Hur ska man tänka som ammande under Ramadan?

Fuskar lite och lägger upp min tentamensfråga med svar som inlägg kring amning i fastetid. :)

En nyförlöst mamma med avsikt att helamma sitt barn enligt rekommendationen vill delta i Ramadan. Hon är övertygad om att hennes bröstmjölk inte kommer att påverkas av att fullt ut delta i Ramadan, som för henne och hennes familj är en mycket viktig del av deras religiösa tro. Hur bör man bemöta henne? I vilken utsträckning har hon rätt i sina tankar kring Ramadans påverkan på bröstmjölken?

En ammande kvinnas förutsättningar för att nå sina amningsmål har stor del i hur stödet omkring henne och förståelsen för hur hennes situation ser ut (1,2). För att veta hur just denna kvinnas uppfattningar kring religionen och amningen ser ut behöver man veta mer om vilka traditioner som tillhör just hennes muslimska lära. För Sunnimuslimen är en väl utförd amning att jämställa med martyrskap och för de flesta muslimska kontexter är amningen en plikt och något som kommer gagna kvinnan själv med framförallt barnet (3,4,5,7). Den muslimska läran beskriver olika sätt för kvinnan att hantera amningen och amningen under fastan så att både lösningar som att avstå fasta under amning och att låta barnet ammas även av en annan kvinna är möjliga (11,12). Koranen förbjuder att fastan utförs på ett sådant sätt att personens liv är i fara (10).

Kvinnan är nyförlöst och det framgår inte av frågeställningen om hennes mjölkproduktion har kommit igång ännu. För modern som fortfarande är i laktogenes I har jag inte lyckats hitta evidens för hur mat- och vattenintag påverkar mjölkbildningen eller mjölkens innehåll. För den senare amningsperioden (mogen mjölk) finns forskning som talar för att den totala mängden bröstmjölk som produceras kan minska vid kraftigt minskat födointag dock utan att själva innehållet i bröstmjölken förändras (1). Eftersom Ramadan nödvändigtvis inte innebär långtidssvält då födointag är tillåtet fram till dess solens första stråk åter är synliga (6) är det tänkbart att ge kvinnan förslaget att hon lägger upp sina dygn så de medger vila och ordentligt födointag förutom de, för henne, obligatoriska åtagande i och med fastan (11).

Den påfrestning som fastan i sig kan utgöra för en ammande kommer i form av hypoglykemi och med en ökad glukoneogenes och ketonkroppsbildning som följd. Detta gäller speciellt om fastan överstiger 30 timmar (8). Det katabola tillståndet påbörjas redan 4-5 timmar efter måltiden och är till viss del att ses som kroppens normala regleringssystem. Det katabola tillståndet är också associerat med hormoner som adrenalin och kortisol (9) och är som sådant tänkbart att påverka amningen negativt då utdrivningsreflexen hämmas av bland annat adrenalin (1). En hämmad utdrivningsreflex kan fördröja den viktiga fysiologiska ökningen av mjölkmängderna i början av amningen och på sikt försvåra amningen (1). Den mer uttalade hypoglykemin som fastande under amning kan innebära bör även beaktas särskilt för mamman med diabetes typ 1 då kombinationen av dessa två faktorer kan innebära hälsofara (1,8,9,11).

Kostrekommendationerna bör inriktas på att underlätta för kvinnan på bästa sätt. Sportdrycker kan påverka vätskeupptaget och kan därför vara att rekommenderas till viss del. Fett sänker magsäckstömningshastigheten och kan därför avrådas i början av fastans brytande för att underlätta för henne att få i sig tillräcklig mängd näring under dygnets mörka timmar. En god fysisk kondition underlättar en jämn nivå av blodglukos. I övrigt är förmågan att få i sig nödvändig mängd mat under en kortare tid på dygnet förenat med den mättnadskänsla individen känner. Mättnadskänslan kan påverkas av måltidens innehåll av fett, kolhydrater och proteiner. Det är dock inte helt klarlagt exakt hur detta sker och det tycks föreligga viss individvariation på hur vi reagerar (9).

Diskussion:
Av ovan framgår att diskussionen med mamman och pappan bör innehålla information om de eventuella negativa faktorerna som Ramadan kan innebära för just henne och hennes barn då Koranen påbjuder att fasta inte ska göras på ett hälsovådligt sätt. Vid diabetes typ 1 samt så nyförlöst att hon befinner sig i laktogenes I finns orsak att direkt avråda henne från fastan och råda henne att tillsammans med sin man, familjen eller Imamen hitta ett alternativ.
Man får ge henne rätt i att bröstmjölken inte behöver påverkas vad gäller innehållet men man bör upplysa henne om hur mängden bröstmjölk och amningen i sig kan påverkas.
Är hon i övrigt frisk och inga komplicerande faktorer föreligger så blir mitt råd att hon förbereder sig i tid om så är möjligt. Hon kan långsamt vänja in kroppen till en annan måltidsordning med målet att lägga ett frukostliknande intag vid fastans avbrytande under dygnet och en blodglukosstabiliserande måltid vid soluppgången. Hon kan också fundera över möjligheten att optimera sin fysiska kondition, inom rimliga gränser med tanke på hennes tillstånd, innan fastan för att underlätta mer stabilt blodglukos under den katabola fasen. Jag skulle också be henne fundera över hur hon kan lägga upp intaget av livsmedel utifrån hur hon reagerar på olika livsmedel samt utifrån eventuella kulturella faktorer i syfte att hinna få i sig nödvändig mängd och sort av livsmedel under den tid fastan medger födointag.
Bemötandet bör vara med respekt för hennes tro och kultur och med insikt kring hur viktig både amningen och Ramadan är för den muslimska kvinnan (förutsatt att hon är muslimsk, vilket inte klart framgår av frågeställningen).

1.  Riordan J., Wambach K. Breastfeeding and human lactation. 4th ed. Sudbury: Jones and Bartlett Publishers, 2010.
2.  Byström A, Janson E., Pihström-Axelsson M. Kulturella skillnader i amning (examensarbete, Amning och bröstmjölk 7,5p). Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. 2010.
3.  Mission Islam. Advice for the new mother. Mission Islam nov 2013. http://www.missionislam.com/family/advicenew.htm (Hämtad 2013-11-25).
4.  Al-Islam.org. Chapter 8: After delivery. Ahlul Bayt Digital Islamic Library Project 1995 – 2013 http://www.al-islam.org/from-marriage-to-parenthood-heavenly-path-abbas-and-shaheen-merali/chapter-8-after-delivery (Hämtad 2013-11-25).
5.  IslamCan.com. Importance of breastfeeding a muslim child. IslamCan 2001. http://www.islamcan.com/raising-children-in-islam/importance-of-breastfeeding-a-muslim-child.shtml (Hämtad 2013-11-25).
6.  Qur´ãn. Surat Al-Baqarah 2:187. Quran.com. http://quran.com/2/187 (Hämtad 2013-11-25).
7.  Ertem IO, Kaynak G, Kaynak C, Ulukol B, Gulnar SB. Attitudes and practices of breastfeeding mothers regarding fasting in Ramadan. Child Care Health Dev. 2001 Nov;27(6):545-54.
8.  Mahmoud A. Mohammad, Agneta L. Sunehag, Shaji K. Chacko, Amy S. Pontius, Patricia D. Maningat, and Morey W. Haymond. Mechanisms to conserve glucose in lactating women during a 42-h fast. Am J Physiol Endocrinol Metab. 2009 October; 297(4): E879–E888.
9. Abrahamsson L., Andersson A., Nilsson G, Näringslära för Högskolan från grundläggande till avancerad nutrition. 6 uppl. Stockholm: Liber, 2013.
10.  Qur´ãn. Surat An-Nisã 4:29. Quran.com. http://quran.com/4/29  (Hämtad 2013-11-25). 
11.  UmmMaryam. Ramadan: Fasting for pregnant and lactating mothers. Islam is perfect. 2007. http://islamisperfect.wordpress.com/2007/09/09/ramadan-fasting-for-pregnant-and-lactating-mothers/ (Hämtad: 2013-11-25).
12. Qur´ãn. Surat Al-Baqarah 2:233. Quran.com. http://quran.com/2/233  (Hämtad 2013-11-25).

Flator, amning och trans

Amningshjälpen har firat 40 år med en Riksträff på temat "Möt dina fördomar". Det handlar om fördomar mot invandrarkulturer och hbtq-kulturerna.
Efter bara en stunds inblick i hbtq-rörelsen infinner man sig i ett tungvrickande av ord och företeelser. En homosexuell transsexuell kvinna till exempel. Vad är vad, egentligen? Och hur håller man reda på vad det är man ska, och inte ska säga, i rådgivningssamtal?
I grunden är det inte svårt om man kan se att det handlar om upplevelser. Att uppleva sig vara attraherad av ett visst kön, av människor oavsett kön. Att uppleva sig tillhöra ett visst kön, identifiera sig till en könsgruppstillhörighet, eller anse sig inte tillhöra ett kön alls. Precis som amningen är upplevelser. Ingen kan säga vilken amning som är jobbig eller lätt, för lång eller för kort. Det beror helt på m(ammans) upplevelse och oavsett vad vi tycker är det upplevelsen som måste få stå i centrum.
Jag har alltsedan den där föreläsningen med Tiina Rosenberg, identifierat mig som könslös. Jag vill inte vara ett kön utan en människa. Jag har valt att leva med den kropp som jag föddes in i, att smycka den med några piercings och en tatuering och i övrigt låta den formas endast av tidens gång. Det är mitt val, min känsla.
I vissa tider har jag känt mig mer bekväm i tanken att vara det ena eller andra könet men i slutändan har det ändå känts enklast att bara vara den jag är och dra fördelarna av det jag gavs i livet. Jag fick bröst, jag kan amma. Jag vet inte hur jag hade tänkt om jag inte fått dem men jag inbillar mig att just jag skulle vara samma person, innerst inne, även utan dem. Jag kanske inte hade varit med i den förening jag är med nu i men jag hade förmodligen även då velat kämpa för de svaga och mot förtryck, velat hjälpa och stötta den som är ensam och villrådig och glatt mig åt de år och dagar jag får vara på den här jorden innan jag hamnar i den.
Vi har bara ett liv och det skulle vara så otroligt onödigt att kasta bort värdefulla dagar på att låtsas vara någon annan, att göra saker man inte vill bara för att någon annan förväntar sig det av en.

