Ischoklad

I någotslags mellanting mellan terapi och självlurendrejeri inbillar jag mig att julen blir bättre om alla de rätta ingredienserna finns där. Som en stor tomtesäck med julklappar, ett julbord värdigt Det stora Tabberaset i Katthult och så julgodiset förståss.
På något underligt sätt så blir jag en bättre människa om jag har allt där, trots att jag vet att det ändå inte kommer göra någon skillnad, då kvällen väl kommer, om pralinerna kommer från en röd ask eller från min egen spis. Och ändå står jag där och pytsar i het droppande choklad i löjligt små (åtminstonde i synvinkeln av att försöka träffa dem) formar.

Dagens terapistund var iaf smaksatt med
rivet apelsinskal, några droppar apelsinsaft samt hackade valnötter i ena laddningen och
några matskedar starkt kaffe och en vanljstång i den andra

När jag väl stod där och mindes och upptäckte kloka saker kring choklad började tankarna nästan gå åt konditorhållet. Baka har jag faktiskt alltid gillat och pysslig är jag också när jag sätter den sidan till. Varför slutade jag egentligen? Man kanske skulle köpa en bok av Jan Hedh, köpa på sig lite choklad och sätta igång! Köket är, trots allt, designat för bak.

Det faktum att delikatessbutiken Telogott nere på stan inte kunde besvara min fråga tidigare idag fick mig än mer kaxig. Fanken, vad bra jag skulle kunna bli!

...det var då. Då, innan jag ställt in fatet i kylen för en stund, och vänt mig om:

Jag vill inte ens veta hur många timmar jag kommer lägga på tjat, gnat och städ i morgon. En svart sopsäck känns väldigt lockande just nu...

En förskolelärare jag känner säger att man måste ha pynt framme för att små barn ska lära sig vad de får röra och inte. Att det ingår i hela uppfostringskittet liksom. Men jag vet inte... jag tror jag flyttar det högre upp istället.

Så där någonstans tog verkligheten vid.

Men drömma är alltid tillåtet...

Chokladfakta.

• Att smälta choklad; Hetta upp vatten till strax under kokpunkten i en kastrull. Hacka ner chokladen i en glasskål, som placeras på kastrullen och kastrullen tas av plattan. Rör med en träslev tills chokladen har smält. Se till att ingen vattenånga når chokladen!
• Choklad bör smältas i en temperatur av 44 grader och aldrig över 49 grader. Vit choklad har en lägre arbetstemperatur och bör smältas i 42 grader. Om du bränner dig när du stoppar ner fingertoppen har du alldeles för varmt.
• Chokladfigurer kan du göra av modelleringschoklad. Blanda lika delar smält choklad och glykos och knåda ihop till en deg.

Julgodis behöver man också.

Och senast igår var det någon som efterfrågade ett riktigt enkelt julgodis. Ett sånt där som man behöver när man bara måste ha lite godis hemma men inte orkar sitta och leta recept, hålla i en termometer, göra tusen steg, ta in och ut ur kylskåp osv.
Så här kommer 2010 års favorit bland julgodisarna:

Leilas Rocky Road (ni vet, från "Leila bakar")
600 g choklad (mörk står det i orginalreceptet, vi gjorde på mjölkchoklad till barnen)
1 dl skalade pistagenötter
2 påsar dumlekolor
3 dl salta jordnötter
2 nävar minimarschmallows (hittar du inga i affären kan du köpa vanliga och klippa sönder dem)

Smält chokladen i vattenbad.
Vattenbad; Koka upp vatten i en kastrull. Dra kastrullen från plattan, ställ över en skål, som är stor nog att rymma alla ingredienser. Bryt ner chokladen i mindre bitar och lägg den i skålen. Rör då och då så smälter det fortare. Se till att inte få någon vattenånga i chokladen.
Häll ner resten av ingredienserna. Rör runt. Häll upp på bakplåtspapper.

Låt stelna och skär sedan i bitar till den storlek du vill ha på ditt julgodis. För skåpätaren eller finsmakaren passar småbitar, för frossaren och mumsaren är det bättre att skära färre bitar och göra dem rejäla med en gång.
Personligen kommer jag förmodligen ta mig tid att klicka ut smeten om jag gör det fler gånger för att få bitarna mer estetiska.

Lycka till!!

För allergikern:
Hos Ekologiska barnmatsbutiken finns mjölkfri mjölkchoklad. Jag tyckte den var god även om den ratades av finsmakaren Prinsessan. Å andra sidan är vaniljsmak den enda laktosfria yoghurten hon äter så hon är knusslig.

Sen har jag lovat ett gelatinfritt marschmallowsrecept, men jag får backa på det. Det enda jag vet är att man brukar använda agar-agar istället för gelatin. Det finns en tårtbakerska i södra Sverige som vägrar alla animaliska produkter, vilket jag tycker är beundransvärt!

