Genesis -Barnens Bibel

En liten kropp med len hud. En ny människa, mitt i den stora världen. Jag vet att jag finns, jag är här där jag finns. Jag rör mig i takt med mina känslor. Där finns en varm kropp med lugn röst, du luktar gott. Med ben, armar, miner och läten kan jag göra mig förstådd. Jag visar hur jag känner, vad jag vill och jag vet att någon gör vad jag behöver.

Ditt barn skriker och säger till dig. ”Du är den jag litar på, du är den jag törs skrika hos och breda ut mina vingar och prova mina gränser inför. Du är mitt allt, den som ska rädda mig från vrålets djup jag nu känner, få mig att klättra och bära mig tills dess jag är uppe igen. Jag skriker av mina lungors fulla kraft för det är bara hos dig jag kan känna mig levande i varenda cell i min kropp. Hos dig kan jag gå sönder och bli hel igen, hos dig kan jag vila när stormen har bedarrat.”

Föräldrahjärtat svarar sitt barn. ”Mitt hjärta brister när jag ser dig i gråt, mitt sinne trasas i bitar när du inte klarar ditt liv. Jag vill se dig lyckas och må bra, få utvecklas och upptäcka. Jag vill att du ska vara glad och må gott. Jag vill att intet ont någonsin ska hända dig, inget dåligt någonsinn komma dig när. Snälla mitt barn, sluta skrika, ty din besatthet skär i mitt bröst och jag känner vanmakt inför detta stora.”

En vind går mellan de två och viskar tyst. ”Misströsta inte. Lita på din styrka och din insikt att göra det rätta. Ditt barn har gjort dig till den utvalda, du är den som är menad att klara detta. Se inom dig och finn styrkan att stå kvar och inte fly, finna lugnet och inte vanmakten. Trotsa den orkan som drar fram, för glöm inte. Att i orkanens öga råder lugn och stillhet och det är där ni möts för att bära varandra.”

Ett barn. Hyser tillit att den vuxna ska ordna livet för att kunna utvecklas och klara denna värld. Förlitar sig på de vuxna att ge skydd och värna så dess handlingar inte kan eskalera till något skadligt. Tror på sina vårdgivare att freda från allt ont som finns runtomkring, så det aldrig behöver nå dess medvetande. För att kunna leka och glädjas, klättra och växa utan att oroa sig för det som är vuxet i världen.

Du, och ingen annan, är ditt barns vuxne. Du sätter solen på himlen, får gräset att växa och snön att falla. Det är du som får frön att gro, regn att falla och stjärnorna att lysa i nattens mörker. Du står för allt som är gott och allt som är tryggt. Som en mur mellan det trygga och det onda och finns där en spricka är du den som kan laga.
Barn är kloka för tänk så rätt de har! Ty den som skapat ett liv och fått livet att växa har sannerligen gudomliga krafter.

xxx

Det kom en undersökning...

Från Karolinska Institutet avdelningen för kvinnors och barns hälsa kommer en kartläggning om ett upplevt informationsbehov mot invandrargrupper från mödra- och barnhälsovården.
Man har kontaktat ansvariga för mödra- och barnhälsovården runt om i landet hur viktigt de tycker det är att informera om olika frågor till dem som inte har svenska som modersmål.
Undersökningen är tänkt att bilda grund för vidare forskning genom att visa på ett befintligt behov.

När det gäller mödravården ingår inte amning som fråga alls. Här kommer istället punkter som utomkvedskap, kvinnans och barnets rättigheter och skyldigheter, information om graviditet och läkemedel mfl liknande punkter.
Som vanligt, skulle man kunna säga, kommer amningen först när det är dags för barnavården att ange vad de tycker är viktigt att informera om.

Det är dags för en paus av reflektion för det är ett mycket underligt synsätt som pågår här tycker jag. 
Man betonar i samhället vikten av amning. Många är de kvinnor som upplever ett slags måste, en press, att amma. Så att man ska amma tycks vara sjukvårdens tanke. 
Trots detta får de som kan amning bäst, barnmorskorna, inte alls bli de som huvudsakligen guidar mamman under sin begynnande amningstid. Nej, för det gör sjuksköterskorna på barnavårdscentralen -de som inte alls har samma amningsutbildning!
Dessutom är det en underlig tanke att man inte ska behöva lära sig amning förrän man står där och måste amma! Ja, man måste ju, för annars blir barnet utan mat och stressen inom familjen är ett stort faktum. 
Och detta trots att man tycker amning är så viktigt!
Är inte det underligt?

