av tanken på allt som finns där. Samtidigt undrar jag lite om det inte är en naturlig tanke hos min generation eftersom vi fortfarande krampar fast vid tanken att nätet ska vara något överskådligt.

Vi som var unga nog att anamma nätet när det kom men fortfarande tillräckligt vuxna för att ha haft ett liv innan. För oss är nätet fortfarande lite nytt, spännande och användbart.

Då det begav sig på 90-talet, tre glada studenter i datasalen. Kolla in skrivaren!

Jag tror vi hamnade mitt i allting. Vi står fortfarande och stampar kring jämställdhet med en utopibild om det jämlika samhället men med velourpapporna i hyffsat färskt minne. Karriär vill vi också göra men kan inte bestämma oss riktigt för om det är rumsrent varken med guldklockan eller att bryta upp och börja om så fort allt inte går ens väg.

Någon riktigt revolution gjorde vi inte heller även om vi försökte så gott vi kunde att få fritidsgårdarna ruckelmärkta och lärarna idiotförklarade. Samtidigt hade våra föräldrar nyligen fått barnaga förbjuden och satt fart på Hem&Skola. Inte ens arbetsmarknaden, som dagens silverskedsförsedda ungdomar kämpar med, kunde vi klaga på.

Vi är den första generationen som aldrig riktigt blev vuxna.

I höst är det dags för val igen och jag tvingas konstatera att de som leder våra partier åldersmässigt börjar närma sig mina forna klasskompisars. Om sanningen ska fram gör det mig lite orolig.

Klimatfrågan hänger i luften. Forskarna är eniga men kan, på forskares vis, inte lova något. De lovar inte saker om de inte vet till 100% och man kan aldrig veta något till 100% före det sker. Politiker tycker om att lova saker, speciellt i valtider, eftersom löften alltid kan omformuleras en smula i efterhand och det ingår i spelets regler.

Det kan inte vara lätt att vara politiker och sitta och besluta om en massa saker man aldrig har upplevt. Jag undrar lite hur de examinerar människor i politikerskolan när man ska lära sig hitta på vettiga saker om allt ifrån invandrare, funktionshindrade till djur och pengar. Det kan bli en hel del riktigt roliga rollspel.

Det är tur att även om man är vilse så kan man hitta rätt till slut. Och det är tur att Östersund inte är mindre än att det bara är att köra vidare så kommer man snart ut ur stan. Eller som min pappa sa; "Det är bara att köra på, Frösön är rund." när jag ringde och undrade var på ön jag var. Med tanke på min orienteringsförmåga kanske jag inte skulle blivit distriktsveterinär heller. Men på något sätt går det ändå.