Yran 2011

Egentligen hade jag inte tänkt åka på Yran i år. Det var ända tills någon föreslog att ta med sig några huliganer för att se en söt liten mörkhårig pojke som lystrar till namnet Eric. Det är inte fräckt när man tänker efter. Jag menar, HUR ska jag kunna säga nej till ett sådant förslag? När barnen gör saker som med rådjursögon säger "till min födelsedag önskar jag mig ALLT med Eric Saaaade!" eller avslutar traktorpullingfärden med att spela Popular på högre volym än bilstereon klarar av. Sådär så man flyr ut ur bilen och lämnar packningen kvar bara för att komma undan.

Så det blev Eric Saade och Yran i år.

Tror ni jag behöver en riktig kamera istället för den sabla mobilkameran?!
Jag stod nästan längst fram! Hur nu det gick till...

Ska man på Yran och har en uttråkad 17-åring hemma så är det lätt hänt att man upptäcker oroväckande saker som att Hoven Droven faktiskt har samma speltid som denna mörkhårade pojke eftersom 17-åringar har ett spelprogram för att hinna se så mycket som möjligt.
Det är en synd och en skam att stå i ett hav av småtjejer, dinosaurier och några förvirrade tonåringar som inte hittat äkta kärlek än när band som Hoven Droven spelar. Ett sådant öde är det att man lätt lämnar sina små telningar, som för övrigt snabbt har klämt sig mellan folket i massan och står och hänger vid stängslet längst fram, till en betrodd barnvakt, densamma som ändå lurat dit en från första början:


Visst ser hon pålitlig ut?


Jag säger bara Hoven Droven är SJUKT BRA! Maken till band att få med sig publiken. Här är det inga "Osterson clap your hands! I love this town! Weee!" här är det show från början till slut. Alla som intresserat sig för folkmusik det allra minsta har träffat på myterna om spelemannen som fick alla att dansa. Näcken som lurade ner alla i ån. Hoven Droven är Näcken i modern tappning. Du kan inte låta bli att dansa, fastän du står där nykter och utan ett gäng att luta dig mot och bara gick dit för att lyssna lite. Plötsligt börjar du svaja lite med kroppen, klappa lite med händerna och innan du vet ordet av har du satt dig på huk och står sedan plötsligt och studsar omkring. DET, mina vänner, är magi. Det, är riktiga spelemän!


Efter att lyckats ta mig tillbaka in i flocken med småttingar och åter hittat igen de som tillhör mig bar det iväg till Badhusparken för lekplats, korv och festis innan The Ark hade sin stämningsfyllda avskedskonstert.
Det finns inte så mycket att skriva om konserten med The Ark. De är over the top, rutinerade, sig själva trogna, straffbara att missa.
Så det blev The Ark. Åtminstonde en liten stund. Efter att ha blivit attackerad med fyra elgitarrer i plast var det svårt att ignorera det faktum att de minderåriga deltagarna var för trötta för att vara kvar. När barn övergår från hänfört tittande till vilt skojande är det dags att bryta för dagen och starta det omöjliga uppdraget med att få dem under täcket. Eller i det här fallet in i tältet.

Rock on dudes!

http://www.rockbjornen.se/

Traktorpulling i Flykälen

Egentligen skulle vi ha gått på Stråket som öppnade såhär en vecka innan festivalen Storsjöyran börjar. Men med anledning av händelserna i Norge blev stämningen hemma något avslagen och maken beslöt sig för att fortsätta renoveringen med badrummet istället.

Så jag och barnen beslöt att befästa en tradition och åkte till Flykälen för att titta på traktorpulling.

Det kan tyckas tämligen grabbigt att åka på traktorpulling men det är rätt trevligt. Sen att jag gillar att lyssna på brummande motorljud kanske gör mig en smula partisk. Det finns dock även en del annat. Hästridningen är återkommande liksom knallarna med lokal mat och prylar. I år blev det en getost från Bränna getgård

Att åka fyrhjuling var gratis i år så där stod vi ganska länge. Ända tills min trea blev tillsagd att ta den mindre fyrhjulingen till förmån för andra barn, som ännu inte åkt. Det dög ju inte, för hon stod ju faktiskt först i kön! Att hon innan det åkt säkert tio gånger hade ingen betydelse.

Titta på traktorer som drar är väl det man först tänker på när man hör traktorpulling. I Flykälen finns dock ett stall med traktorer att provsitta för alla barn och vuxna som själva vill prova på att sitta bakom ratten. Startar gör dock de fordonen enbart med fantasins hjälp.
Bild på dessa får ni dock inte eftersom min mobil la av efter halva dagen och vägrade samarbeta efter det.