Nå, åter till undersökningen:
Svaren i undersökningen har delats in i
"mycket angeläget att informera om"
"ganska angeläget att informera om"
"mindre angeläget att informera om" samt
"vet ej"

För information om löpande kontroller anser 56,8% att det är mycket angeläget.
För information om vaccinationer svarar 89,2% att det är mycket angeläget
Information om amning respektive kostråd anser hela 97,3% att frågan är mycket angelägen, 2,7% att det är ganska angeläget och ingen har svarat mindre angeläget eller vet ej.

Amning och kostråd till små barn får den allra högsta svarfrekvensen som en angelägen fråga för barnavården. Detta tycker jag är värt att ta fasta på, speciellt som undersökningen är nationell, dvs gäller hela landet och inte bara en region.
Man betonar även i undersökningen vikten av att adekvat information finns lättillgänglig på nätet.


För att ge ett bra referat följer här nu de språk som över hälften av de svarande från barnavården har angett som viktigt att informera i:

arabiska 94,6%
somaliska 83,8%
engelska 81,1%
persiska (iran) 75,7%
bosniska 70,3%
ryska 67,6%
serbiska 67,6%
spanska 64,9%
turkiska 62,2%
kroatiska 59,5%



xxx

Från duggregn till storm.

Ibland duggar det tätt. Som när man bestämmer sig för att klippa gräset veckan före midsommar, då regnar det varje dag. Eller som när man beslutar sig för att sätta sig framför TVn istället för att springa runt och städa. Då kan det hända att man ramlar över ett nyhetsprogram och får sig lite uppdateringar om världen till livs.

I Västernorrland rapporterar man om överviktiga fyraåringar. Personen Hassan tas fram som ett exempel och säger själv under intervjun att han "inte gick på bröstmjölk utan fick vanlig mjölk". Hassans uttalande är alldeles riktigt eftersom man vet att amning minskar risken för fetma. Det är inte den enda faktorn vilket man får ta del av i ett uppföljande reportage några dagar senare. Där intervjuas dietisten Magnus Svärd. Helt korrekt talar han om riskfaktorer som gener, miljö och matvanor men ingenstans nämner han amningen. Jag kan ändå tycka att det är lite av en brist. Västernorrland hade i och för sig inte den allra sämsta amningsfrekvensen 2005-2006, då dessa fyraåringar föddes. Man kan dock notera att de inte ligger högst heller och att det är något som händer där i början eftersom de har jämfört med andra län en mycket låg amningsfrekvens för barnens första levnadsvecka.

Nästa nyhet är presentationen av Ulrika Birberg Thornbergs studie där hon visar att barn som ammas längre tid än fem månader, på gruppnivå, presterar bättre, ffa vad gäller intelligens. Intelligens är svår att mäta men Ulrika Birberg Thornberg menar ändå att hon valt det mest ultimata testet. Man får intrycket av en ödmjuk forskare som verkligen velat göra en väl genomarbetad studie när man läser den i sin helhet.

Som det är nu minskar amningsfrekvensen i landet. Jag har sagt det förut och jag säger det igen -människor tar efter varandra och så även mammor. Det är därför inte helt osannolikt att amningsfrekvensen kommer att minska än mer.
Det är därför ett glädjande besked att Samordningsgruppen för Amningsfrågor, med huvudsäte på Livsmedelsverket, kommer sända ett brev till Regeringen med uppmaning att ta upp frågan att återinföra Amningsvänliga sjukhus och denna gång i en Amningsvänlig vårdkedja.
Det var 1992, som Socialstyrelsens grupp startade arbetet med att upprätta Amningsvänliga sjukhus som skulle följa de tio stegen. Detta arbete lades ner 2003. Mellan åren 2004 och 2008 rapporterar Socialstyrelsen en alltmer minskad amningsfrekvens. Så det finns mycket hopp och förväntningar kring detta startskott nu.

Här kan du läsa om UNICEF´s upprop "The Baby Friendly Hosptial initiative" som bland annat Ellinor Petersen har tagit fasta på.

Så det är inte bara gräsmattor som kan behöva vårdas trots dåliga tider. Allt som ingen tjänar direkta pengar på behöver ideella eldsjälar för att få skydd.

Tygbröst kan man använda till det mesta.
Funkar i alla lägen!