Jag står på Amningshjälpens Riksträff och ser de medlemmar som är med nu. Med barn och med partners och jag tänker att de barn som finns här nu får så mycket kärlek av sina föräldrar att jag med spänning ser fram emot hur de kommer utvecklas och vara som människor om 20-30 år. Och hur de kommer vara som föräldrar efter att ha blivit så ömsint omhändertagna, inte bara utelämnade till en vårdnadshavare, utan har minst två att vända sig till.
En människa trivs inte i ensamhet. En förälder ska inte behöva vara ensam med sitt barn. Vi behöver leva i ett sammanhang. Och jag har så svårt att tro på idén att barn inte skulle kunna knyta an till fler vuxna än den person som fött barnet. Däremot tror jag att barnet gärna vill ha samma vuxna personer där redan från tiden då hörseln utvecklades under fosterstadiet. För jag tror inte att jag är ensam om att få se sitt nyfödda barn reagera på just de röster som funnits omkring magen, att vända sin stora mörka blick åt just det håll där rösten kommer ifrån.
Jag tror inte på att anknytningen måste ske till en person i taget. Däremot tror jag på att anknytningen börjar redan under graviditeten. Det är där grunden för vilka barnet behöver känna igen läggs. Och efter födseln kan barnet sätta dessa röster och rörelser i ett vidare sammanhang av närhet, mat, sömn och upplevelser. Amningen kan behöva etableras. Samtidigt måste också barnets känsla av att vara omhändertagen etableras och jag tycker vi ofta trasslar in oss i resonemang om hur barnet måste äta. Det är klart barnet behöver näring för att växa men man får för den delen inte glömma allt annat som barnet också behöver. Barnet behöver föräldrar hen känner igen och kan lita på.

Under Riksträffen lyssnar jag på så mycket jag hinner av de föreläsningar som ges. Lesbiskt föräldraskap tas upp såklart, en helg som denna. Och jag kan inte låta bli att reagera på hur man även här nödtvunget måste ha ut bröstmjölk ur ett bröst så snart ett barn ska amma på det. För det känns oundvikligt att frågan om att båda de lesbiska mammorna kanske vill amma barnet ska komma upp i en förening som denna. Jag kan egentligen tycka att diskussionen om att "den andra mamman" i ett lesbiskt barnbildande par kanske vill amma barnet är en form av fördom och framförallt begränsning. Under de år jag har varit med i föreningen har jag då och då fått ta del av berättelser om personer som ammat barn de inte själva fött. Ibland har det pratats om adoptivmammor som vill ge sina barn amningens närhet och bröstmjölkens skydd och ibland har det handlat om barnpassning av andras barn där amningen kommit att bli ett val för barnets bästa just där och då och ibland har det bara varit av ren nyfikenhet för om det alls är möjligt (och oftast en nyfikenhet från barnets sida är min upplevelse).
Och jag undrar på vilket sätt det egentligen skiljer sig, att amma barnet som är fött av sin fru eller amma barnet som är fött av sin syster eller dotter eller amma barnet som är fött av sin kompis.
Nappar finns inte helt sällan där bebisar finns. Och mjölkproducerande bröst finns också ofta där bebisar finns. Så varför kan inte ett icke mjölkproducerande bröst också finnas där bebisar finns?
Det finns bebisar som blir tokarga på bröst som inte ger ifrån sig någon mjölk och det finns bebisar som emellanåt blir jätteilskna när bröst ger ifrån sig mjölk. Så kan inte barnet som tycker om mjölkproducerande bröst få ett sådant att amma på och barnet som ibland vill ha ett icke mjölkproducerande bröst få amma på ett sådant när det finns tillgängligt (och med tillgängligt ingår naturligtvis ett medgivande från den personen som har bröstet)? Varför måste amning nödvändigtvis ge näring i form av energi. Är inte närhet livets näring och näring till hjärnans utvecklande? Vi vet att ammandet i sig, oavsett mjölk eller ej, ger vissa hormoner hos barnet. Så amning är sannerligen inte bara bröstmjölk, även icke mjölkproducerande bröst kan fylla sin funktion! Jag vet många barn som även försökt amma bröst helt utan mjölkkörtlar (vad vi traditionellt kallar för ett mans bröst). Dock har jag, hittills, inte hört om någon som valt att låta barnet fortsätta detta tilltag. Och det valet kan vara personligt och det kan vara kulturellt betingat.

Den fråga jag hade kring detta fick jag dock inte svar på. Nämligen om en man-till-kvinna transperson som blir förälder kan ha en önskan att helamma sitt barn. Och hur detta då är möjligt. Har personen valt att påbörja en kroppslig förändring till det kön man psykiskt lever i kanske det finns medicinskt framkallade bröst. Går dessa bröst lika bra att göra mjölkproducerande eller behöver personen kunna komplettera med tillmatningsset? Och går det att amma på de hormoner man behöver ta för att göra denna kroppsliga transformation.
Så kära feminister och queerteoretiker -biologi hör i allra högsta grad ihop med könskultur och hbtq-frågor! Och kära naturvetenskapare -ni behöver samarbeta mer ämnesgränsöverskridande för att finna svar på frågor som kan komma att ställas. För föräldrarnas behov av att veta och få känna trygghet och för barnets behov av trygga föräldrar som kan förstå barnets upplevelsebehov. Om det så är ett behov av att få mat, att känna närhet, att få sova eller att få intryck från sin omgivning.

Kort sagt -barnets behov att bli förstådd i sin egen och personliga upplevelse av Livet!

Amning upprör. Tårtor är det inte lika lätt att bli arg på.

Idag är en bra dag att dö för amningen.

Jag ser filmen "Joe Black". Jag tror att man måste ha tänkt tanken att man faktiskt ska dö en dag för att få full behållning av filmen för jag kan då inte komma ihåg att mina tårar rann förra gången jag såg den. Det är något väldigt avgrundsliknande i att med ödmjukhet acceptera och välkomna det som komma skall.
I en sekvens i filmen säger huvudpersonens svärson att man måste berätta om sina mörka hemligheter till den man vill känna total tillit till. För om man själv berättar allt som är hemligt kan ingen avslöja dig.

Jag skrek på mina barn i morse. Alltså inte höjde rösten utan verkligen skrek. Den totala morgonstressen genomsyrade varenda cell i min kropp och fick mig att se rött när barnens idrottsschema visade "längdskidor" där på morgonen efter en sen jobbnatt.
Jag tror inte att jag har så många hemligheter. Jo, några kanske, men jag uppfattar mig själv som en väldigt öppen person. Sen måste ju andra människor lyssna på en för att man ska kunna få sina hemligheter hörda och det tycker jag inte alltid är fullt lika enkelt.

Jag engagerade min man för en föreläsning på en så kallad länssamordnarutbildning, som Amningshjälpen anordnade förra helgen. Han skulle föreläsa om organisationskunskap för att ge länsgrupperna verktyg att jobba med för att kunna nå dit de ville. Sen om det skulle utmynna i organiserade provskrivarhelger eller godare fika på träffarna var egentligen mindre viktigt.
Min man tog tag i uppgiften med stort allvar och förberedde sig noga. Kvällen innan satt han vid datorn på hotellrummet där han plötsligt utbrister med bekymrad min; "Jag vet faktiskt inte hur jag ska klassificera er förening. Den passar inte in någonstans..." Och efter en stunds paus upprepade han sig med ett förbryllat skratt. "Den passar faktiskt inte in någonstans." och hans blick börjar anta en något desperat antydan.
Just då var jag mer intresserad av att helgen skulle löpa på utan större störningar men min mans ord fick mig att lyfta blicken en smula och titta på deltagarna, var för sig. Vilka var egentligen där och vad hade de gemensamt? Ett intresse för amning såklart men utöver det? Många av medlemmarna har själva slutat amma för länge sedan och ändå är de kvar. Inte heller kan rådgivarrollen förklara varje människas engagemang fullt ut i denna förening.
Det är en brokig samling människor som en efter en spontant samlas kring ett av borden i fikarummet senare på kvällen. Sorlet från konversationen hörs ända ut till hotellets reception. Uppenbarligen finns något gemensamt för timmarna går utan att någon väljer att avvika för sömnens värld. Amning är på tapeten men inte bara. Allt mellan himmel och jord avhandlas och alla verkar bara trivas i varandras sällskap.

Väl uppe på hotellrummet igen fortsätter min man sina förberedelser. Han pratar sig varm för sponsring och om hur vi borde söka sponsorpengar från Landsting och företag. Jag ser framför mig hur en grupp medlemmar från Amningshjälpen ska gå upp på Landstinget för att söka pengar. Det finns bara ett slut på den historien och det är ett trött "Nej".
Jag tycker amning är viktigt och kvinnorna som vill amma tycker amningen är viktig. Många inom vården tycker också att amning är viktig men någonstans där tar det stopp. För cheferna som ska ge vårdpersonal resurser att kunna amning och kunna ge stöd till mammorna och politikerna som ska ge cheferna resurser att hjälpa sin personal tycker inte amning är viktigt. Sådär politiskt korrekt så tycker de det men inte i handling.
För vi säger gärna att mammor har rätt till bra stöd, rätt till fria val, rätt att bestämma över sin kropp men vi vill helst inte leva upp till det. För det intresserar oss inte vad de egentligen gör. Inte ens kvinnorna själva tycker att kvinnor ska få bestämma över sina egna kroppar. Amning görs istället till något kontroversiellt och debattbart. Något man får tycka till om och som den Riktiga Kvinnan helst vänder sig emot. Man FÅR amma men amningen tillhör en undanskymd fas i livet som är jämställd med madonnan.
Den ammande kvinnan är madonnan. Och den icke ammande kvinnan kan gärna beskyllas för att hon inte underkastar sig madonnabilden men faktum kvarstår. Att amma är att ge upp sin kropp för något annat, att inrätta sig i ledet av att vara underlägsen och moderligt präktig. I amningen finns kvinnorna som inte vill bli något i världen.