Nu får det vara nog med tävlingar! Här kommer lussebullarna...

några dagar för sent. Men sådant är livet ibland, man kan inte hinna med allt man ska hela tiden för då räcker tiden inte till.

Här kommer mitt 2010 års recept på Lussebullar;
Det är en sammanblandning av två recept + lite tillägg från mig.

Saffransblandning
1 g saffran
10 g okryddad sprit
10 g socker
Blanda saffran och sprit i en skål (keramik eller glas) och låt det dra i 3-6 dagar.
Häll i sockret när du ska starta baket.

Russin
Önskvärd mängd russin läggs i en skål (keramik eller glas). Täck russinen med cocnag. Låt stå och dra lika länge som saffranen.
Strax innan bak hälls överflödig cognac av. Är du en sån som inte kan låta något alls gå till spillo gör du vad du vill med cognacen annars -häll den i vasken.

Deg.
Dagen du känner dig baksugen tar du fram följande;
200 g smör
100 jäst för söta degar
500 g (5 dl) gammaldags mjölk
250 g kesella
250 g (2½ dl) socker
1300 g vetemjöl
10 g salt (½ tsk)

Smula jästen i degbunken. Smält smöret, häll i mjölken och värm till 37 grader.
Lös upp jästen i lite degspad, häll i resten av degspadet samt kesella, socker, salt. Häll sedan i mjölket och arbeta ihop till en massa. Därefter hälls saffran och russin i och allt knådas till en spänstig deg.
Låt degen jäsa ca 30 min.

Ta upp degen på bakbordet och knåda igenom den. Tag därefter ca 50 g till varje bulle och gör traditionella lussekatter eller runda bullar för att spara tid. Släng åt barnen varsinn bit deg vid behov.
Lägg på en plåt, lägg på en bakhanduk och låt jäsa 60-90 minuter.
Sätt ugnen på 210-250 grader (det beror på om dina bullar brukar behöva längre eller kortare gräddning än recepten.
Du som behöver lång gräddning höj temperaturen eller minska storleken på bullarna.
Är du van att kasta ut bullarna snabbt som ögat innan de bränns vid sänker temperaturen eller ta till lite när du gör dem.

Grädda. Låt svalna under dubbla bakdukar ca 1 timme och lägg sedan ner dem i fryspåsar och marsch in i frysen om du inte ska äta dem direkt. På så sätt håller de sin färskhet och goda smak när du tinat upp dem igen.

Lycka till!

Om dåligt självförtroende och torra bullar

Man kan säga att jag gästspelar igen. Fast på en närmare blogg än sist. Jag har skrivkramp och fullt ös hemma så jag tar en liten paus här.

Helt ärligt blev jag lite rädd och fick prestationsångest över reaktionerna på mitt senaste inlägg. Det var fantastiskt roligt såklart att många (för mig var det väldigt många) tyckte att det var bra men jag är nog rätt blyg, innerst inne. Egentligen hör det förmodligen ihop med att jag inte tycker att jag är värd något, att jag är en liten obetydelsefull grå person som knappt syns.

Att jag knappt syns vet jag för jag får ofta sitta väldigt länge i väntrum där man ska "gå in och sätta sig och vänta" utan att anmäla sig. Sisådär 40 minuter efter utsatt tid brukar någon undrande sköterska komma ut, se sig omkring och utbrista "Oj! Hur länge har du suttit där?!"

På ett sätt är det motsägelsefullt för samtidigt hamnar jag lätt i styrelser och på lite högre poster och får lätt vänner. Fast man vet ju inte. Det kan lika gärna vara så att jag får posterna för att ingen annan vill ha dem och att jag tycker alla är mina vänner för att jag blir så glad när någon pratar med mig. På det sättet har jag massor med vänner.

En annan sak är att jag aldrig träffat på någon som inte kunnat lära mig något. Som den schizofrena damen med handväskan. Hon var ofta tyst och hade ett fårat ansikte. En gång när jag rörde ihop bulldeg stod hon fundersam bredvid mig och höll handväskan krampaktigt framför sig. Hon vaggade nästan omärkbart fram och tillbaka. Till slut sa hon med en tunn, entonig röst;

"Du ska inte knåda så mycket, bullarna blir alldeles torra då."

Sen dess har jag aldrig knådat mina vetebullar mer än absolut nödvändigt och nästan alla vill ha receptet på mina bullar fastän jag får slå upp det i Rutiga Kokboken varje gång jag ska baka.