Att bära Filttofflor

Ibland undrar jag hur folk inom leksaksindustrin tänker. Ni vet sådana där leksaker som låter. Högt och ljudligt ger de sig tillkänna någonstans bland bråten i barnrummet. Ligger där och piper och irriterar.

Det borde finnas lagar kring leksaker som låter. Som att de borde stänga av sig själva efter en halvtimmes icke lek istället för att gå igång mitt i natten så man tar beslutet att låsa ute den stackars katten i brist på andra att skylla på där i mörkret. Det finns barn som sover gott oavsett vilken ljudnivå som är omkring dem. Barnen utan trumhinnor kan man undra ibland som varandes mamma till barnet som icke sover oavsett ljudnivå. Barnet som vaknar så fort en knappnål ramlar i golvet och det trots att den lilla telningen har hela fem syskon. Ja, sex syskon egentligen men bara fem som bor hemma och kan höja den där ljudnivån.

”Ah, det är bara att föra ljud och oväsen så lär de sig”, säger vän av ordning. ”Tänk, en del föräldrar går ju runt med _filttofflor_ för att inte väcka ungen. Va?! Så kan man ju inte ha det!”

Nä, det kanske är så, att man inte kan ha det så. Men vad gör man? Filttoffelstadiet har vi inte nått ännu men jag har fulla sympatier för dessa föräldrar. För filttofflor är tusen gånger skönare än att springa fram och tillbaka till en unge som gallskriker av trötthet men vägrar somna om. Och jag kan lova att de föräldrarna har försökt knata omkring utan filttofflor. Men det är så världen fungerar. Man gör det som fungerar och fungerar det inte så ger man upp efter en tid. Ja, en del ger ju aldrig upp såklart. De går till affären och köper en trisslott varenda vecka i hopp om den där stora vinsten. Den som ska rädda dem ur misären och mot en ny bil, en swimmingpool eller den lyxiga resan. Men det är för att någonstans bland de där högarna med trisslotter som skickas ut varje vecka till affärerna så finns en liten, liten vinst någonstans. Begraven bland hyllmeter av nitlotter så finns Chansen. Barn däremot får man inte byta bort. Det går inte att ta hem en ny unge varje vecka för att se om denna ska kunna sova i lite mer oväsen. Så istället köper föräldrarna filttofflor och förbannar storasyskonens alla ljudleksaker.

Så jag gissar och antar. Att det är därför barn föds med runda huvuden, små mjuka näsor och trind mage. För att de ska bli förlåtna för allt det där jobbiga som hör småbarnstiden till. Och att det är därför svärmödrar och andra förståsigpåare inte har lika runda huvuden för även om de kanske har varit med förr och faktiskt kan en hel del så är de inte föräldrar till just det här barnet. Det, med storasyskon som äger högljudda leksaker.

Dagens amning i media.

Kommer från journalisten Ebba von Sydows kommentar i TV-programmet Sommarkväll. Ett program där programledaren bjuder in tre intressanta gäster att samtala med kring en middag.
Mot slutet av middagen, efter desserten, serveras denna kväll även en hemkryddad snaps varpå Ebba von Sydow snabbt reflekterar över amningen och väljer att avstå från snapsen.

Hejja Ebba von Sydow för att kasta in amningen så naturligt och självklart! Oavsett om hon smakat på snapsen eller inte var det med glädje jag konstaterade att det inte gjordes någon sak av det. Mitt i arbetet med att intervjua Mark Levengood, Patrik Sjöberg och Camilla Läckberg är hon också en ammare. Det behöver inte vara krångligare än så!

En bebis i gröngräset.

Tävlar om ett smycke!

Jag tävlar om en dubbelring (med kedja mellan) hos Devote.se
Smycket kommer från Pärlsmycken

För bild på smycket -klicka på devotelänken!
(det gick inte att kopiera bilden)

Var med du med!!

Kära Mor.

En ensam blomma på en stig. Knappt synbar,
men trotsat skogsmaskinerna som gått fram och
brutit allt annat i sin väg.

Kära Mamma,
Jag har tänkt på gåvan du vill ge mig men vet du vad? Jag vill inte ha den, jag klarar mig utan. Varför? Jo, för du har redan gett mig allt som är värt att få och det är värt mer än tusen gåvor.

Tack Kära Mamma för alla ovärderliga tips och råd du ger mig om livet och tillvaron. Tack för alla de gånger du ställer upp och lyssnar när jag har det jobbigt, tar min förtvivlan när jag står på randens brant. Tack för all den kärlek jag har fått genom åren, alla de hejjarop du utdelat när jag behövt. Tack för alla gånger du har trott på mig och gett mig styrka när ingen annan gjort det, tack för att du delar min lycka som om den vore din egen. Och tack för alla goda bullar du bjudit på under samtal på kvällstid, de matkassar jag fått som fattig student och den ovillkorliga kärlek jag vet alltid finns hos dig. Tack för att du älskar mina barn och ger dem allt vad du gett mig, tack för att du alltid öppnar ditt hem och ditt hjärta när vi behöver.

Tack, Kära Mamma, för att du gett mig livet! Vad mer kan jag begära?

xxx

Vem är klok?

Alla är bra på något. Något som utmärker dem eller fångar deras intresse lite mer än annat i livet. En driver ett framgångsrikt företag en annan bakar himmelska bullar. Jag brukar säga till min man att hans främsta egenskap är hans utstrålning. Fast när jag frågar honom om hans fördelaktiga egenskaper så har han inget hört och han tycker inte att han är bra på någonting. För så är det nog också ofta, att det är svårt att ta till sig bra saker andra säger om en.

Min mamma säger att jag är klok. Jag är inte helt säker på vad hon menar med det. Jag menar, vad är klokt egentligen? Är det att man kan en massa saker, att man kan tänka själv eller att man säger det som andra tänker? Att ha mycket kunskaper tycker många är klokt. Kunskap är makt sa alltid min tyskspråksfröken. Men TUNGT!, la hon till och drämde upp sin stora tygkasse, fylld med böcker, med en smäll på katedern. Förmodligen en helt nödvändig skrämseleffekt för en liten rödhårig dam, som ska undervisa en hoper skoltrötta, testande tonåringar.
På universitetet får man lära sig att granska kunskapen kritiskt. Att inte bara köpa all forskning rakt av utan sätta den i ett sammanhang. Under grundskolan är granskandet inte lika centralt och man kan undra varför. Som om de som inte når högre än grundskolan liksom inte behöver veta att forskning inte är lag.

Något som däremot är lag är hur man bäst tar hand om sina barn. Alla vet precis hur man ska göra när man stöter på problem. En unge som inte sover ska bäras, läggas för sig själv att skrika och ha rutiner så den begriper att det är natt. Med mat bör man vara konsekvent, låta barnet äta allt, men för guds skull inte jordnötter! Och kladda får man inte göra, fast min pappa sa alltid att barn behöver få kladda. Och så ska man helst vara pedagogisk och autentisk fast ingen kan riktigt beskriva vad det är.

Är det till exempel autentiskt att ställa sig och skrika rakt ut av frustration när ungen för hundrafemtielfte gången totalvägrar allt? För det är ungefär vad jag har lust att göra när jag lämnar min ena 4-åring på förskolan och samma visa upprepar sig varje gång. Varenda gång vi närmar oss pedagogerna uppstår samma situation. Plötsligt kan hon inte gå, kan inte dra upp dragkedjan på jackan och försöker man hjälpa drar man först upp för långt och sedan för kort. Och dessutom kan hon faktiskt själv! Det spelar liksom ingen roll vad man gör för ungen har bara bestämt sig för att sätta sig på tvären och det högljutt så det förslår.
Så jag brukar stå där och göra ingenting, eftersom ingenting ändå inte funkar. Och ändå får jag veta vad man borde göra. Hur jag borde ge henne mer uppmärksamhet, säga till på skarpen, leka på jackan, låta henne prova själv och ja, varför inte stå på huvudet och dra på jackan också när man ändå är i farten?

Jag tror faktiskt hon med sitt beteende säger "de här vårdgivarna kan ta hand om mig precis lika bra som du, mamma, och jag litar fullständigt på dem. Du kan gå nu, tack!" Så jag brukar backa och låta dem ta över. Man får egentligen inte bara lämnat barnet sådär, icke färdigklädd på en förskola eftersom det inte är pedagogernas ansvar att klä barn när de lämnas. Men jag ids bara inte annat och dessutom skulle jag nog kunna bli anmäld för barnmisshandel om jag försökte klä på henne mot hennes vilja. Det, eller riskera bli av med en stor tuss hår, och det vet jag inte om jag vill.