En gång i tiden försökte jag mig på att vara man. Jag trivdes aldrig i kostym så jag lade ner den idén rätt snart men har samtidigt aldrig lyckats hitta mig själv i bilden av att vara kvinna heller.
Ibland har jag tänkt att det kanske inte var förmågan att vara man det var fel på utan kostymen. Men samtidigt har jag svårt att känna mig hemma i mansstrukturer överhuvudtaget. De blir lätt enkelspåriga och testosteronbetingade. Inte heller i kvinnans värld med sociala mönster, vara vacker och förälska sig i män och delta i männens värld kan jag hitta mitt rätta jag.
Däremot sällar jag mig gärna till kategorin att jag duger som jag är, att min roll som mamma är viktig och att amningen är lika självklar som att ha skor på sig på vintern. Det är för mig totalt obegripligt att vårt samhälle är så icke anpassat till barn. Vi har ju alla varit där och vi sägs vara empatiska varelser med förmåga att minnas så vi borde se barnen som en självklarhet. Och det borde vara otänkbart att inte barnen ska vara med där samhället och livet i övrigt finns.

Kanske är jag en kvinna som vägrar vara kvinna? En som finner det ointressant att underkasta sig alla kvinnliga attribut och förväntningar och istället är den jag är.
När jag var kring 20 arbetade jag på ett terminalboende. Där bodde gamla bortglömda människor i väntan på döden. Det jobbet fick mig att fatta ett livsbeslut; Att jag aldrig ska ångra något på min dödsbädd. Att jag ska göra mitt bästa och förlåta mig själv när saker och ting inte går vägen och att jag bara ska göra det jag tycker är viktigt och värt att göra och inte underkasta mig andras livsvärderingar.
Kanske, och jag tror faktiskt att så är fallet, är det just den filosofin som förenar många av medlemmarna i Amningshjälpen. Här finns kvinnorna som vägrar vara något annat än sig själva. Men kvinnor som vägrar vara något annat än sig själva skrämmer. För samhället vill helst att kvinnor fogar sig i leden och ställer upp på den bild som finns. Kvinnor som inte gör det bespottas och tycks illa om. Jag behöver bara säga ordet "Rödstrumpor" så förstår alla vad jag menar. Vad var egentligen fel med dem? Att de ville ha en friare värld för kvinnor eller att de hotade bilden av Kvinnan? På samma sätt hotar den ammande platskrävande kvinnan bilden av hur Kvinnan bör vara.

Jag förväntar mig inte att det ska gå att förstå detta. För samhällsstrukturerna man har växt upp i är mycket svåra att se förbi men jag tror du kan hålla med mig om att feminism inte alltid är rumsrent. Och därför förvånar det mig starkt att feminister idag har mage att bespotta kvinnor som vill amma med samma floskler som patriakatet och deras kvinnor vill slå ner på Mammor som vill amma: att "Alla kan inte amma och det är minsann inte så lätt!".
Nej, det är inte lätt. Och man har rätt att välja något annat. Men att kräva ammande mammors tystnad i något slags systerskap för kvinnor som inte ammar är inget annat än ett fortsatt kvävande av Kvinnor som vägrar inrätta sig i leden av att hålla käften och vara söta. Det är inte vi som är söta det är våra barn som är det! (och vår bröstmjölk!!).

Så skit i vad omgivningen gör eller säger för det är din förbannade rätt att få finnas till och göra dina livsval oavsett i vilket kön du föddes! Och den dagen Kvinnan, som föddes i en manskropp kan amma sitt barn på stan utan att få annat än gillande blickar ska vara dagen då jag kan dö i frid.

Breastfeeding week 2013

Temat för årets Amningsvecka är satt:

WABA is now pleased to announce the theme/slogan for WBW 2013 - 'BREASTFEEDING SUPPORT: CLOSE TO MOTHERS' focusing on Peer Counseling, which was discussed and decided at the WABA Global Breastfeeding Partners Meeting (GBPM) held in Delhi, 5-6 December 2012.

Vad får du för tankar och idéer?
Vilka aktiviteter är tänkbara på det temat?


WABA hittar du här.

Reklam om amning

Har du sett den senaste reklamen för amning? Eller den där reklamen om bröstmjölk?


Det har du förmodligen inte. Och av den enkla anledningen att den inte finns. Det finns inget vinstdrivande företag som gör vinst på att sälja amning eller bröstmjölk. Däremot finns marknadskrafter bakom bröstmjölksersättning och flaskor.
Utöver detta finns många mammor som känner sig vilsna, kränkta, otillräckliga och kritiserade under den första tiden som mamma.
Båda dessa faktorer påverkar mammor bland annat i deras val att ge bröstmjölk eller bröstmjölksersättning. Men det är två olika faktorer som behöver betraktas var för sig.

Varje människa har rätt att behandlas med respekt och har också skyldighet att behandla andra med respekt. Vi kan aldrig tycka lika i världen men vi kan lära oss att förhålla oss till olika saker utan att behöva ändra åsikt.
När det gäller amning och flaskmatning tycks en konflikt råda om vad man ska tycka och tänka i frågan. Den som vill skydda amningen riskerar bli beskylld för att vilja övertyga alla att amma. Och förmodligen finns känslan av ett motsatt förhållande för den andra sidan. Amningen behöver skyddas eftersom den är lättstörd. Det är mycket enkelt att sabba en amning, speciellt i början, och det görs ideligen eftersom kunskaperna om amning är extremt låga i västvärldens kultur. Många mammor vet inte detta utan utsätter sig istället för att beskylla sig själva när amningen inte fungerar.

Människan gör ofta vad andra människor i hennes omgivning gör. Det är ett socialt band hos människan och hjälper till att skapa grupptillhörighet. Att tillhöra en grupp är livsnödvändigt för en människa eftersom hon är en social varelse som inte är skapad att leva i ensamhet. Så vi väljer att prata som andra eller använda liknande klädkoder som andra eller utöva aktiviteter som vi ser andra göra. Det kan vara allt från att välja en stil som ingen annan har till att tala om för sin omgivning hur mycket man borde träna men inte gör det. För att vara omtyckt och accepterad är något grundläggande fundamentalt hos varje människa.

Landsbygdedepartementet har, efter mycket betänketid får man lov att säga, kommit med ett lagförslag kring marknadsföring av bröstmjölksersättning. Alla som ville fick lämna remissvar och flertalet av svaren från remissinstanserna lyser med sin frånvaro.
Jag tycker frågan belyser två viktiga faktorer. Dels handlar den om marknadskrafterna vi har i samhället. Föreningen Flaskmatning i Sverige har lämnat remissvar som på sina ställen är konkreta och vettiga men gör samtidigt misstaget att blanda ihop äpplen och päron. Att lagstifta om marknadsföring handlar inte om att skuldbelägga flaskmatande föräldrar. Det handlar om att sätta gränser mot vinstdrivande företag för att de inte ska utsätta konsumenter för oetiska handlingar. Det handlar om att förstärka den branschöverenskommelse som redan finns men som, av bröstmjölkersättningstillverkarna, redan överträtts. De har vid ett flertal tillfällen redan visat att de inte bryr sig om dessa, icke bindande, branschöverenskommelser. Och då blir det upp till de styrande att sätta ner foten och visa var gränserna går.
Att blanda den frågan med tankar om vad vårdpersonal får och inte får är utanför ämnet. Den som vill påverka vad vårdpersonal gör är välkommen att yttra detta till Socialstyrelsen. Och kanske bör Flaskmatning i Sverige göra just detta. För att informationen kring spädbarnsnutrition är bristande på sina håll tror jag knappast är någon hemlighet. Men det har inte med marknadsföring att göra.
Däremot har marknadsföring att göra med vad vi tror och tycker att andra i vår omgivning gör och hur vi påverkas i de beslut vi tar. En aggressiv marknadsföring kan få människor att ända uppfattning. Och eftersom vi vet att amningen är lätt att sabba behöver vi begränsa reklamen. Skulle det finnas vinstdrivande företag som sålde amning skulle vi behöva begränsa dem också. Det är bara det att de inte finns och troligen inte heller kommer att finnas, någonsin. Men reklam har inte att göra med vad vårdfolk och andra mammor säger och tycker när det kommer till lagstiftning.

För det andra tycker jag att denna fråga tydligt visar hur lågt prioriterade mammor är i samhället. En mamma är bara en icke vinstdrivande könsligt underlägsen varelse som inte ges något större intresse. Antalet remissvar är skrämmande, men tyvärr förväntat, lågt. Dessutom är flertalet av de remissvar som kommit in sådana där remissinstansen avsagt sig uppdraget att svara.
Amning är fullständigt ointressant. Kvinnor är fullständigt ointressanta.

Jag läser Egalias döttrar för min äldsta dotter. Egentligen tänkte jag läsa den själv men hon satte sig bredvid så jag började läsa högt. Jag har velat läsa den i flera år men har inte fått till tiden så som mitt föräldraskap har sett ut hittills.
Alla borde egentligen läsa den. Jag tycker nog själv att jag är väldigt neutral i könsfrågan men ändå ryckte jag till redan på första sidan. Det är något i författarens sätt att beskriva sina karaktärer att man direkt associerar dem könsbundet. Och så är de av helt motsatt kön i boken. Det förvirrar. Det är nog en sak vad man gör själv i sitt liv och ett helt annat hur man ser på vad människorna i sin omgivning gör. Jag själv kan vara könsneutral men kanske ser jag inte alla andra som könsneurala.

Direktör Brahms man är den som ser efter och snabbt reagerar på barnens behov medan direktören själv helst ser till sina egna behov först.

Först blir jag arg över hur min identitet stämmer överens med hennes mans. Men sen får jag återuppta mina tankar om hur patriakatet kanske frodas i samhället men att matriakatet råder i många hem. Och hur synd det är att de som leder hemmen inte skryter mer om det. För vad går livet egentligen ut på? Är det att ha mest pengar och saker när man dör eller är det att ha haft ett bra liv med många värdefulla minnen. Och var kan man finna livslugnet och trivseln bättre än i ett hem och en familj som får vara viktig? Familjen där sitta i soffan med barnen, ta en gemensam sovmorgon eller äventyr blir så fantastiskt som det faktiskt är.
Vi skulle förmodligen tröttna om det var det enda vi gjorde. Men faktum är att vi behöver hemmets lugn och trygghet. För den som har en familj att komma hem till blir konflikter och stress i övriga livet mer hanterbara. Det handlar om att få känna lycka och om att genomströmmas av välbefinnande och om att inte behöva något annat än just stunden som är.

Men vem tjänar pengar på det? ....förutom chipsföretagen som tillverkar fredagsmyset då.

Rapport från CRU-symposium 2012 i Uppsala

Den 4-5 december 2012 samlades forskare och intresserade från olika professioner för att samtala kring laktation hos däggdjur och människa. CRU står för "Centre for reproductive biology i Uppsala" och är ett tvärvetenskapligt samarbete, som bland annat anordnar detta symposium där forskare kan presentera aktuell forskning och senaste studier.
Här följer några axplock ur de presentationer som hölls.

