Som rubriken antyder. Hopplöst är det att försöka hålla en stackars blogg vid liv när man drabbats av den värsta vabruari i mannaminne. Åtminstone i mitt föräldraminne. Och inte tar det stopp i februari heller, hela härligheten fortsätter hela mars och nu är vi i början av april.
Till råga på allt har även jag drabbats av sjukor (vilket typ aldrig händer annars eftersom jag, med tio år som småbarnsförälder, plockat på mig vartenda sjukdomsframkallande kryp som finns). Inte ens datorn har gått fri, vilket gör att man tvingas slåss om datortid med "på-väg-att-bli-frisk-men-ändå-hemma"-barn på en medelmåttig dator med viss avsaknad av tangenter (någon som vet hur sjutton de där små lär sig plocka bort så otroligt många tangenter så himlans fort?!).
Så det är läget här. Jag har haft alla möjliga tankar som jag nästan skrivit om. Innan snoriga näsor, skrikiga nätter och bortpillrade tangenter har kommit mellan. För att inte tala om alla slagsmål som blir när barn tvingas umgås på samma yta mer än tre dagar i sträck. Så nu ska jag väcka ett litet barn för Kåvepenin-medicinering. Den där fantastiska flytande sörjan som de satt fruktsmak på, vad det nu ska vara bra för när ungen vrider sitt lilla ansikte i avsmak och spottar och fräser så fort man kommer i närheten med det.
På återseende!
Men snälla nån.... Det förklarar i alla fall din "frånvaro". Trodde nästan du gått i något sorts försenat ide. Nu går vi tack och lov mot ljusare och varmare tider då barnen kan vara ute och sluta dra på sig allsköns konstiga och mindre konstiga "basilusker". Här har en och annan legat i flunsa. Huruvida det är helt över tänker jag inte ens nämna. Du vet hur det blir. Äntligen är alla friska säger man och precis när man avslutat den meningen kommer det någon liten med rinnande näsa. Krya på er nu och välkommen tillbaka!
SvaraRaderaDu är välkomme ut på webben sen när ni kryat på er - hoppas det går fort!
SvaraRadera/metamorphosis hemmma m liten snorkuse