Det finns många myter kring amning, inte bara i vårt folkskygga land. Det finns många myter om graviditet också. För det ligger något mystiskt, mytiskt i hur en kropp av kött och blod kan skapa en till. Och ibland går det heller inte vägen och då undrar man naturligtvis varför. Så för att få allt det där begripbart så skapar man föreställningar och förklaringar så man vet att när det åskar ute föds extra många gossebarn eller att den som ammar får gröt i huvudet.
Samtalen jag får som hjälpmamma där mammor ringer för att fråga om de får fortsätta amma fastän BVC säger att de borde sluta får mig att undra. Fundera hur det egentligen är ställt där ute. Ska man behöva ringa en hjälpmamma en tidig lördagmorgon för att fråga en sådan sak? För att hitta någon därute som man vet kommer svara "ja" på den frågan och få mod nog att gå tillbaka till BVC nästa inbokade besök fast man fortfarande ammar?
BVC är inte av ondo. De behövs och vägningarna behövs. De behövs för att hitta det som inte stämmer. För att, i tid, upptäcka de fall där barn har tysta infektioner, utvecklingsstörningar, mammor med depressioner osv. För hur fin och vit bröstmjölken än är så kommer det alltid finnas fall man behöver upptäcka för att hjälpa i tid. Men det är just det. De ska upptäckas, inte pressas fram från något som inte finns.
Om ni kunde höra lättnaden i sucken på andra sidan telefonlinjen när jag svarar "ja, du kan fortsätta amma" så skulle ni förstå. Den berör mig in till benmärgen varje gång. Och så tänker jag på hur sorgligt det är att det kanske finns mammor som inte har någon som säger "ja" till dem. Vilket val tar de?
Det ligger nämligen också i BVC´s roll. Att vara inkännande och lyssnande. Att stänga munnen och öppna öronen. Att med öppna frågor hjälpa mammorna hitta sin föräldraroll i allt det stora det innebär att bli mamma. "Man ska" behöver bytas mot "Hur vill du" och "Du måste" till "Vad tror du om".
Jag tror inte BVC är illvilliga men jag tror att inte alltid att de sätter sig i kvinnans situation. För situationen är att man är öppen och mottaglig när man är nybliven mamma. Och nybliven mamma skulle jag vilja säga att man är varje gång barnet går in i en ny fas, dvs hela livet.
 |
| Man vet egentligen inte om det är någon skillnad på tomtar och små barn, eller på tomtar och bloggskrivaren heller förresten. |
Det slår mig när jag läser webenkäten som Livsmedelsverket skickade ut till alla BVC-samordnare i landet att det finns mycket jobb nerlagd på hur man ska förhålla sig till amning, fina strategiplaner att följa, tankar om att utbildning är viktigt. Men det finns nästan inget intresse för att följa upp hur allt detta nås och tas emot av dem man riktar sig till; Mammorna.
Hur ska man kunna förbättra något om man inte kan se på andra sidan dörren? Det är som att försöka uppfostra ett barn genom att prata via en babyvakt. Om du aldrig ser vad som händer kan du prata hur mycket du vill och du vet ändå aldrig vad det du säger får för effekt.
"Slicka uppåt och sparka neråt" sjöng Ebba Grön för evigheter sedan, på stenåldern där jag kommer ifrån. Jag skulle vilja vända på den frasen och sparka uppåt och slicka neråt. BVC-sköterskorna är arbetstagare, de går till sitt jobb varje dag, får lön och förväntas skriva rapporter om allt de gör. Hur väl informerade de är, hur de bör utforma sitt jobb är något deras chefer och samordnare behöver hållas ansvariga för. Och vilka medel deras chefer och samordnare får för att fixa detta är något politikerna ska hållas ansvariga för. Så spark i baken till er som har makt att göra något och klapp på axeln till er som kommer sättas att utföra allt sen! En klapp på axeln för att kunna ge det jag pratar om, STÖD! utan pekpinnar.
 |
| Visste du att om alla barn blev ammade i minst 2 år så skulle man inte behöva lära mammor handmjölkning för då skulle de redan ha lärt sig det som barn. |
Xxx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar