Sömn och små barn

Det är få saker som engagerar småbarnsföräldrar så mycket som sömnen, eller snarare brist på sömn. Visst finns det de där perfekta utopiska barnen som sover hela nätter från tredje dygnet, men ska jag vara ärlig tror jag man hör mer om dem än att de faktiskt finns.

Frågan alla ställer, sedan tidernas begynnelse är, varför sover inte små barn? Hur är det egentligen tänkt att man ska klara detta ständiga uppvaknande nattetid då vi vet att det är så viktigt att få våra åtta timmars sömn? Och inte blir det lättare när man skaffar barn nummer två. Då försvinner all tänkbar möjlighet att, i brottstycken, ta igen nattens sömnhaveri medan bebin sover, eftersom det äldre barnet inte alls sover lika mycket dagtid. Eller ens är lugn dagtid utan snarare kräver full uppmärksamhet och sysselsättning. Själv går man som i en dimma och undrar vem som kom på amningsludd egentligen.
S-Ö-M-N-B-R-I-S-T stavas det! Det är inte havregrynsgröt man har i hjärnan, det är en överlevnadsinstinkt att släcka ner systemet för att kunna återhämta sig som har drabbat en. Fullt normala funktioner med andra ord.

Sedan jag blev föräldrer har jag många gånger tänkt på den unga studenten, som var med under sömnföreläsningen. Han var orienterare och, vad man i det närmaste får betrakta som skryt, berättade han om nattorienteringen där man joggade runt i skogen en hel natt utan minsta sömn. Föreläsarna försökte förklara hur hjärnan (för det var hjärnan det handlade om) kan ta igen denna osövda natt genom ökad djupsömn nästa natt. Man behövde inte ens sova fler timmar än vanligt. Jag tror inte det var vad studenten ville höra, ty han tycktes fortfarande anse att vad orienterarna gör är en nästintill övermänsklig bragd.
I dagsläget får man ju erkänna att man hade varit glad om man kunnat göra just det. Fått ta igen en osövd natt bara genom att få sova ostört i åtta timmar. Förmodligen hade man vaknat så pigg att man byggt om någonting hemma.

Självklart har även jag funderat på varför små barn sover och inte. Med första barnen var det utvecklingsperioder och -ökningsperioder som tycktes avlösa varandra i ett. Jag vet inte när vi egentligen var utan någon. Därefter har jag gjort allt -genomlidit, grubblat, delat ut alvedon, varit så komatös att jag bara vaknat vid yttersta nödfall, vyssjat, släckt ner, haft nattlampa, varma täcken, vädrat sovrum, samsovning, egen säng... det mesta.

Någonstans längs vägen har jag tvingats inse att lösningen på sömngåtan finns hos varje barn. En del sover lätt, andra inte. Och att samma enkla kriterier gäller för barn som för vuxna. Åtminstonde med mina barn. Nämligen att trötta, lugna, nöjda, friska och smärtfria samt lagomt stimulerade barn sover. Problemet är bara att dessa orsaker sällan sammanfaller.