Jag var på Amningshjälpens Riksträff för några månader sedan. Alla stod och pratade med varandra till höger och vänster och var så tjenis allihop. Själv hade jag rätt besvärligt att hitta bordskamrater eller samtalspartners och till slut hängde jag mest med de andra i styrelsen och mest med vår mediaperson, som jag då delade rum med. För de kunde ju inte avspisa mig bara sådär. Veckan efter diskuterade jag en av riksträffens föreläsarna på forumet jag hänger på. Genom den diskussionen fick jag insikt om att en annan person där kännt likadant som jag, lite ensam, och bland annat försökt ta kontakt med mig men tordes inte för jag såg så upptagen ut med alla andra hela tiden.

När jag var liten gjorde vi ofta specialarbeten i skolan. Mina barn gör också specialarbeten fast mycket oftare. Jag tror hela skolan är uppbygd på projekt och tvärvetenskap nuförtiden. Det första projektet de gjorde var om Olympiska spelen och Kina. Jag gjorde också ett arbete om Kina, fast om terrakotta-armén.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Terrakottaarm%C3%A9n

Det var alltid intressant att få djupdyka kring ett ämne och lära sig saker och det är oftast just de arbetena jag kommer ihåg bäst, såhär i vuxen ålder, av allt jag lärde mig i skolan.

Fågel Fenix tycker jag också är fascinerande. Jag vet egentligen inte varför för jag gjorde aldrig något arbete om honom. Jag antar att bara namnet är fängslande, det är vackert på något sätt. På en sida på nätet läser jag att Fågel Fenix finns i Kina också, fast som någon helt annan. Någon som kallas Feng huang och står för manligt och kvinnligt, vänlighet, fulländning. Feng huang undviker situationer som inte uppfyller hans höga moral. Det mest fulländade är att få ett tvillingpar med en pojke och en flicka.

Tvillingar är ovanliga i Kina och vanligast i Afrika. Varför vet nog ingen, det är väl inte speciellt nödvändigt att forska på antar jag. I Sverige är det vanligast med tvillingar i Jämtland och man möter nästan alltid någon med tvillingar när man är ute på stan här.

Jag tycker det är jobbigt med tvillingar. De liksom eggar varandra i att kivas och hitta på saker och på något sätt så blir de inte som två barn utan mer som tio samtidigt. Jag har en kompis, hon har tio barn, fast hennes barn känns som två när man är där. Jag förstår inte hur hon gör. Någon gång, när jag törs, ska jag fråga. http://tiobarnsmamma.blogg.se/

Det är intressant att läsa hennes blogg för kanske andra ser lite på mig så som jag ser på henne. Och då kan jag förstå saker som andra säger om mig och som jag inte tycker stämmer.

Det bästa när man har skrivkramp är att bara skriva utan att tänka. För krampen kommer av att man tänker för mycket. Ibland kan det vara bra att inte tänka alls. Jag har svårt att låta bli att tänka för alla tankar far runt i huvudet hela tiden. Men det är väl när man börjar fundera på hur andra tänker som det tar stopp. Det är då man ska tänka som min gamla tyskalärare:

"Du ska inte tro att andra tänker mer på dig än vad du gör."

Och så är det nog. Det vackra är närmare än man tror.

Nej, nu är det dags att sluta. Klockan är mycket och barnen måste ha lunch. Någon gång ska jag lära dem hur man bakar bullar men tills dess gör de nog som de själva vill.

MMF

Skam den som ger sig!

Sedan jag började med tårtor och först fick höra om MMF har jag försökt göra den men aldrig riktigt lyckats. Jag kan fortfarande inte påstå att det blev så enkelt som många vill påstå men att den blev bättre än den varit hittills kan jag iaf gå i god för. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att många skriver att den är så fantastiskt bra av rent grupptryck för att alla andra skriver det. Länge har jag låtit bli helt att skriva om mina försök eftersom jag inte klarar av att ljuga ens på ett nätforum.

MMF används för att täcka en tårta och kan användas istället för marsipan eller sugarpaste. Den är populär då den är angenäm i smaken och går att lägga direkt ovanpå grädde (vilket det inte går att göra med sugarpaste). Själv tycker jag sockermassan ska harmoniera med innehållet. Till dess nackdelar är att den oftast blir som ett enda stort vältuggat tuggummi när jag gör den. Så det var en glädje nu när den inte blev fullt lika seg utan faktiskt, med viss ansträngning, gick att kavla. Men det är ett trevligt sätt att kunna involvera en eventuellt starkare partner eller vän in i tårtkonstens värld.