Mjölkkörtelns anatomi och endokrina reglering av mjölkutsöndring hos olika arter.
Rupert M.Bruckmaier
Mjölkkörteln består av mjölkproducerande alveoli, som omges av ett grenverk av myoepitelceller -en slags muskelcell som, genom inverkan av hormonet oxytocin, drar ihop sig så att mjöken i alveolen pressas ut mot det gångsystem som slutligen mynnar på bröstvårtan/spenen.
En del djurslag av så kallade mjölkcisterner av relativt betydande volym. Detta innebär att de kan erbjuda sin avkomma mjölk redan innan oxytocinet utsöndras genom den sk utdrivningsreflexen. Get, nötkreatur och vattenbuffel är exempel på djurarter som har cisterner medan exempelvis råtta, människa och gris inte har betydande cisterner. Det innebär att deras avkomma måste stimulera mjölkkörteln och sedan invänta utsöndringen innan någon betydande mjölkmängd är att förvänta.
Vattenbuffeln skiljer sig något dock då deras spenar är försedda med muskulatur som gör att mjölk inte släpps ut från mjölkcisternerna förrän utdrivningsreflexen har utlöst.

Mjölkutsöndring; jämförande studier speciellt riktade mot kvinnor och suggor.
Peter Hartman
Mjölkutsöndring hos sugga och kvinna är speciellt intressant då suggan har den största, kända, kontrollen över sin mjölkutsöndring medan kvinnans knappt är kartlagd alls.
Hos suggan utsöndras oxytocin när kultingarna har fattat tag om sin spene. Mjölkutsöndring sker sedan till alla spenar samtidigt och under en begränsad period på ungefär 15 sekunder. Detta gör att starkare kultingar inte kan konkurrera ut svagare genom att först äta på sin spene och sedan ta någon annans. Oxytocinet gör också att suggan blir lugn och ligger still och riskerar på så sätt inte att skada någon kulting.
Hos kvinnor finns det inte någon stor korrelation mellan att uppleva sig känna av sin utdrivning och faktiskt ha en. Många kvinnor har utdrivning utan att känna av den. Detta har man kunnat se med hjälp av ultraljud av bröstet under amning. Barnet får i sig den största delen mjölk på de två första utdrivningarn för varje amning. I traditionella kulturer ammas barnet vanligen flera gånger per timme och där kan man förvänta sig att barnet får i sig den största delen mjölk redan på första utdrivningen. Man har också sett att människans barn ofta slutar äta just under en utdrivning, vilket stödjer teorin om barnets förmåga till självrelgering under amning.
Under de olika mätningarna av oxytocinhalt hos kvinnor kunde Peters team utlinjera fyra olika sorters mönster hos de olika kvinnorna. 25% hade en kraftig peak, 44% uppvisade mutipla oxytocinutsöndringar, 8% en snabb utsöndring och de resterande 24% ett relativt avvikande mönster med en del utsöndringar i början, följt av en nedgång och sedan en kraftigare uppgång. Det finns dock inga korrelationer att göra mot dessa mönster i dagsläget utan får för närvarande betraktas som ett konstaterande bara. Samma mönster förekom hos kvinnorna vid 8 månader och vid 12 månader.
Oxytocin utsöndras i blodet men även till olika ställen i hjärnan. Det har visat sig bland annat bidra till en ökad social aktivitet, vilket en del caféer i Australien har tagit fasta på och gärna lockar till sig ammande kvinnor samt en ökad inlärningsförmåga.
Många kvinnor har säkert upptäckt att deras mjölk ser något blåaktig ut. Förklaringen till detta är att den vita färgen kommer av kaseinet, som har en låg förekomst i människans mjölk.

Betydelsen av residualmjölk på mjölkmängd och mjölksammansättning hos mjölkkor.
Sabine Ferneborg
Vid ett försök mjölkades mjölkkor 2 respektive 4 gånger per dag samt gavs en hög dos oxytocin för att få ut den så kallade residualmjölken. Man kunde konstatera att mjölkning fyra gånger dagligen gav mer mjölk än två gånger dagligen. Och senare under symposiet fick vi också lära oss att det optimala för mjölkmängden hos mjölkkor är mjölkning 3-4 gånger per dygn. Mjölkning en gång per dygn eller över fyra gånger per dygn ger mindre mjölkmängd.
Urmjölkning av residualmjölken, dvs den mjölk som blir kvar efter en normal urmjölkning, sågs också kunna öka mjölkmängderna och det oavsett om kon mjölkades två eller fyra gånger under dygnet. Urmjölkning av residualmjölken hade ingen effekt på mjölkens sammansättning.

Kan mjölken sammansättning förändras genom avkommans diande hos get?
Madeleine Högberg
Hos den svenska lantrasen innehåller mjölken låga halter av fett och kasein, vilket är negativt för osttillverkning. Andra raser har bättre mjölksammansättning och man frågade sig därför om detta delvis kunde ha att göra med mjölkningsrutinerna. Man jämförde därför mjölkens sammansättning vid urmjölkning innan killingen hade diat samt vid urmjölkning efter det att killingen hade diat. Detta då en stor del av getens mjölk finns i mjölkcisternen och cisternmjölken innehåller lägre fetthalter bland annat. Tillåter man killingen att dia innan urmjölkning är hypotesen att den urmjölkade mjölken istället ska få en högre fett- och kaseinhalt eftersom man då inte får med cisternmjölken.
Försöket visade att så var fallet. Att killingen genom sitt diande skulle orsaka sämre ostmängder, vilket var en av farhågorna, fick inte stöd i studien.

Påbörjande av amning efter kejsarsnitt.
Eva Nissen
Man kunde se att barnets beteende i sitt sökande efter bröstet fördröjdes efter ett kejsarsnitt. Lärdomen att ta av studien är att det är av största vikt även för snittade barn att få ligga hud mot hud med mamman tills dess barnet har tagit tag och ammat första gången. Man kan där inte sätta någon tidsgräns eftersom det viktiga är att inte störa barnets hud mot hud kontakt.
I försöket hade man bland annat låtit barn sitta hud mot hud med sin pappa och sedan sin mamma och andra oavbrutet hud mot hud med sin mamma.
En fråga från publiken om barnet fann bröstet och började amma inom samma tidsintervall från det att barnet kommit i hud mot hud kontakt med sin mamma oavsett om denna kontakt kom direkt eller efter en stunds hudkontakt med sin pappa fick inget svar. Det vore dock intressant att få veta eftersom budskapet ibland, till mammorna, är att "det är aldrig för sent" när det gäller att initiera amning. Det kan också ha betydelse i en stödsituation att veta om en icke direkt hudkontakt till mamman kan ha inverkan eller inte.
Ett observandum, som föreläsaren tog upp. var att alla mammorna i studien var påverkade av läkemedel och att detta kan ha betydelse för barnets förmåga att hitta bröstet. Naturligtvis kan man inte låta bli att ge mammorna läkemedel inför ett kejsarsnitt men man borde forska vidare på alternativa smärtlindringar var föreläsarens budskap.

Vikten av mjölkkörtelns sekretion i evolutionen och konsekvenser för den lakterande kon.
Rupert M. Bruckmaier
Det kan konstateras att kons förmåga att producera mjölk inte påverkas av foderintaget i början av laktationen. Då sker mjölkproduktionen på bekostnad av hennes egna kroppsreserver.
Senare i laktationen, efter 4-6 veckor, ger dock ett bristande matintag en minskad mjölkmängd. Föreläsaren tolkar detta som att kalvens överlevnad är av största vikt och då kalven har mjölken som enda näringskälla, dvs i början av laktationen, har evolutionen sett till att mjölk kan produceras oavsett fodertillgång. När däremot kalven kan äta annan föda, och bör äta annan föda för att våmen ska utvecklas normalt, kan mjölkmängderna strypas om fodertillgången till kon minskar.
Även IgG molekylen indikerar detta förhållande. IgG förekommer, hos ko, endast i råmjölken. Senare utsöndring av IgG genom mjölken vore ett slöseri med resurser för kon då kalven inte längre kan ta upp molekylen då och dessutom kostar för mycket i energi att tillverka för kon.
Genom avel har man ökat mjölkmängderna och halterna av fett och proteiner men inte av IgG. Detta gör att mjölkkors råmjölk har olika halter av IgG och köttdjur allmänt har högre halter. Detta är av vikt inom produktionen när det gäller att få i kalven en tillräcklig mängd av IgG under sina första mål mat eftersom bristande intag kraftigt kan påverka kalvhälsan negativt.

Mjölkens direkta immunsystem och avlägsnande av mjölk.
Kerst Stelwagen
Under denna föreläsning beskrevs bland annat funktionen av de sk tight junction, som håller samman cellerna i alveolerna. Fynd stödjer att dessa kopplingar mellan cellerna också har direkt förbindelse till varje cells cytoskelett och på så sätt kan ha direkt påverkan på de mjölkbildande cellerna.
I försök kunde föreläsaren se att långa uppehåll mellan urmjölkningar orsakde läckage mellan tight junctions/kopplingarna. Ett flertal studier med olika upplägg stödjer detta. Åt andra hållet sågs också att tight junctions/kopplingarna blev tätare när urmjölkning skedde oftare. Mellan raderna kunde utläsas att detta kan vara ytterligare en mekanism som reglerar mjölkmängderna. Hos ko är det bland annat fyllnaden av mjölkcisternen som kunnat konstateras reglera mjölkmängderna. Så när mjölkcisternerna blir fyllda stiger trycket i dem. Till slut har detta förhöjda tryck etablerats uppåt genom mjölkgångarna och till alveolerna där trycket får tight junctions att öppnas upp. När detta sker påverkas även de mjölkbildande cellernas cytoskelett varför mjölkmängderna kan tänkas regleras genom lokala effekter direkt i cellen.
(egen komm. I en diskussion under pausen föddes tanken att hos exempelvis människa, som inte har några mjölkcisterner, kan påverkan av trycket vara än mer direkt och tidsmässigt snabbverkande för reglering av mjölkproduktionen)
Föreläsaren tog även upp en del av det komplicerade immunsystem som förekommer i mjölkkörteln. När en patogen kommer in i mjölkkörteln stimuleras det direkta immunsystemet till att dels avdöda patogenen och dels sända ut cytokiner, som stimulerar till neutrofilmigrering från blodet in till mjölken. Neutrofilerna i mjölken sänder bland annat ut sk AMP, som hjälper det fördröjda immunsystemet att bilda försvar mot patogenen.
I ett försök där mjölkkor gick från mjölkning 2 gånger per dag till 1 gång per dag ökade neutrofilerna och laktoferrinet i mjölken. Detta är något man börjat titta närmare på för utvinning av fler produkter från mjölken. Laktoferrin är något som redan idag används i olika produkter och är därför av ekonomiskt intresse att öka halterna av.
Slutligen redogjordes för ett försök där bröstmjölk från kvinnor med fullgågna barn, barn födda v.32-36 samt barn födda v.28-32 analyserades på beståndsdelar från immunsystemet (secretol A, IgG, laktoferrin mm). Analysering av bröstmjölken skedde under barnets andra samt femte levnadsvecka. Man fann att beståndsdelarna fanns där i alla grupper. Detta förvånade föreläsaren då han inte räknat med att dessa skulle vara förekommande för de prematura grupperna. Halterna av de olika beståndsdelarna sjönk från 2a till 5e veckan med undantag för gruppen med barn födda v.28-32.

Mastit hos köttdjur - ett hot mot kalvtillväxten?
Karin Persson Waller
I en studie där 10 köttdjursbesättningar undersöktes kunde man konstatera att mastiter förekommer även hos köttdjur. Prov togs från utvalda djur strax efter kalvning och strax innan avvänjning. Den patogen man fann oftast var Staf. aureus och därefter koagulasnegativa stafylokocker. I viss mån förekom även Streptococcus dysgalactia et. uberis. Bakteriella fynd hittades i betydande omfattning både efter kalvning och innan avvänjning. Ungefär hälften (48% resp 57%) av djuren hade ett celltal på över 200 000 och kring 40% hade påvisad infektion vid båda mättillfällena.
Staf. aureus är känd för att orsaka minskade mjölkmängder och en minskad kalvtillväxt på 5-12%.
Infektionsgraden varierade mellan besättningarna och prevalensen var mellan 0-33%. Detta är något man bör titta närmare på i kommande studier.

Hur effektivt är enrofloxacin mot akut klinisk mastit orsakad av E.coli på mjölkkor?
Ylva Persson
Det finns många studier kring användandet av enrofloxacin på kolimastiter och resultaten är ofta motsägesfulla. Enrofloxacin är ett viktigt antibiotikum och som i dessa tider av ökande resistens bör reserveras för humansidan.
Studien syftade till att göra den första blindstudien för användandet av enrofloxacin på kolimastiter. 117 kor med kraftig akut mastit anmäldes till studien. Samtliga behandlades med enrofloxacin eller placebo och NSAID samt provtogs i en dubbel blindstudie. Utöver detta var veterinärerna tillåtna att sätta in behandling i form av penicillin, kalcium eller vätskebehandling efter behov.
I studien framkom att 59 djur kunde påvisas med E.coli vid bakteriell odling av mjölken.
Vid den bakteriella odlingen framkom att ungefär 50% av korna hade växt av någon form av grampositiv bakterie. Av de som hade växt av E.coli förekom dödsfall hos nio av djuren. Av dessa nio hade sex djur behandlats med placebo och tre djur med enrofloxacin (bland de övriga förekom tre dödsfall).
Lärdom att ta hem är att enrofloxacin inte räddar liv. Kor med akut misstänkt kolimastit ska därför inte behandlas med enrofloxacin. Lämpligare är att, förutom adekvat understödjande terapi, behandla med penicillin eftersom ca 50% av fallen faktiskt var grampositiva mastiter.

Infektionsmönster hos Stafylococcus aureus, Streptococcus dysglactieae och Streptococcus uberis under tidig laktation hos mjölkkor.
Åsa Lundberg
Studien jämförde förekommande infektion på dag 0 och dag 4 i laktationen. Prover från varje enskild juverdel togs.
Fynden som sågs var att Staf. aureus var vanligast både på dag 0 och dag 4 och var något mindre vanlig hos förstakalvare än övriga (uppdelning skedde i förstakalvare, andrakalvare och tredje- (eller högre) kalvare).
Streptokockerna var vanligare på gruppen tredje(eller högre)kalvare.
Att invänta från studien är genotypning av bakterierna för att se om det är samma genotyp som förekommer vid infektionerna på dag 0 och dag 4 samt om samma genotyper förekommer på olika gårdare samt analys av cellhalterna ser ut. De preliminära resultaten är att cellhalternas korrelation mot de bakteriella fynden tycks skilja sig åt mellan gårdarna.

Fikaprat.
Och slutligen några ord om de samtal jag förde under fikapauserna.

Mastit förekommer även på hund, vars mjölkkörtlar liknar människan och bland annat saknar mjölkcisterner. Man ser också att olika delar av mjölkkörtelns alveoler kan vara antingen aktiva eller icke aktiva samtidigt.
Mastiter på hund är oftast bakteriellt orsakade och som behandling bör man i första hand ge smärtstillande. Det är en god idé att försöka se till att valparna inte diar från den affekterade juverdelen. Och på grund av valparna bör man inte heller ge tiken antibiotika utan hellre försöka mjölka ur den affekterade juverdelen.

Urmjölkning vid mastiter på ko kan vara en bra idé, det ska dock inte överdrivas. Och urmjölkning ska ske med resvervation för risken att skada vävnaden om den är kraftigt inflammerad. Då kan exempelvis maskinmjölkning vara väl hårdhänt.
Rupert anger också att man vid fullständig tömning av ett mastitjuver även fråntar juvervävnaden en hel del inflammatoriska fördelar som ju finns i mjölken. Så det enkla rådet om urmjölkning vid mastit är trots allt inte så enkelt!

Jag konstaterar också att det är synd att ingen från humansidan har något att rapportera angående mastit på människa. Forskarna jag pratar med vet inte om att det faktiskt är vanligt förekommande.
Mastit hos människa är dock oftast inte bakteriellt orsakad utan främst av inflammatorisk karaktär. Hos människa kan man se att smärtlindring har stor betydelse för välmåendet trots att det inte förkortar sjukdomsperioden. Förebyggande åtgärd för lättare mastiter (sk mjölkstockningar) kan ske genom förtäring av sk SPC-flakes.

Hos suggor förekommer icke patogent orsakade juverinflammationer och behandlingen består främst av smärtlindring.

Två studier jag tänker sätta upp på min lista att försöka få tag på och läsa är:
"Serotonin as a homeostatic regulator of lactation" R.J Collier et al och
"The evolution of milk secretion and it´s ancient origins" O.J. Oftendal et al

Och slutligen ett stort tack till Sigrid Agenäs som stod för en fanastisk planering av eventet och även bidrog med personligt engagerat och levande bevis på att laktation/amning berör genom sin uppriktighet efter föreläsningen om amning efter kejsarsnitt!
Även en hälsning och tack för trevligt möte med Ylva Persson och Elisabeth Kylberg -alltid roligt att kunna ses!
Stort tack till Marie Nykvist, veterinärstudenten, som med sin frikostiga utlåning av bostad gjorde det möjligt för mig att alls kunna delta!
Och Tack SJ för att jag (förhoppningsvis) kom hem till slut. Trots allt.

Lag om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring

Denna blogg skulle inte vara värd sina etiketter om jag inte skrev om lagförslaget som Landsbydgsdepartementet nu kommer med. Det handlar om marknadsföringen av modersmjölksersättning och är ett uppdrag som departementet har haft sedan flera år tillbaka och, trots påtryckningar både från enskilda och myndigheter, underlåtit att författa. Och däri ligger, för mig, den största nyheten. Departementets underlåtenhet.
Kanske tycks det småaktigt att påtala denna fördröjning nu när lagförslaget faktiskt ligger där. Men det handlar om ett EU-direktiv från 2006. Det är snart sex år sedan!

Nu måste man dock, i dagens samhälle, böja sig för de vindar som blåsar och berätta om förslaget som vore det en nyhet.
Då vill jag börja med att påtala EU´s brist att i sitt direktiv välja att inte ta med någon vidare (vidare i betydelsen "bredare") reglering av marknadsföring av nappar och flaskor. EU-direktivet baseras på WHO´s Kod om reglering av marknadsföring av modersmjölksersättning, nappar och flaskor. Här har alltså EU valt att ta bort regleringen av marknadsföring för nappar och flaskor.

Slutligen anser jag att det är besvärande för Landsbygdsdepartementet att detta har dröjt så. Detta då WHO-koden uppkom på grund av ett behov att reglera marknadsföringen av bland annat modersmjölksersättning. Regleringen av marknadsföringen är alltså det centrala i WHO-koden och just den delen har Sverige, genom Landsbygdsdepartementet, valt att i ett halvt decennium helt strunta i.
Om jag fyller i min lönespecifikation efter utsatt tid och allra helst dröjer ett par år med den kan ni lita på att Jordbruksverket, som lyder under Landsbygdsdepartementet, anser det hela förfallet och att jag borde ha fyllt i den i tid...
För övrigt skulle jag våga påstå att Landsbygdsdepartementet sammanfattar det hela ganska bra själva.

Sammanfattning

I promemorian föreslås en ny lag om marknadsföring m.m. av modersmjölksersättning och tillskottsnäring. Lagen ska genomföra bestämmelserna om marknadsföring i kommissionens direktiv 2006/141/EG av den 22 december 2006 om modersmjölksersättning och tillskottsnäring och om ändring av direktiv 1999/21/EG. Syftet med direktivet är att säkerställa att modersmjölksersättning används på rätt sätt, på basis av riktig information och genom tillbörlig marknadsföring.

(och för sakens skull ska väl sägas att det inte är för inte som jag valt att arbeta för Jordbruksverket de senaste fem åren och gärna fortsätter fem år till :) )

Att amma tvillingar

Här fortsätter min berättelse om hur det kan vara att få tvillingar.

Hjälpmamman tyckte att när inte amningen fungerar kan man hobbyamma. Inte räkna antal gånger per dag som man lyckas, inte mäta hur mycket eller lite man pumpar ur. Så jag fortsatte om än lite mindre strukturerat.
När de var två månader blev jag intervjuad för en bok om amning. När jag läser stycket om mig själv nu så kan jag undra varför inte någon, någon gång, bara frågade vad sjutton jag höll på med. I boken berättas det hur jag sitter på golvet med mina barn, matar dem med flaska och pumpar ur bröstmjölk. För att jag inte har tillräckligt med mjölk till två.
Varför i hela friden sitter man bredvid barnen och pumpar istället för att låta dem amma ur det som finns och så fylla på med ersättning istället?

Så kom den där dagen. Dagen då jag bara var för trött, för lat, för att orka resa mig från den jättelika babyfilten i form av en bäddmadrass på golvet, för att göra iordning flaskor. Jag vet inte vad som visades på TV just då men det föreföll betydligt mer intressant än pulver och flaskor med för små hål för att någonsinn lyckas få allt pulver från skopan att hamna i flaskan och inte delvis på diskbänken.
Så jag satt kvar. Och tänkte att man kan väl använda bröst som napp och så länge de inte gallskriker så behöver jag inte resa på mig. Så där satt vi. Jag i skräddarställning och ett barn i taget i min famn medan det andra låg och vred sig i försök att vända sig från rygg till mage.
TV-programmet tog slut och ett nytt började, timmarna gick och plötsligt hade tre timmar gått utan att barnen hade gjort något väsen av sig. När den fjärde timmen närmade sig insåg jag att det behövdes en flaska var till dem. Men jag var förbluffad. Nästan fyra timmar! I nästan fyra timmar hade mina bröst fungerat utan problem!
Och jag kunde inte låta bli att undra hur lång tid vi skulle kunna hålla ut nästa dag. Och nästa... Det blev som en rolig tävling, ett försök, att se hur länge det skulle gå att hålla barnen nöjda bara genom att stoppa ett bröst i munnen på dem.

Så nästa dag ammade vi ända fram till tre på eftermiddagen och på tredje dagen fick jag en andra tredjedagsdepp när mjölken rann till.

Jag var totalt fascinerad. Fasiken vad bra vi var! Vi kunde ju! Barnen hade visserligen hunnit bli tre månader och betydligt större och starkare men vad gjorde det? Vi ammade!
På nätet sökte jag nu stöd i att våga släppa flaskan helt. Skulle vi klara att även nattamma? Många hejjarop från andra mammor på föräldraforumet fick mig att till slut våga ta steget. Av någon underlig anledning så ammade barnen oftast en och en under natten, sin dagsynkning till trots. Så på natten hade jag en tvilling på var sida om mig och liggammade dem en i taget. Det var bara enstaka gånger som båda vaknade och jag tvingades gå upp och sätta mig i soffan. Jag försökte liggamma båda men jag fick aldrig till det.

Eftersom vi tids nog insåg att barnavårdssköterskan som tyckte flaskbarn skulle äta var 4e timme inte var helt rätt ute hade vi redan flaskat fritt ett tag och lärt oss att våra barn äter ofta, ofta. Så att gå från flaskmatning var 20:e minut till att amma var 10:e kändes inte så jobbigt. Och tids nog drog de ut tiden till en gång per timme, vilket kändes som ren lyx. Jag kunde vara på öppna förskolan, amma och sen sitta och dricka kaffe med de andra i lugn och ro innan det var dags att amma igen. Jag kunde till och med ta bussen ner på stan för det var bara en färd på tjugo minuter. Och med en tvillingvagn var det en simpel sak att få med sig tvillingamningskudden i den breda varukorgen under vagnen. Utifall att, för oftast ammade jag dem en och en på stan. Passade på att amma lite i förväg, innan det egentligen behövdes, så de inte skulle börja skrika samtidigt. Men det var en trygghet att ha med kudden utifall att. För hemma ammade de alltid samtidigt.

Vid den här tiden skulle man börja ge barnen fast föda vid fyra månaders ålder. Så vid fem månader försökte vi ge dem gröt och blåbärspuré. Det gick sådär och ärligt talat var amningen mycket enklare än att försöka få två, totalt ätmässigt omogna barn, att äta. Så vi fortsatte att helamma tills de var sju månader. Då märkte jag hur amningarna kom allt tätare och när vi nu provade fast föda så gick det mycket enklare. De både kunde och verkade vilja svälja en liten sked mat här och där.

Vid dryga åtta månader fick nattamningen sig en törn när barnen plötsligt började vakna en gång i timmen. Tyvärr vaknade de inte samma timme så deras mamma vaknade en gång i halvtimmen. Inte för att jag vet vad som hade varit bäst; att vakna varje halvtimme eller tvingas gå upp med två babys en gång i timmen. Mitt mått var dock rågad och att behöva lyssna på enlingmammors klagan över att behöva vakna _varannan_ timme nattetid fick mig att känna mig mycket ensam. Vad ska någon säga när en tvillingmamma kastar sig in i diskussionen med en gång i halvtimmen? Hela konversationen dör liksom ut med något svart i ögonen hos enlingmammorna.
Så jag tog saken i egna händer och det enda jag hade hört talas om var att sluta amma. Men sluta amma ville jag ju inte, det var ju bara nätterna som fick mig gråtfärdig. Så kanske man kan sluta nattamma?
Sagt och gjort. Barnen och jag genomled en helvetisk natt där de i princip skrek sig igenom den och hade jag inte varit så totalt slutkörd som jag var hade jag gett upp på stört. Just då kändes det som pest eller kolera. Vaken mest hela natten fick jag ju vara oavsett. Efter det inträffade dock underverket att de faktiskt sov längre stunder under nätterna och allt var frid och fröjd igen.
Hade jag vetat då att beteendet hos dem var helt normalt för åldern kanske jag hade stått ut. Men vad visste jag då? Jag gjorde det som kändes minst dåligt just då.

Och så fortsatte vi. Ända till en ny graviditet fick mig att längta efter att få syskonamma. Den komplicerades dock av en kraftig lunginflammation och sjukhusvistelse. Min kropp orkade inte riktigt med och jag tog valet att sluta amma helt när tvillingarna var 13 månader.

Alldeles för tidigt enligt min åsikt men samtidigt mycket längre än vad jag trodde från början. Och det var med stolthet i rösten jag kunde säga att jag helammade mina tvillingar mellan 3 och 7 månaders ålder och sen delammade dem till 13 månaders ålder.

Och ska jag vara helt ärligt så blev det även någon gång efter det att lillasyster var född. För att de ville göra samma som lillasyster.
Då visste jag att det inte var någon idé eftersom vi hade slutat. Nu vet jag att det hade gått om jag bara vetat att man inte bara kan börja amma 2-3månaders utan även 2åringar.

Att få tvillingar

Amningshjälpen har nyligen reviderat sin text om att amma tvillingar. När jag läste den insåg jag att jag faktiskt inte skrivit om min historia om att amma tvillingar. Trots att tvillingföräldraskapet är det jag brukar bli mest ihågkommen för och också är något jag verkligen känner ödmjukhet inför i mitt föräldraskap.
Jag vet att tvillingbörd för många är skrämmande och känns övermäktigt men för mig var det en välsignelse, något som bara var för bra för att vara sant.

Året var 2001 och jag hade just påbörjat mitt första vikariat som veterinär uppe i Jämtland. Roligt, spännande och äntligen på riktigt kan man väl sammanfatta denna första praktik i verkligheten. På egen hand efter 5½ års långa studier.
Vi planerade barn, min tilltänkta make och jag, och eftersom jag läst på visste jag att det kan ta tid innan det blir något. Upp till ett år innan man kan räkna med att få hjälp. Och ändå hände det sådär totalt oplanerat redan innan vi skildes åt för sommarens uppdrag på olika håll. Så jag åkte upp med min lilla hemlighet och min fästman blev kvar i Uppsala där vi hade vår lägenhet.

Jag ska göra en lång historia kort men efter ett antal veckors illamående, tvärstannande mitt i byar bara för att kasta upp bildörren till den knallröda distriktsveterinärbilen och kräkas rakt ner på bygatan så hamnade jag hos den lokala barnmorskan. En äldre variant som lyssnade, veckade pannan och skrev en remiss till ultraljud för "misstanke om utomkvedskap".
Fortplantningen hade jag hunnit sätta mig in i men inte själva barnväntandet så utomkvedskap skrämde mig inte alls så som det borde. Och ärligt talat tror jag inte barnmorskan egentligen trodde på det. Hon ville bara inte säga rakt ut vad hon tänkte.

Och där på bristen, med halvt nedkavlade byxor i det dunkla rummet, blåskimrande gel på magen och tre par ögon blint stirrande på en skärm med svarta och vita fält fick vi se facit. På skärmen fanns två runda vita cirklar och läkaren frågade om vi visste vad det var.

Här har alla tvillingföräldrar sin egen historia. Vår var att jag trodde inte det var sant och väntade på att vakna ur drömmen medan min man gick in på damtoaletten, glömde sin plånbok i receptionen, körde fel genom stan och slutligen gick vilse i ett bostadsområde.
Under veckorna som följde irrade tankarna runt i mitt huvud. Hur blir tvillingar egentligen till, varför just vi? Var det pga p-sprutan, eller kan barnlängtan göra så att man släpper flera ägg? Och den största tanken av dem alla; Inte kan det väl vara meningen att vi faktiskt ska få uppleva lyckan av att få tvillingar -NÄR kommer något att gå snett? För med tvillingar kommer risken för förtidsbörd så nu räknade jag veckor och dagar mer än någonsinn. v. 13, minsta blödning nu och så är det slut. v.16 tar det slut nu märker man det obönhörligt. v.20 halvvägs men fortfarande inte foster som går att rädda. v.24 nu finns det en minimal chans att de kan överleva. I vecka 28 blev jag sjukskriven, fortfarande med två i magen och lite i taget kunde jag släppa ångesten och inse att jag, lilla obetydliga jag, skulle bli tvillingmamma. Det kändes oerhört.

I v.34 började julen närma sig och jag hade få gravidbyxor som fortfarande passade. I v.36 kunde jag ställa en mattalrik på magen utan att den trillade av och hade bara ett par byxor som jag kunde använda.
Tvillingarna låg i säte-huvud. Det innebär att tvillingen längst ner ligger i säte och den sk tvilling2 ligger med huvudet neråt, vilket gör att deras hakor kan fastna i varandra på vägen ut så ett planerat snitt var vad vi hade att förvänta oss.
Så den 7:e januari 2002 i v. 37+6 föddes två välskapta tvillingflickor med planerat snitt utfört av samma läkare som året innan hade konstaterat tvillingbörden med ultraljud.
Det är märkligt med graviditeter. Jag såg fram emot att få barn. Och jag hade förberett mig. Köpt hem kräkhanddukar, läst på att man inte får titta i operationslampan under snitt för då ser man allt, beställt tvillingvagn efter mycket betänkande, noga packat förlossningsväskan... Men någonstans hade jag ändå inte läst på hur det faktiskt var att ha barn. Min bild av första tiden med barn var att gå runt med mjukisbyxor dygnet runt, nedkräkt och trött, bärandes på skrikande barn. Så jag tyckte att jag var förberedd som få, inga rosenskimrande drömmar här inte!
Så lades tvilling1 på mitt bröst, väl inlindade i en av Landstingets filtar. Hela byltet bara rullade på min överkropp, som var i totalt liggläge pga snittet. Jag kunde inte hålla henne och bad min man ta henne. Tvilling2 höll min man och visade mig, även hon omsorgsfullt inlindad.

