En Gudomlig jämställdhet.

I senaste numret av Amningsnytt finns min blogg med bland ”fler bloggar som skriver om amning”. Nu skriver jag inte bara om amning men det är sant att det är inläggen om amning som ger de flesta besökarna.

Något jag tycker är roligt med Amningsnytt är att de har en feminist med som skribent. Feminister är nämligen några som ofta ger mig intrycket av att vara emot amning fastän jag ofta försöker påstå att de borde vara för amning.

Vi står alla lika inför Gud heter det. Och det må så vara som varje enskild människa. Men som kvinna och man då? Ser Gud med samma ögon på män och kvinnor eller tillåter han oss att vara olika? Och vad gör vi själva? Tillåter du dig att vara lik ditt eget eller det motsatta könet och vad är mest rätt?

Jag såg nyligen en serie som heter ”Bibelns mysterier”. En bibelforskare ville gå till botten med vissa av Bibelns texter. I ett av avsnitten tar programledaren upp den vågade frågeställningen om Gud en gång hade en fru. Frågan är tillspetsad såklart och tänkt att provocera. Gud står över genus, även om Gud porträtteras som en man. Men frågan är om det är Guds fel eller männens fel.

Nåväl, åter till programmet.

För länge sedan i ett fjärran land fanns avbilder och härledningar till en Gud och en Kvinna säger programledaren och försöker koppla denna uråldriga religon till uppkomsten av Gamla Testamentet. Efter programmets slut är jag fortfarande osäker på exakt hur programledaren lyckades visa på att det faktiskt fanns både en manlig och en kvinnlig gudagestalt i Guds rikes begynnelse. Däremot känner jag mig mer säker på att den kvinnliga förebilden fattas i både Gamla och Nya Testamentet. I många andra religioner finns olika former av fruktbarhetssymboler. Profeten Mohammed talade om kvinnans rätt i samhället och var, vad jag förstår, från början faktiskt en förespråkare för kvinnans rättigheter, även om hans utövare kanske inte riktigt följer det spåret i vår tid.

Mig veterligen saknas de kvinliga förespråkarna inom Kristendomen och som en av forskarna i programmet påpekade; Med formandet av _en_ allsmäktig Gud försvann också den förebild som kvinnorna kunde ty sig till när det gäller barnafödande och amning.

För var är egentligen amningen i Bibeln? Kvinnan döms att föda sitt barn under smärtor. En föga betryggande beskrivning för unga förstagångsmödrar skulle jag våga påstå. Och sen då, när amningen ska komma igång, vad har hon då att luta sig mot? Inte mycket!

Det finns korta beskrivningar i Bibeln över att amning förekommer. Men, undrar jag, var i denna heliga skrift kan kvinnan hitta tron på sig själv, förebilden av den fruktbara och livsgivande kvinnan? Hon är skapad av en man, blir havande utan samlag, föder barn under smärtor och när sitt barn under madonnaliknande former. Jungfru Maria avbildas visserligen med halvt blottad barm lite då och då men det är svårt att påstå att hon är en frigjord kvinna som ammar sitt barn med stolthet och egen fri vilja. Snarare gör hon det av plikt, det är ju Guds Son hon har fött.

Så, kvinna, av man är du född och en man ska du nära vid ditt bröst. Det är för mig vad Bibeln berättar om kvinnan som mamma.

Kan det vara så, att med framfarten av tron på Den Enda Guden försvann också en kvinnobild? Att någonting redan då förlorades till förmån för något annat?

Det är inte min mening att smutskasta tron på Den Enda Guden på något sätt. Man får inte glömma att den är sprungen ur en tid av svåra konflikter och krig mellan folkslag och att instiftandet av en enda, förenande Gud, säkerligen var till för att ena folken mot sina fiender och därför nog så behövlig. Men krig är oftast männens arena och det är inte svårt att föreställa sig att kvinnor och barn kom på kant.

Så amningen, mina vänner, är i högsta grad en jämställdhetsfråga att ta på allvar. Att skuffa undan en del av vår kropps funktion är att förneka oss själva och något som pågått länge nog nu. Det är en lika feministiskt allvarlig överträdelse som att sminka sig för att behaga män.
Kriget är slut och det är dags att börja leva igen!

Xxx