Jag har också lyssnat på Kropp och Själ

Sveriges Radios kanal P1 producerar en programserie som heter Kropp och Själ. Denna gång handlade det om amning. Lyssna här.

Jag ska erkänna att jag lyssnade sådär lite halvhjärtat. Inte för att jag inte är intresserad av ämnet, det tror jag de flesta av er som läser denna blogg vet. Men för att det är en sådan upprepning och jag tycker att amning är så mycket mer. Det är som att lyssna på det eviga tjatet om kvinnokampen kring lika lön för lika arbete. Det är inte det att det inte är viktigt, det är bara så tradigt att fastna i samma gamla hjulspår hela tiden. Jag menar, hjulspåren finns visst kvar och vi behöver en väg på ställen där hjulspåren är så djupa att vi fastnar i dem (alla som någonsinn kört ner en kärra i ett lerigt dike vet vad jag pratar om) istället för att stå och slita och dra i kärrans skaklar. Det är inte det. Det är bara det att vi behöver se över kärrans funktion, föraren och vägen framför oss också. Se både till hjulspåren, helheten och de andra perspektiven.
Någonstans ibland glimtar helheten till i programmet. Någon försöker kasta in att det inte är amningen som är viktig för varje föräldra-barnpar utan anknytningen, samlivet. Men vi tappar fortfarande perspektiven. Var är pratet om forskningen kring amning och depression, var är diskussionen om hur amningen inte ens har en chans när samhället ser ut som det gör? Var finns amningen för den som är född utan armar, tillmatningssetet för den med vilja att amma men utan tillräckligt med mjölk? Och var finns de homosexuella pappornas val kring amning eller inte?

Att återigen ta upp en tragisk amningshistoria om hur en mamma tvingats amma tills tårar utbrutit är nog så behjärtansvärt men det är fortfarande som att stirra på bara ena ögat när man betraktar en klassisk målning av Pablo Picasso -det ger inte alla delar.

Jag har en vän på det kända forumet facebook och som nuförtiden ständigt postar skämtteckningar, satirer och liknande över fundamentalistiskt troende som grupp. Från början var det fantastieggande och tankeväckande men nu känns det bara tradigt och jag har nästan lust att, hur god vän denna än är, blockera personen för att slippa se inläggen. Jag skulle önska någon slags utveckling i mantrandet av hur fundamentalism och logik aldrig kommer gå hand i hand.
På samma sätt önskar jag en utveckling från att kvinnor känner sig tvingade att amma. Inte för att jag tror kvinnor känner sig mindre tvingade, vilket jag tror ni förstår vid det här laget, utan för att få veta mer. Kunskap är utveckling och är det några som utvecklas så är det barnen vi ammar (eller flaskar eller både och för den delen).

Over and out för denna gång!

Här är en annan amningsblogg som skrivit om P1´s program;
Bloggen Amma vidare eller gå till inlägget direkt.