Väl uppe på avdelningen skulle det ammas. Båda barnen skrek och barnmorskan var glad och uppmuntrande. Jag hade ju sett på bilder hur man gör så jag la båda på vår medhavda tvillingamningskudde, barnen tog brösten i munnen och jag lät mig fotas och beundras.
Helt hade jag missat att amning inte bara är att se en bild, det är att förstå hur det känns och vad som egentligen ska hända. Inte visste jag att barnen kunde ha brösten i munnen utan att suga och att barn med låga blodsocker bara sover. Ja, alltså sover utöver det där första dygnet när de ska sova.

Tredje dygnet fick jag tredagarsdeppen och ville hem. Amningen fungerade inte och personalen var naturligtvis oroade men eftersom ingen sa just exakt det så stod jag på mig. Dygn fyra var vi hemma i vår lägenhet. Tvilling1 var gul i hyn av gulsot och väldigt sugsvag. Tvilling2 skrek, åt på flaska och sov. Jag pumpade, försökte amma, gjorde iordning flaskor, fotade och kände att läget var under kontroll.
Såhär i efterhand är jag ändå glad att jag hade så stort självförtroende i att ha barn för det gjorde också att jag vågade prova och ta saker i egna händer. Tvilling1 kom till slut igång genom att jag fingermatade henne med spruta. Fingermata innebär att man nyttjar barnets sugande på ens finger när man ska få barnet att äta. Sprutor hade jag ju hemma i egenskap av veterinär. Plötsligt slog barnet upp ögonen och såg sig omkring. Några matningar till så kunde hon till slut suga på flaska och några dagar senare försvann den gula färgen.

I början var allt lätt och enkelt. Barnen sov och lät sig matas var 4e timme, vilket passade vår barnavårdssköterska som hand i handske. Hon var av det gamla gardet och ansåg att barn bör äta just var 4e timme. Och eftersom vi inte ammade kunde hon slå klorna i oss och ge vilka råd hon ville för flaskmatningsrådgivningen styrdes det inte lika hårt över som amningen.

Man får inte mata för ofta och man får inte ge för mycket för då får de ont i magen. Och det var precis vad som hände. Efter några veckor hade de konstant magknip och skrek, skrek och skrek. Vi hade tusen och en teorier om hur man löser en panikartad situation med två skrikande spädbarn och jag har jobbat till denna dag för att försöka försona mig över vad vi hittade på då. Saker som att lämna barnen i sovrummet i hopp om att de skulle sluta skrika, la dem på golvet utan kläder för "barn tycker om att kissa i det fria". Total galenskap. Som tur var ska man även få barn att rapa så efter varje måltid gick jag runt, runt, runt i lägenheten guppandes ett eller två spädbarn mot mina axlar. Såhär i efterhand kan jag önska att de aldrig rapat så vi bara hade fortsatt bära dem hos oss.

Kan man få tydligare amningstecken än så?
Lite trist bara när mamma och pappa inte förstår vad man försöker säga.

När man fortfarande hade intentionen att amma så fick man hyra en elektrisk pump från BB-avdelningen. Den gav ifrån sig ett susande ljud och stod på en stor del av dygnet. Jag minns hur jag en gång somnade mitt i pumpandet och vaknade av det där susande ljudet och en tratt mot mitt ena bröst.
Men inte hjälpte det. För jag kom ju aldrig upp i mer än halva mängden vätska som barnen åt per dygn. Så ett barn skulle jag kunna amma men inte två. Det räknade jag snabbt ut, logiskt och trovärdigt och det var med de orden jag ringde en hjälpmamma.

Nordiska Amningsveckan -Söndag!

Sista dagen i årets nordiska amningsvecka. För mig går de sista månaderna av 2012 i amningens tecken, precis som de gjorde 2011 då jag gick min högskoleutbildning "Amning och bröstmjölk". Detta år är det mer spridda skurar med inventering av amningssverige inför bidragsansökan, möten med lokalgruppen, styrelsen och nu sist nationella amningskommitten samt ett seminarium om mastit som väntar i december.
Och jag har, mina snart modiga 40 år till trots, gett mig på twitter. Ett tacksamt forum när man vill få säga saker som berör en på ett snabbt och frekvent sätt. På twitter jag har till en början tillåtit mig att hojta ut amningsinformation som jag vill prata om. Lite mer än bara brist på mjölk, syskonamning och amning under natten eller viktkurvor.
Amning är ett sådant otroligt fascinerande ämne. Det innehåller medicin, psykologi, kultur, genus, dentologi, arkeologi... amning passar i nästan allt. Vad man än intresserar sig för så går det att kombinera med amning. Är inte det fantastiskt?!

Ja, jag glömde ju ett event som jag varit på; Kursledarutbildningen för de förberedande amningskurserna för blivande föräldrar. På samma utbildning fick jag förmånen att stifta bekantskap med fem kvinnor tillika doulor från Födelsehuset i Göteborg.

Utbildningen var intensiv med få stunder till fria samtal så det blev riktiga guldkorn att, med en kaffekopp i hand, få lyssna när dessa kvinnor berättade som sina länder, sin kultur och synen på amning där. Om hur en somalisk nyförlöst kvinna är drottning de tre första månaderna. Först när barnet är tre, fyra månader kan hon börja göra lite saker hemmavid, säger S och visar genom att vifta lite med ena handen medan hon ler stort och varmt. N ger upp en avundsjuk blick och berättar att i hennes Iran får kvinnan bara sex veckors frist med hjälp att handla, passning av barn mm innan hon får börja ta ansvaret igen.
Ja, säger S medan hon skrattar hjärtligt, när jag kom till Sverige sa de till mig att pappan kunde vara hemma tio dagar och sen skulle han börja jobba igen. Det går ju inte! Hon skakar roat på huvudet.

Senare på kvällen sitter vi med hjälpmammeprovets fem muntliga frågor och jag inser hur mycket min svenska amningskultur skiljer sig åt från deras.
På en fråga ska man rådge en mamma vars barn släpper bröstet och skriker. Vilka råd ger du mamman?
S håller händerna som om hon hade ett spädbarn i famnen och ger babyn lugnande massage. "Babyn kanske har ont i magen, de kan få det och då behöver de värme" säger hon och rör händerna lugnt, tryggt och mjukt kring sitt föreställda barn. Genom små, nästan osynliga rörelser hos S ser jag hur barnet får ändra ställning lite, erbjuds bröstet igen, hålls hud mot hud, kanske med sjalen som en avskärmande lösning. N´s baby erbjuds bröstet direkt igen och om barnet inte vill så kan pappa ta barnet tycker N. "Han kan behöva lära känna babyn han med!", säger hon och skrattar gott och hjärtligt medan hon nästan tittar efter pappan och barnet som går runt i rummet. Hon känns trygg i sin mammaroll. Som att hon instinktivt vet vad hon ska göra och inte känner det minsta oro trots att barnet skriker.
Och jag tänker att den glädje och den trygghet som dessa kvinnor, med sin respektive kultur i ryggen, ger bara måste vara något som deras spädbarn känner av.
De har krig, våld, förtryck i sina länder och ändå har de lyckats bevara glädjen, respekten och ömheten inför det nya livet som varje nyfött barn innebär. De bär och när men utan att tappa bort sig själva. Istället är de själva något de bjuder in barnet till.

Det går nog inte med ord att förmedla det jag upplevde i samtalen. Det är inte heller meningen att försöka påskina deras föräldraskap som en utopi. Däremot inser jag att jag har mycket att lära från dessa fantastiska kvinnor om inställningen till föräldraskapet.

Nordiska Amningsveckan -Lördag!

Idag fortsätter redovisningen från gårdagens möte med Nationella Amningskommitten...

NAFIA presenterar WBTi.
WBTi är en metod för att utvärdera WHOs globala strategi för uppfödning av späda och små barn och är utvecklad av IBFAN. Man vill helt enkelt kartlägga hur amningen ser ut runtom i världen. Och jag kan säga att när informationen väl finns där är den intressant att kunna ta del av men det krävs också att någon tar sig an att rapportera in sitt eget lands siffror!
Den 1:a november hålls ett seminarium för den som vill veta mer. 13.00-17.00, Sjuksköterskornas hus, Baldersgatan 1, Stockholm. Anmälan sker till info@nafia.nu senast 26 oktober.
Och på www.worldbreastfeedingtrends.org kan man läsa resultat från genomförda utvärderingar.

Flaskmatande föräldrars föredrag.
Johanna Stenius, Andrea Nord och Petra Jankov Picha berättade om hur de gjort valet att flaskmata sina barn, om lättnaden att äntligen kunna ge upp amningen och hur illa föräldrar kan bli bemötta för sitt val att flaskmata. Av media, av samhället och av vården. De påstår att budskapet idag är "alla kan och ska amma".
Var de har fått detta ifrån vet jag inte. Jag har i alla fall inte hört det utan vågar mig på att tro att budskapet också är upplevt. Den som skäms för något kommer också uppfatta alla blickar från omgivningen.
Det är tråkigt att återigen behöva höra dessa historier från mammor som ville amma men som inte fick den hjälp och det stöd de behövde. Det skaver i huvudet att återigen förstå vad det är som har hänt, sådär i efterhand. Ett dåligt tag, en misstänkt svampinfektion som aldrig upptäcktes och som gav sår, smärta och oro. En stresscirkel och ingen som riktigt tar tag i situationen får mamman att till slut förstå att flaskan är räddningen. Och det är den ju när allt har skitit sig. Det är bara tradigt att aldrig få gå vidare i diskussionen, att ständigt få höra dessa uppfattningar om hur "amning varannan timme" är ofta, hur mjölk sinar mitt under pågående amning osv. när man har kunskaper som gör att man förstår och vet hur allt hänger ihop och vad som kunde ha gjorts istället. Att aldrig riktigt få ta de kunskaper man har och nyttja dem på ett vettigt sätt för uppfattningarna och kunskaperna kring amning i vårt samhälle är så låga att man ständigt får börja på första trappsteget. Jag kan bara få en sån stor hopplöshetskänsla av geggamojja ibland.
Bland amningsfrämjare tror jag man får leta länge innan man hittar någon som tycker mamman som väljer flaskan har gjort fel. Det är dock en hård bild de flaskmatande målar upp som i det närmaste kan liknas vid trakasserier. Jag har inga skäl att misstro dem. Tyvärr får även ammande mammor utstå en hel del. Ja, redan som gravid kan man bli ett allmänt objekt. Så det är inte bara flaskmatare som får kommentarer. Min tro är att det är kvinnor som får kommentarer och att vi fortfarande lever i ett patriakat där inte ens feminismerna vågar stå upp för amningen och barnafödandet. 