Mången recept har jag provat och denna gång blev det en anpassning som lyder som följer;

500 g marschmallows*

3,3 tsk vatten

5 tsk cocosfett

1,6 tsk citron

ca 900 g florsocker siktat två gånger

*Dessa ska vara mjuka och relativt färska! Själv använde jag eldorados BBQ Marschmallows

Lägg marschmallows i en ungssäker form. Häll på vatten, cocosfett och citron. Kör ca 30 s i micron, ta ut, rör i massan, kör 30 s till i micron, rör... osv tills massan går att röra ut fullständigt. Tar ungefär 2 minuter totaltid i micron. Smörj en form med cocosfett och häll massan i den tillsammans med en mindre mängd florsocker. Rör hastigt in florsockret i massan för att få massan mer hanterlig. Häll därefter över massan på resten av florsockret och knåda ihop till en deg. Degen ska vara i konsistens som en bröddeg. Dvs viss stuns men inte hård. Knåda inte in för mycket florsocker!

Plasta in massan i dubbla lager plastfolie och lägg i plastpåse över natten.

Dagen efter är massan klar att användas. Är den hård att knåda och/eller kavla kan den köras i micron ca 15-20 s då den mjuknar och blir lättare att arbeta med. Blir massan alldeles för seg bör du använda mindre florsocker nästa gång och tvärtom om massan blir alldeles för lös och kletig.

Idag var det en doptårta fylld med rabarber- och jordgubbsmousse som fick kläs med mmf.

http://www.kageportalen.dk/

Provsmakning

Nu är provbakningen av kladdkakorna färdig och jag kan härmed presentera vinnaren, efter att ha utgått från ett grundrecept och ändrat lite hit och dit.

Kladdkaka med jordgubbar

100 g smör

(kan bytas mot mjölkfritt margarin för laktosintoleranta/mjölkallergiker)

100 g mörk choklad (eller lite mer om man gillar smaken ;) )

2 ägg

1,5 dl strösocker

2 msk honung

ngr droppar limesaft

(alternativt ersätt honungen helt eller delvis med honung med limesmak)

1,25 dl vetemjöl

2 tsk vaniljsocker

1,5 krm salt

1 krm bakpulver

jordgubbar

vispgrädde

(även här finns laktos- och helt mjölkfria alternativ)

Vispa ihop ägg, lime och socker/honung. Smält chokladen och smöret över vattenbad.

Rör ner chokladsmöret i sockerblandningen.

Rör ihop torrvarorna och rör försiktigt ner dem i smeten. Grädda i 180 grader i 15-20 minuter

Garnera med skivade jordgubbar och servera med vispad grädde /sojagrädde.

Och såhär hårt jobbade del av provsmakarjuryn;

Limesmaken gör att kakan passar bra ihop med jordgubbarna och honungen gör kakan mindre kompakt i smaken, vilket också gör sig bra med de röda sommarbären. Lämplig dryck; Kaffe, päroncider eller -saft går nog också bra till.

Kladdkakor

Det är snart dop så jag håller på att testa ut en bra kladdkaka. Mörk choklad hade jag tänkt. Sirap står det i receptet men honung låter godare. Fast kanske man ska prova med kakao ändå?

Första testet blev en kladdkaka med limehonung. Den hade blivit väldigt bra och framför allt passat ypperligt ihop med kaffe om jag inte hade behövt bada bebis mitt i alltihop så kakan stod inne för länge. Men chokladmuffins med limesmak är inte heller dumt!

Så nästa försök fick bli ursprungsreceptet och sen blev det inget mer för chokladen tog slut.

www.kladdkakor.se

Jag grät nästan på vägen hem från affären idag när jag var ner och handlade vit sirap till sugarpasten. Kassörskan hade slut på 50-öringar och det kändes som sådant slöseri med pengar att skänka 50 öre till en ICA-butik för de har nog pengar så det räcker ändå! Jag hade nog fått den om jag väntat tills hon hunnit tillbaka från den andra kassan men feg som jag är gick jag inte in igen. Och jag som just bestämt mig för att sluta vara snäll och kräva min rätt istället. Så sket sig det också då.

Det var i morse som jag insåg att det är dags att göra något. Länge har jag funderat på vad jag vill bli när jag blir stor och nu slog det mig plötsligt att jag är övermogen.

Det är jäkligt jobbigt när allt i livet liksom flyger på en från tomma intet. Man tror man har allt på det torra och så kommer en stor flodvåg och slår en till marken. Igen. Att påbörja och lyckas med en ny karriär är patetiskt för sent!

Jag har en sån ångestladdad 40-årskris slash dödsångest att "Det sjunde inseglet" ter sig som en färgglad komedi. Det här samhället har inte plats för folk över 45 och jag hatar att bli lämnad efter. Först behöver jag inte vara, bara jag får vara med. Som en border collie vallar står jag i närheten av en skock hela tiden. Det spelar egentligen mindre roll vilka som finns i skocken bara jag får stå där och känna värmen.

Så att stå och baka kladdkakor blir en logiskt vettig aktivitet att ta sig för en regnig sommardag år 2010. Inte för att det är speciellt rogivande att röra smet med en hyperintresserad 3½-åring vid fötterna utan för att närapå en halv kladdkaka i magen får en att tänka på annat.