Jag tror gemene man egentligen bara vill göra allt rätt. Men ibland orkar man bara inte. Som idag. Idag borde jag motionera, äta regelbundna måltider med omega-3, för att kompensera helgens köttkonsumerande över grillen, för att orka ta itu med tvätthögarna och engagera mig i barnens lek. Och istället sitter jag här med en extremt sockrig kopp kaffe och en bulle istället. Jag får helt enkelt förlita mig på att alla mina andra, lite bättre val, kan kompensera för det dåliga att proppa i mig snabba kolhydrater och en sanslöst hjärfrekvenshöjande stor volym koffein. Så länge man vill väl kan det väl ändå inte vara så dåligt? Jag tror till och med att jag hört att lyckliga människor lever längre och just nu är jag betydligt lyckligare med en kaffekopp i näven än med en portion fisk.
Och jag tror min dotter är tämligen lycklig bland pedagogerna på dagis även om hennes mamma skulle önska ett lite annat scenario. Hon brukar i alla fall ha dragkedjan uppe när jag kommer och hämtar.

Att vara förälder är ett evigt balanserande.
De suddiga personerna på bilden har inget med texten att göra.

xxx

Babyproffsen

Jag har även rabattkuponger på resesäng mm från Babyproffsen. Eftersom jag redan har tre resesängar själv och inte heller behöver de andra sakerna kan man få dessa kuponger om man meddelar mig sin mailadress. Först till kvarn...

100 kr i rabatt

Vi är fler än två pers så:

Matlådan Vår Middag hjälper dig att äta mer varierat utan att du behöverlägga ner en sekund på planering eller letande efter recept. Genom några knapptryck  på datorn beställer du 4 middagar för 2, 4 eller 6 personer komplett med lättlagade recept och alla färskvaror du behöver. Finns även som ekologisk och laktosfri  variant.  Gå in på vårmiddag.se och beställ din matlåda redan idag. Matlådan hämtar du i din butik när det passar dig. Just nu får du dessutom 100 kr rabatt vid första köptillfället om du anger kampanjkoden Familjeliv23 vid beställning.  *Gäller Vår Middag liten,  2 pers, t o m 11/6

Jag ber om ursäkt!

Det här har hängt över mig en tid nu. Alltsedan inlägget där jag recenserade Lars H Gustafssons bok "Växa -inte lyda.". Recenserade och recenserade förresten, snarare totalsågade. Så nu gör jag det:

Jag ber om ursäkt för mina hårda ord om din bok Lars H Gustafsson! Efter att ha tänkt lite mer kring den så kan jag förstå den bättre. Den är inte alls dum i sin tanke, att man ska vara snäll mot barn och att de är utan skuld. För barn litar alltid på att den vuxne ska göra rätt så att de inte gör fel. Visst är det så du menar?
Det är bara det att ibland är inte barn sådär gulliga och tillmötesgående. Inte mina barn i alla fall. Ibland är barn bara sådär otroligt provocerande, gränslösa och triggande. De vet exakt vilka knappar de ska trycka på för att få mig dit de vill. Och det är där jag känner att din bok inte är skriven för föräldrar. För ingenstans hittar jag hur jag ska kunna stå ut och klara mig igenom med förståndet i behåll när mina barn testar mig bortom förståndets alla gränser.
Jag vill dem väl. I varje sekund av mitt liv. Och jag skulle ge dem min högra hand om det vore för deras bästa. Så din bok om hur vuxna bemöter barn fel och får dessa vita små sköra blommor att krokna ger mig bara dåligt samvete. Ännu mer dåligt samvete.

Det värsta med det hela är att jag fortfarande har tomrummet av att inte hittat nyckeln kvar. Hur gör man för att vara en bra förälder? Vad är rätt när barnen står och skriker vid kassan och ska ha godis medan tusen människor i kön bakom en skruvar på sig? Eller när de dag ut och dag in öser ut alla sina leksaker över hela golvet och totalvägrar att plocka upp dem oavsett vilka knep och trix man tar till? Vad gör man då? Får man ta fram en svart sopsäck och stoppa ner alla tusen prylar i den och kalla det en konsekvens? Eller gör man ett övertramp mot barnets integritet då? På städprogrammet på TV säger de att mitt hem kommer börja sprida livsfarliga bakterier och mögel om jag inte städar regelbundet. Men hur får man det att gå ihop med denna totala ovilja från barnen? För att inte tala om maten! När barnet för tredje gången samma vecka kräver pannkaka med sylt och inga grönsaker är inte skörbjuggen nära då? Och hur gör man pannkakor när äggen tagit slut och ungen tokgnäller tills huvudet håller på att gå i bitar på en?
Var finns boken som tar upp detta? Det är boken jag vill läsa, den där jag kan känna igen mig i och hitta en lösning.