Brummar, låter och stora maskiner. Det finns alltid något att titta på även mellan åken.

En kvinna fanns med bland förarna.


xxx

Husdjursdagen i Alsen

Nästa år tror jag att jag söker semester från mitten av juli och månaden ut. Det har nu blivit tradition att åka på Husdjursdagen i Alsen, ett event som brukar hållas i mitten av juli. Därefter kommer Traktorpulling i Flykälen helgen efter och ytterligare en helg senare är det Storsjöyran. Inte så man längtar efter att ha jourhelg när man kan åka på dessa upplevelser.

Min mobilkamera och uppkoppling har strulat, annars hade jag rapporterat direkt från plats. Men så hipp bloggare är jag alltså inte.

Temat för Husdjursdagen i år var "Skogen":

Det första som möter en är burarna med höns och gäss. Här stannar min fyra och blir gärna kvar. Resten av skocken förflyttar sig snart upp på logen, som man fyllt med kaniner och kycklingar samt diverse föreningar som kan presentera sig.
Däruppe hittade vi honung med emsersmak från Aspås bigård

Därefter faller det sig naturligt att vara mätt på att titta på djur och uppehålla sig på hoppborgen. Det är något med dessa uppblåsbara jättehus som verkligen lockar barn. Jag gissar och antar att det är deras strävan att lära sig saker, och här den motoriska biten, som får dem att frenetiskt springa runt, runt, runt. Det är tur hoppborgar håller även för vuxna eftersom det annars är svårt att få tag på sina barn igen.

Kor är ju ett måste på en Husdjursdag där husdjur betyder "lantbruksdjur". Vad vore det svenska lantbruket utan dessa metanutsläppande varelser. Fascinerande är de iaf och rätt så egensinniga om jag får säga det själv. Jag menar, säg det stora djur som bara accepterar att bli ivägsläpad och satt mitt på en stor äng med massor av okända människor omkring sig. Men samtidigt kan totalvägra att gå ut ur ladugården för att deltaga i det lagstadgade sommarbetet.

En rad olika aktiviteter för barn finns naturligtvis på en familjedag. Här har min fyra, på eget bevåg, satt sig att bli ansiktsmålad. Bilden är tagen just innan hon försvann totalt spårlöst. Ena sekunden satt hon där och den andra var hon som uppslukad av jorden.
Innan högtalarna började skalla ut utropet om "Mamma I" som uppmanas komma till scenen. Och där på scenen står en rakryggad fyra och ser sådär lagomt borttappad och samtidigt lycklig över alla uppmärksamhet ut. Vill man sjunka genom jorden eller tycker man bara precis alla stirrar på en.
Det hela känns inte lättare när barnet, efter att blivit återförd till sin familj, högljutt börjar ropa "Jag är fel barn! Du har tagit fel M!! Du är inte min mamma!"
Det är stunder som dessa som man en ögonblicks av en sekund tänker tanken att släppa det krampaktiga taget man har om barnet, för att denne inte ska göra fler smitningsförsök, be om ursäkt och säga "Hej då!".
SUCK!

Och såhär glad blir man sen när mamma betalat för glass och läsk för att man ska sluta skrika. Bakom står monstertraktorn från Såå Mjölkgård
Efter fem timmar är alla barn utom ett tillräckligt trötta för att gå med på att åka hem och kan tas till bilen. Någon kulinarisk mathändelse hann jag inte med däremot hann mina barn införskaffa sig varsinn motorsågad pall (något som utlovades ges bort men "inte kunde ges till alla barn för så många pallar kommer inte sågas"), tjata till sig läsk och godis (så där fick jag för att jag försökt ta med eget fika och lätta på kostnaderna) samt bli stoppade från att smuggla med sig kycklingar.

En lyckad dag med andra ord!

Out and about i Östersund

Någon gång ibland får även en sexbarnsmamma sådana dagar. En dag att gå runt i stan och bara vara tillsammans med en god vän. Utan stress.

På Prästgatan finns ett fint café som ser ut som det är relativt nyöppnat. Jag fastnade för deras fina kaffekoppar i skylfönstret så vi gick in.

Och där hittade vi en kombinerad inredningsbutik och café. Goda bakverk och roliga inredningsprylar i ett! Jag rekommenderar varmt ett besök dit.