Såhär tycker jag:
Att vi ska fortsätta berätta om amningens fördelar, både hälsofördelarna och andra fördelar. Och vi ska utbilda vården så att de kan amning. På riktigt!
Dessutom ska vi verka för att WHO-koden, som finns beskrivet i ett EU-direktiv ska implementeras, inte bara i lagtext, utan även i verkligheten. Och där fungerar vården som ett filter mellan företag och föräldrar när det gäller information om modersmjölksersättning.
Och i sin roll att informera behövs oberoende evidens. Inte att representanter från Semper, Hipp, Nestlé mfl går in på BVC:n och berättar. Det behövs forskningsgenomgång över vad man vet om tilläggsmatning till små barn.
Så att vi till exempel kan ge råd som "Ska du ge ersättning kan det bli viktigare att du håller en god tandhygien när ditt barn får tänder, du bör också ge barnet napp på natten om du inte ammar alls..." osv. Riktade och individuella råd med andra ord. Och inte bara de råd som Petra tar upp i sin bok "Att flaskmata". Den är bra, mycket bra. Och den är behövlig. Jag kan verkligen rekommendera den. Men den är fortfarande skriven ur ett föräldraperspektiv. Föräldrar idag har rätt till mer än så!

Lunchprat.
Lunchen blev ett behövligt samtalsinslag med en överläkare och en samordningsbarnmorska. Vi diskuterade bland annat möjligheten till direktmikroskopiering på mammor med misstänkt svampinfektion i bröstet. Jag hoppas på att få fortsätta samtalet mot Jämtlands län där för att se vad vi kan åstadkomma.
Vid en direktmikroskopiering kan man på bara några minuter se om man har en svamp- eller en bakterieinfektion och på så sätt vara snabbare med behandling av en svampinfektion. Att få en snabb behandling vid en smärtsam svampinfektion i bröstet tror i alla fall jag kan betyda oerhört mycket för den enskilda mamman och barnet. Och i förlängningen kanske också undvika en del tidiga amningsavslut.
Bakterier är dock knepigare och kräver en odling och resistensbestämning innan man kan sätta in behandling.

Impra om dolda budskap.
Efter lunchen pratades det dolda budskap. Det handlar om vilket kroppsspråk och vilket tonläge man har i ett fysiskt möte. Och hur detta kan avgöra hur mötet blir. Speciellt när det handlar om vårdsökande och problemhantering och hur viktigt det är att kunna inbjuda till samtal med hela kroppen.
Intressant och alltid behövligt. Jag arbetar mycket med sådant i båda mina arbeten. Och jag tror på att lyfta dolda budskap till ytan istället för att sitta och tolka signaler hos sin motpart. Och det är alltid nyttigt att ha i bakhuvudet att försöka förstå vad som egentligen sägs.

Prof Ingegerd Johansson föreläser om Bröstmjölk och karies.
Kort sagt; Det finns inga övertygande bevis för att amning skulle orsaka karies.
Långt sagt;
Bakteriefloran hos helammade barn skiljer sig åt jämfört med ersättningsuppfödda barn på så sätt att helammade barn har laktobaciller i sin flora och överlag fler "goda" bakterier än ersättningsuppfödda barn har.
Man har också sett att saliven hos olika barn skiljer sig åt så att den i kombination med bröstmjölk antingen kan hämma kariesbakterien S.mutans eller till och med främja att S.mutans fäster. Däremot har inte bröstmjölken något med detta att göra.

Bröstmjölken innehåller kasein och laktoferrin, som båda verkar främjande för bakteriefloran i munnen. Bröstmjölken innehåller också bakterien L.gasseri, som tävlar med kariesbakterien S.mutans om platser att fästa till i munnen. Det gör att L.gasseri kan tränga undan S.mutans och på så sätt minska S.mutans påverkan. Har man inga tänder kan man inte få karies men har man tänder och dessutom ett intag av socker så kan S.mutans orsaka karies.
Tittar man på bakterieflorans tillväxt i det lilla barnets mun så är det dock inte förrän kring 18 månader som S.mutans gör sin entré.

Vid större genomgång av studier och insamlad data kan man inte se några kopplingar mellan amning och karies. En cochranemetodisk studie visade en mycket litet möjligt samband mellan nattamning >1 års ålder och karies och en japansk studie tyckte sig se ett möjligt samband mellan ökad karies och amning > 18 månader.
Här har man dock tittat på amningen som sådan. Det innebär att man har faktorer som övrigt födointag och andra levnadsfaktorer att ta hänsyn till. Det är därför svårt att säkert säga vad amningen orsakar och inte och vad som orsakas av andra faktorer. Det finns exempelvis studier som anger att ammande mödrar ger sina barn sockriga mellanmål oftare än icke ammande. Och det är sådana fenomen man inte vet hur de ser ut i Sverige.

Slutligen diskuterades mineraliseringsstörningar hos små barn. Här har man tyckt sig se ett samband men inte klart kunnat finna ett. Däremot kan det finnas ett samband mellan sjukdom, som orsakat sämre viktuppgång under barnets första år och mineraliseringsstörningen. Det handlar om makromolekyler, som under bildningen kommer att innehålla mer mängd organiskt material istället för mineral. Denna typ av emalj blir skörare under kariesangrepp.
Forskningsmässigt finns dock mycket kvar att göra gällande mineraliseringsstörningarna och arbetet för evidens där har just börjat.

Efter detta var det tack och hej. En uppfriskande promenad längs Fyrisån hann jag med innan jag klev på tåget för vidare transport till hemtrakterna. :)

Bild från Sagogrynet som också skriver om Amningsveckan denna vecka.

Nordiska Amningsveckan -Fredag!

Idag har det varit möte med Nationella Amningskommitten. En grupp som har till uppgift att samordna amningsfrågor på samhällsnivå nationellt och ska samla Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och vården under samma tak. Det är inte någon expertgrupp utan samlar ffa de som frivilligt gått med av rent egenintresse för amningen.
På agendan för dagen stod att presentera det arbetsdokument som Strategigruppen har arbetat fram där man har satt upp målbeskrivningar och aktiviteter kopplade till de målen för de närmaste tre åren (2013-2016).
Bland målen finns sådant som att skapa en nationell kunskapsbas kring pediatrisk nutrition för vården, att skapa ett forum där senaste rönen och forskningen kring amning kan diskuteras och spridas.
I målen finns också att samla de som ansvarar för utbildningarna för sköterskor, läkare odyl för samtal att införa en kurs i pediatrisk nutrition eller spädbarnsuppfödning.
Mycket handlar just om utbildning av vårdfolk och det är glädjande att två representanter från läkarsidan ingår i kommitten. Just den yrkesgruppen brukar annars visa sig tämligen motsträvig till att inhämta relevant information kring amning.
Så hoppas man också att få till utbildningsdagar för vården, att ha streamade föreläsningar mm.
Livsmedelsverket har även, som egen aktivitetet, lagt in att samtala med branschorganisationen kring märkning av barnmat så det blir tydligare att den lämpligast ges från 6 månaders ålder och inte tidigare än från 4 månaders ålder. En personlig reflektion där är att jag tycker det är utomordentligt bra att Livsmedelsverket kämpar med att föra ut informationen om vad forskningen egentligen säger. Den säger nämligen att man absolut bör undvika annat än bröstmjölk eller bröstmjölksersättning till barn under 4 månader. Och det är viktigare än 6 månaders helamning, för det är i undvikandet av annan föda under 4 månader som man ser flera stora hälsofördelar.

Glädjande för Amningshjälpen var att översättningen av de tio stegen fick vara kvar. Det är en uppdaterad version och jag vet att många ondgör sig över dem då man väljer att koppla de tio stegen till vad enskilda personer arbetande på förlossning och bb-avdelningar har gjort mot enskilda mammor. Varför kan man undra, jo för att dessa handlingar utfördes under en tid då man förde ut idén om Amningsvänliga sjukhus. Och sådana sjukhus arbetade just efter de tio stegen.
Men de tio stegen säger inte att man ska använda hands-on, de säger inte att man ska kränka föräldrar och de ondgör sig inte heller över att föräldrar vill ge modersmjölksersättning. De tio stegen anger viktiga punkter för att få en amning att fungera. För amningen är känslig och lättstörd innan den är etablerad. Och övertramp där görs fortfarande.

Barnhälsovårdens representant lovade ta på sig en del av utbildningsfrågorna och ämnar börja med en nationell genomgång för att se var kunskapsläget står idag. Man kommer också lägga största vikt vid att hålla sig evidensbaserad.

Det här är en av de finaste amningsbilder jag har. Hur man använder en flaska...
Finast då jag fått den i undervisningssyfte av en mamma, som gjort en hel bildserie hur man tillmatar vid bröstet. Tack!

Det hände en del andra saker också. NAFIA presenterade WBTi, representanter från flaskmatande föräldrar höll ett föredrag, Impra visade hur förhållningssätt och kroppspråk kan ha betydelse i det fysiska mötet och slutligen höll prof. Ingegerd Johansson en föreläsning om hur forskningsläget kring bröstmjölk och karies ser ut i dagsläget.

Mer om dessa punkter kommer i morgondagens inlägg...

Nordiska Amningsveckan -Torsdag!

Ibland kan bilder säga mer än ord. Och ibland är det trivsammare att titta på bilder än att läsa en massa text.
Oavsett vad du tycker om amning så finns några av våra sommarbilder på min blogg idag. Håll tillgodo!