12 november 2010

Jul, jul. Strålande jul.

Ah, fy! Nu är det snart jul igen. Reklamen börjat strömma allt fortare och glittret smyger sig fram längs gatornas skyltfönster. Ingenstans går man säker från att bli påhoppad med kommers, hysteri och krav!
Morgonens snubblande över barnens alla leksaker finns färskt i minnet. En snabbräkning på fingrarna om alla ska ge en julklapp var är en hiskeligens massa fler saker att snubbla över. Skulle det inte handla om glädje och fröjd det här eller har jag missuppfattat något? Tänk om man bara fick rymma någonstans och slippa allt. Man vet ju hur det kommer bli. Pappa åker direkt efter kaffet, syrran bli sur för att mamma egentligen vill stanna men inget törs säga. Och barnen är uppe till över midnatt med en skitrolig grinig juldag som följd. För att inte prata om tonåringen som man ska behöva oroa sig över också. Vem uppfann det här egentligen?

Svärmor ska åka iväg. Hon ringer två månader innan och undrar om hon kan skicka pengar istället för saker. Jag föreslår försiktigt att hon kanske kan skicka julkort till barnen. Det tycker om att få post. Men hon är inte hemma då så det vill hon inte.
Ja, jäklar! Julkorten också! Nu ska man få en hoper påkostade välorganiserade fotografikort och skämmas för att man inte lyckats rota fram lite tomtekläder att trä på barnen. Varje år tänker jag att det vore så himla smidigt och så vips är det en vecka efter att man skulle ha postat det där förbannade julkorten och så hjälper inga foton i världen. Man kanske skulle ta och fota dem i sommar istället inför nästa år?

För några år sedan föreslog jag för maken att vi kanske skulle avskaffa julen. Jag menar, varken han eller jag är ju aktivt kristen och med runor intatuerade på låret borde vi väl fira midvinterblot istället. Låter betydligt enklare. För det är ju inte bara julen. Ty även om man vackert står över måsten som mellandagsrean så måste man ändå ut i vimlet och planera nyår. Jul, javisst. Men vilken idiot planerade att man ska fira igen bara en vecka senare!! Då ska helst lite tomtar och annat rött skit ut och ersättas med vitt och glitter och stjärnor. Smällare ska man ha och just som man backat tillbaka ungarnas läggtider ska de vara uppe igen. Det borde utgå en extra lön från detaljhandeln till oss konsumenter i dessa tider.
Så länge barnen är tillräckligt små och tillräckligt få går det ju an. Då kan de luras med lite inköp från blocket och utrensade leksaker. Uppe behöver de inte heller vara. Sen blir de äldre och allt som inte är plast- och kartongförpackat fnyses det åt. Dessutom har de äldre en tendens att snällt upplysa sina yngre kopior om vad det är som gäller.

Mitt förslag till maken föll inte i god jord. Han mumlade något om ”synd om barnen”. För visst är det så. Man kan tycka, påstå och hävda hur mycket som helst att julen är vad man gör den till och att man får skippa alla måsten så länge de inte finns barn inblandade. Försök låta bli att ta hem bruna kryddade sockerbomber, släpa in en barrhög, hänga upp pryttlar som skulle få Simon&Tomas att krevera och hävda att alla blir lyckligare utan en massa paket!! Lycka till säger jag bara!

Så det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Med jullistor, en blåslampa på maken och koffeinöverdoser trippar man runt och gör allt jobb som gårdstomtarna förr gjorde. Fönster ska fejas, golvet sopas och adventsstaken snyggas till. Att det inte bara är vi som kastar in lite extra husrenovering ovanpå allt förstår jag när vi ringer runt och försöker få tag på en våtrumstekniker.
Och så sitter man där till slut, en mörk decemberkväll, med papper upp till knäna, en matt känsla, som man inte kan avgöra om den kommer från matöverdosen eller hålligånget och tittar på spektaklet.
Det är en jäkla tur det finns glögg och julgodis i alla fall! Och Karl-Bertil Johnssons julafton...


TÄVLINGAR:
Förutom källarinventering kommer barnens julklappar i år bestå av nätshopping så jag slipper ge mig ut i vimlet. Som sig bör har vi även adventskalender. Men pga antalet barn begränsas paketen till just advent. Nu dristar jag mig till att även hinna med tävlingar i samband med varje advent (något kul ska jag få ha tycker jag). Så kika in, kanske lottar jag ut något som passar just dig eller varför inte som en julklapp till någon annan?

1 kommentar:

  1. Åh gud vad jag känner igen det du skriver om. I år skjuter jag upp alla krävande tankar tills dom måste komma. Men julen är en hemsk uppfinning tycker jag. Och som du skriver att när barnen är större går det ju liksom inte att bara ta bort den :-(
    Jaja, bara att köra på! Kram på dej!

    SvaraRadera