Idag har jag jobbat hela dagen. Åkt runt i en röd bil och botat djur. Jag hoppas åtminstone att de har blivit botade för det har liksom varit min intention hela vägen.
När jag kommer hem möts jag av totalt lugn. Inga skrik, inget bråk, inget kaos. På baksidan håller min man på att sätta upp ett tält med de två äldsta barnen medan minstingen sitter i sandlådan och leker och de andra springer runt på gräsmattan eller hoppar på studsmattan.
"Det är så orättvist!", tänker jag. Hur kan det få vara så? När jag är den som tar hand om barn och hushåll nästan varje dag och den dagen min man har dem så blir allt sådär perfekt och harmoniskt. Som en liten idyll i skärgården.
Min första reaktion blir att vända i dörren. Lämna detta hem som om jag kommit till fel hus. För det kan inte vara mitt hem. I mitt hem råder kaos och bråk. Illtjut, vrål och "skitmamma!". Fast jag hinner bara tänka tanken.
"Hej älskling!" ropar min man och vinkar med handen som inte håller i en av tältlinorna.
"Hej.", mumlar jag tillbaka. Minstingen i sandlådan sprätter till och kommer snart rusande mot mig med uppåtsträckta armar.
"Ser du, mamma kom!", säger min man och skrattar till.
"Mmm...", mumlar jag medan jag plockar upp minstingen och går in i huset och sätter mig i soffan för att amma honom. I köket dunkar diskmaskinen taktfast och på bordet finns inte en smula. När jag är hemma är köksbordet ständigt fullt av smulor och gegg hur ofta jag än torkar av det. Hur kan det få vara så? Som om jag som är hemma och tar hand om allt hela tiden, planerar och agerar, logisterar och strukturerar bara gör allt fel medan min man är hemma en endaste helg och allt bara flyter på. Det är något som inte stämmer i tingens ordning.

Jag frågar honom hur han kan få det att se så enkelt ut. "Äh! Jag bara stuvar dem med mat hela tiden så är de för mätta för att protestera." lyder hans framgångskoncept. Jag tror han ljuger. När jag har barnen kommer de nämligen inte ens när maten är klar. Jag får springa runt hela huset och jaga rätt på dem för att få dem till matbordet. Och väl där är det ett sjå att få dem att sitta still länge nog för att de ska få i sig något.

Fast man ska inte klaga. Korna jag varit till under dagen får inte ens behålla sina barn. Man borde egentligen sluta dricka mjölk. Ja, jag kanske skulle ha berättat det! Den där bregott-reklamen de visar på TV stämmer inte på en fläck. Kalvarna ställs i små boxar när de är några dygn gamla och får dricka mjölk ur en hink medan korna, mammorna, mjölkas två gånger per dag för människornas skull. Förr tog man kalvarna direkt vid födseln och la dem i boxarna. Numer säger lagen att de måste få vara kvar hos mamman ett tag.
Jag vet ärligt talat inte vad som är bäst. Att kalven och mamman inte vet något annat än att ingen av dem finns i varandras värld, eller att de ska hinna knyta band för att sedan separeras. Jag kan nästan tycka att det är grymmare att låta dem lära känna varandra än leva med vetskapen om att kalven inte finns och bonden är den som kommer med mjölk.

Altandörren far upp med en smäll.
"Mamma!!". Min äldsta son stövlar in med ett stort leende. "Åh, mamma, jag har saknat dig så!", säger han och lägger huvudet mot min axel.
"Jag har saknat dig med." Efter en stund får han sällskap av näst äldsta dottern, som kastar ur sig ett avspänt:
"Tja, mamma! Jag och min kompis ska sova i tält i natt. Coolt va?!" medan hon slänger sig ner bredvid oss i soffan.
Så där sitter vi, alla fyra, i soffan. En sådan där stund som man helst skulle vilja sträcka ut så långt det går, föreviga och kunna plocka fram lite då och då. Jag kommer inte längre ihåg vad det var jag tänkte på. Och kanske är det så. Att man ibland inte ska fundera så mycket utan bara göra. Och ibland kanske man måste göra det man trivs med istället för det man måste. För vem vill umgås med någon som bara springer runt och gör saker för andra istället för att stanna upp och trivas med livet?

Och ibland kanske man inte saknar kon förrän båset är tomt...

Man kan tro att Mamma Mu ska handla om föräldraskap.
Men det gör den inte.

xxx