Två män på en linje

Två män går på en linje. De kan bara röra sig fram och tillbaka, inte gå förbi varandra, inte känna åt sidorna. En prick är vad de ser av varandra. Avstånd är det enda de kan uppfatta. Plötsligt en dag står en annan prick framför den ena mannen. På intet sätt kan mannen förklara hur den nya pricken kom dit och för honom är det ett mysterium, något övernaturligt.

Tre män går på ett fält. Två av männen rör sig bara fram och tillbaka medan den tredje går sicksack över fältet. En dag beslutar sig den sicksackande mannen för att söka kontakt med männen som går fram och tillbaka och ställer sig mellan dem.

Syftet med dessa två stycken är att förklara dimensioner. Männen på linjen har enbart en dimension att röra sig i medan den tredje, mannen på fältet, rör sig i två dimensioner. Skulle man sända ner en fjärde man från skyn skulle man nummer tre bara se en skiva av denne. Han skulle också fundera resten av sitt liv hur den fjärde mannen bara kunde dyka upp från tomma intet eftersom han inte kan se uppåt. På detta sätt kan en fysiker förklara dimensioner och ge oss dödliga en tanke om varför det är så svårt att tänka sig en fjärde, eller tom en femte dimension.

Jag beundrar fysiker när de på ett så enkelt sätt kan förklara något så svårt och oförklarligt. Bland mina vänner på facebook finns en mamma jag beundrar. Hon har en son, som är autistisk. Torsten kallar hon honom. Denna mamma gör allt för sin son. Och när jag skriver allt menar jag inte att hon överbeskyddar eller skämmer bort honom. Hon ger honom allt han behöver för att leva sitt liv. Hon finns där när han behöver, ser till att hans vardag fungerar, låter honom vara när han behöver vara ensam. Jag beundrar hennes sätt att förstå hur hans värld fungerar och agera efter det. Hon gissar inte, hon vet. Och hennes son vet om en värld där han fungerar trots alla olyckskorpar runt om som säger att en autistisk person inte kan fungera i vårt samhälle.

Ibland fantiserar jag i hemlighet att min mamma varit som Torstens mamma. Att hon hade kunnat förstå mina innersta tankar, vetat i förväg vad jag behövde. Jag undrar hur det hade varit och hur det hade påverkat mig. Tänk om alla fick ha en mamma som Torstens mamma. Jag drömmer också om en annan värld ibland. En värld där jag kan vara mig själv utan att behöva analysera min omgivning, eventuellt användbara teorier och sociala företeelser hela tiden. Man ska vara som sig själv säger de. Jag vet inte vem jag är för jag vill mest bara vara omtyckt.

Häromveckan var jag på Transgender Day of Remembrance. Jag, en bebis och en barnvagn satt där i ett hörn i en trång källarlokal tillsammans med en hoper transpersoner och homosar. Så hopplöst malplacerade som det bara går att bli var vi. Och ändå känner jag mig mer hemma än på länge. Vardagens ångest är borta trots att inget där kan liknas vid min nuvarande vardag eller ens vid mig själv. Inredningen är inte vad jag hade valt, sminkar mig gör jag inte, vigselringen sitter kvar på fingret. Det måste vara för gamla tider tänker jag. Igenkänningsnostalgi från ungdomens sorgfria tid.

Det var först när jag kom hem som jag insåg varför. En dimension jag inte tänkt på. Mitt där, bland kvinnor i mansliknande kroppar, människor med en längtan efter acceptans kom jag till min fulla rätt. Att få sitta där, var andra förmodligen skulle ha sett något bisarrt, och bara se människor, individer. Och att inte ens ta det självklara för givet –att varje människa i kvinnokläder nödvändigtvis måste vara vad personen ser ut att försöka utge sig för att vara. Att ett lager smink och en kjol på en i övrigt kraftig kropp kan vara både en kvinna eller en man eller även något helt annat. Det är inte upp till mig. Och det spelar inte heller någon roll för alla där sitter med samma historia.

Att vilja hitta hem.



I dagens tävling kan du vinna en dockdocksjal från Baby Heaven. Det är alltså en ringsjal i vilken en docka kan bära en mindre docka. Den kommer i en fin tygpåse.

 
Svara på följande fråga i kommentaren; Vad heter RFSL´s förbundsordförande? Och se till att det finns en kontaktmöjlighet så jag kan nå dig om du vinner.

Tävlingen pågår tom 10/12 och den här gången får Prinsessan på Ärten, som själv är ägare till en dockdocksjal, avgöra tävlingen.