Nästa stopp blev restaurangen Sammurai nära busstorget, för lite lunch. Sushi sitter aldrig fel, speciellt inte här uppe där man fick beställa tid minst en månad i förväg för att få sig nylagad sushi, för bara några år sedan. Nu finns det flera sushi-ställen och ett jag kan rekommendera är detta.

Trevlig inredning och nyskapande och vällagad sushi hittar man innanför glasfönstrerna. Prova någon gång!


Därefter kan man droppa in på Teliabutiken för att få gratis sommarsurf när man vill prova på mobilt bredband. Det kändes inte helt fel.


Vill man ha med sig barnen till Östersund rekommenderar jag starkt ett besök till Jamtli Historieland.

Nu ska jag vara sådär mångbarnsmamme-aktig och säga att här är stället du kan släppa lös dina barn på utan att vara orolig. Högt stängsel omger hela museet så även om de springer bort en stund så hittar man igen dem efter ett tag. Inte som förr när det var lågt nog att planka in som tonåring.
Utomhus hittar man autentiska gårdar från förr där skådespelare tar platsen som levande museiföremål för att visa hur det kunde se ut. Vill du ge ditt barn en extra inblick kan du anmäla henom till att bli "Barn för en dag" och hen får då vara med på en av gårdarna som ett av barnen i storfamiljen. Matsäcken packar man lämpligen i en flätad korg och inga moderna föremål som mobiltelefoner eller klockor är tillåtna.

Vill man ge dem en kortare inblick så avgår historietåget varje dag klockan 14.00 från Hackåsgården.

Trivs man bättre inne eller överrsaskas av dåligt väder kan man gå inomhus. Längst ner hittar man den stående och fullständigt barnsäkra utställningen om hur man levde förr. En trappa ovanför finns de mer tillfälliga utställningarna, som varierar över tiden.

Det finns mycket att se i den jämtländska staden med sin egna president. Sådär utifrån mina egna intressen avslutar jag med att rekommendera inredningsbutiken Hamngatan 12 samt Törners café där du kan hitta bakverk gjorda med professionalitet och kärlek.


xxx

Om bebis själv får välja...

Slappar i sommarvärmen.

 

Stora funderingar pågår -stör ej!

"Om man blåser, blir de större då?" -Buslekar!

Vem är David och Goliat?

Barnmatsföretagen och Amningshjälpen har sällan dragit jämt. Faktum är att deras konflikt går i princip så långt tillbaka som den ideella föreningen har funnits. Varför kan man undra ibland. Hur kommer det sig att de aldrig kan komma överens? Kan konsensus icke uppnås i detta fall?

Förslagen är många och följeslagarna på var sida likaså. Den ena vill att alla ska amma, den andra tycker amning är jobbigt och onödigt -hjälp finns ju att få! En mamma ska minsann inte behöva traggla med ömma bröst, blöta tröjor och ständiga amningsproblem. Här finns alternativet, räddningen, det rätta. Och många är de mammor som vittnar om för liten mjölkmängd och mätta barn som äntligen sover när de fått flaska.
Barnet sover eftersom ersättningen ligger som cement i den lilla magen hävdar amningsfascisten! Ersättning är svårsmält och onaturligt, inte undra på att ungen hamnar i koma. Mamman med det sovande barnet och utökad fritid börjar känna hur hon avskyr amning. Ingen vettig människa kan vilja detta frivilligt. De måste vara fanatiker hela bunten! Fanatikern tycker synd om mamman som aldrig fick chansen. Som aldrig fick stödet och avlastningen hon behövde för att hinna ta till sig råden som fanns där ute. De som inte nådde fram. Fanatikern förstår hur bitter mamman måste vara över sitt misslyckande och önskar hon hade hunnit fram i tid och förbannar sig själv för att inte ha försökt mer, inte kämpat hårdare, inte kunnat vara där.

Båda grupper vill naturligtvis väl. Den ena har kunskapen och erfarenheten av amning som är som amning bör vara och den andra vill sitt barn väl men drunknar i alla råd och hejjarop som utdelas till höger och vänster. Amning kan fungera. Det är bara så sällan det tillåts att få fungera. Tusen är de fingrar och ord som hamnar mellan mamman och barnet.
En del av de orden står att finna från barnmatsföretag. Det snälla, hjälpsamma lilla företaget som vill alla väl och hoppas där ska bli fred på jorden. Som tar av sina små, knappa vinster att ge filtar och sjukhus åt krigsdrabbade länder så deras mammor får amningstält där de kan sörja för sina barn.

Eller... förresten. Nu blev det lite fel. Jag undrar vad företaget vill egentligen? Vad får ett företag att finnas och fortsätta existera? Välvilja? Hobbyintresse? Eller möjligen den eviga strävan efter allt större vinster och försäljningsförtjänster?

Det är skickligt gjort, hur de lyckas maskera sitt faktum att tjäna pengar är deras främsta intresse -inte att göra denna värld en bättre plats för barn. Skulle de verkligen, verkligen vilja det skulle företagen ha satsat mer på forskning, på trejde världen, på frivilligorganisationer som verkar för att barn ska ha det bra. Men de gör inte det. Och det är då deras ord klingar en smula falskt när de pratar om "ditt älskade barn som snart fyller 6 månader".

Efter att ha följt debatter kring barnmatsföretagens information om amning, där de skriver att "amning är naturligt" och "bröstmjölken perfekt anpassad till ditt barn" och ändå blir påhoppade av amningsstödjare som hojtar om ändring och omskrivning, är det inte utan att jag börjar känna viss förtvivlan. För ändrat råden har de. Motvilligt alldeles säkert, men någonstans har de ändå inte vågat annat än att försöka anpassa dem så de passar och är korrekta. Och ändå får de bassning. Det är då min David och Goliat-känsla väcks till liv. Får man skälla och gorma på något oavsett storlek? Var någonstans är det vettigt att den lilla organisationen kastar kottar och pinnar på den stora jätten? Oavsett vad jätten gör?

Jag vet inte. Får man det?

Och får man inte berätta att ett alternativ finns att få den dagen amningen inte fungerar eller blir jobbig?

Hur är det egentligen?, blir frågan som följer med på bilfärden när jag ska hämta hem mina äldsta barn från lägret. De där två, förstfödda, som fick utstå alla de fel en förstagångsmamma bara kan göra. Med barnmorskor som nästan hängde i brösten medan barnen skulle kopplas på, som gavs ersättning var fjärde timme eftersom det var vad BVC sa, som skrek och vyssjades, som somnade vid bröstet av utmattning. De, som kunnat få en bra och fungerande start om hjälpen funnits. För amning är inte lätt alla gånger! Men gudarna ska veta att det är inte flaskning heller!

Och där, gungandes på färjan tillbaka mot fastlandet, hittar jag svaret på min fråga. Med vatten på båda sidor blir det tydligt vad Företaget gör för fel. Med enbart vatten på ena sidan kantrar de på sina egna ord.

Ingenstans i deras information kan jag läsa informationen om:
*Att nästan alla mammor klarar av att koka och kyla vatten för att blanda ersättning.
*Att man bör tänka på att hålla sig vältränad och stark så man orkar bära hem paketen med ersättning.
*Att det kan vara jobbigt att höra sitt barn skrika den där morgonen innan affären öppnat och natten slukat den ersättning man hade -för alla kanske inte har ersättning så det räcker.
*Att när flaskningen blir problematisk kan man med fördel ta hjälp av en expert.

Inte heller hittar jag mer relevant information som:
-Vad man gör när barnet inte suger på flaskan
-Hur man bäst blandar ersättning, helt spytrött och fumlig, mitt i natten
-Om femtioelva snuttningar på flaskan per dygn är normalt eller inte.
-Vilken trasa som har bästa uppsugningsförmåga för tillfället då ungen kräks upp cirkus två deciliter ersättning pga överätning (det kan låta lite, men prova att hälla ut det på golvet!)
-eller hur gör när man matar två hungriga barn samtidigt och det plötsligt börjar klia något vansinnigt på ryggen.

Så, kära läsare. Det finns orsak att fortsätta ifrågasätta barnmatsföretagen. Därför de gör inte vad de bör göra, nämligen berätta allt eller inget alls.
Nu är informationsmöjligheterna för företagen begränsade eftersom de inte får dela ut information direkt till mammor utan ska ge den via BVC eller annan relevant sjukvård. Det finns dock inte en tanke i min värld att de även berättar om alla nackdelar som finns med flaskning. Och då menar jag inte att barnen kan råka ut för en rad sjukdomar, utan mer praktiska saker som disk, krav på tillgång till vatten, närhet till affär, kostnader osv..
Och slutligen kanske det ändå vore bäst om de lät bli helt att informera så mycket om amning när de ändå inte har något intresse av det.

Det kan vara tungt att ge flaska!

not. Att benämna amningsintresserade som amningsfascister är naturligtvis bara ett litterärt grepp och inget att varken uppröras över eller tas som någon slags sanning.


xxx