Mer tid eller mertid?

Hur gör man för att få mer tid egentligen?

Mer tid förresten, hur man hinner mer handlar det väl snarare om. Dygnet kommer alltid ha sina ca 24 timmar, hur man än gör.

Läraren på chefskursen jag var på hävdade att man hann allt man ville, det handlade bara om att prioritera. "Jag prioriterar att äta middag med min familj och har därför inte gjort marknadsundersökningen kring bolagets kapacitet inom bakbunkeindustrin." Eller "Jag prioriterar att hinna klart mina uppgifter och kommer därför inte hem i tid till middagen."

Visst, så är det ju. Och en del prioriterar familjen och andra jobbet. Jag kunde inte låta bli att få ett ont öga till kvinnan ändå. För hur gör man sen? När man redan lyssnar på en instruktiv ljudbok i bilen på väg in till jobbet, medan man sms:ar några provsvar och man tar rådgivning per telefon under dagishämtning, kontaktar mamma medan man lagar snabbmiddagen och försöker planera morgondagen och ekonomin under tiden man nattar lillebror, låter storbarnen dammsuga sina egna rum, skjuter upp sitt sovande ytterligare en timme medan man akutmedicinerar astmabarnet, hänger tvätten och sätter igång en ny maskin, plockar gräs åt marsvinen, plockar ur diskmaskinen, torkar diskbänken, skurar golvet.. alltmedan man funderar över vilka vinterkläder man behöver titta efter, om alla barn har skridskor till nästa säsong, beslutar om vilka provtagningar man ska rekommendera till morgondagens patienter, vilka kurser man ska propsa på att få gå och hur man ska få ihop det med årsmöte och begravning samtidigt.

Hur säger man då kring allt man prioriterar bort? "Jag prioriterade att inte få sömnbrist till den grad att jag började se syner och riskerade köra ihjäl mig eller bli av med jobbet istället för att...."
Eller "Jag prioriterade att tugga istället för svälja köttbullarna hela... förresten prioriterade jag att äta istället för att drabbas av blodsockerbrist och delerium som följd, vilket kunde ha kostat mig både liv och familj."

Nej! Någonstans får det vara nog! Visst kan man ha sina ordlekar, ifrågasätta vad man gör och håller på med genom finurliga frågeställningar och tvistade påståenden. Men nu säger jag som det är:

Ibland hinner man inte!!!

Att leva, sköta om sig själv och ta hand om sina barn är inte att prioritera! Det är saker man aldrig någonsin får prioritera bort.
Hur man tar hand om sig själv och sköter sina barn är en annan sak. Det är upp till var och en att besluta vilket som är mest rätt. För rätt finns det många av.
Man kan äta vegetariskt, veganmat, sockerfritt, hemodlat... så länge man känner att man mår bra av det. Till och med snabbmat kan vara nyttigare än långkok om det innebär att man slipper stressen att aldrig hinna något annat. För stress är inte nyttigt!

På samma sätt får inte heller samhället prioritera bort folks välmående eller barns trygghet! Att uppfylla dessa grundbehov är måttet på ett rikt samhälle. Samhället där alla får finnas och leva och där vi ser efter och tar hand om varandra är samhället där stressen är låg och välmåendet högt. Och med låg stress och hög lycka är jag övertygad om att sjukdomar och depressioner sjunker. Och det tjänar vi alla på!
Storföretagaren får anställda som håller, tonåringarna får föräldrar som ler, mormor blir inte ensam och lärare slipper en hel del stök på lektionerna.

Jag har suttit och gjort en uppgift i coaching. Den innebar att slutföra meningen "Vore det inte härligt om..." så många gånger man orkar.
För att göra en lång historia kort så fick den mig att fundera över hur folk beter sig. Hur så många vill hävda sin rätt, söker bekräftelse, har synpunkter på andra och till och med ondgör sig mot andras barn. Varför är det så?
Är inte människor lyckliga nog att kunna förbise petitesser? Känner de inte harmoni nog att vägleda istället för att fälla? Söker vi alla efter ansvarsfriheten och en förälders trygghet?
Något osäkrare än en förstagångsförälder är svår att hitta. Och någon som får fler kommentarer om hur saker och ting borde vara än en förstagångsförälder är också svår att finna. När vi istället borde klappa i händerna, uppmuntra och vägleda denna fantastiska människa i sitt stora, viktiga uppdrag.

Kommentarerna försvinner inte med andra, tredje eller ens fjärde barnet. Men huden på näsan blir hårdare och mindre mottaglig. Vi sluter öronen och lyssnar till vårt hjärta istället. Den som inte säger emot, den som genom sting, rus och klappningar för oss längs livets stig i virrvarret av måsten, tyckanden och nya forskarrön.

Hur prioriteringarna än ser ut och vad kroppen än gör, så finns de där, alla våra barn, för alltid, i centrum av våra hjärtan.

Glass e gott!
Om ett barns leende gör gott för föräldrahjärtat gör glass gott för barnasjälen.

xxx

Kor och människor

Jag var på Skansen med min syster och två av mina barn för ett tag sedan. Det är inte lätt att få det rättvist när man har många barn men jag gör vad jag kan för att få det att fungera. 

På Skansen finns de berömda björnarna, en djurart som ofta kan stå och vagga fram och tillbaka när de hålls i fångenskap. Framförallt gäller det isbjörnarna, som inte längre finns på Skansen. Vaggandet är ett sk "stereotypt beteende" och är till stor del miljöorsakat. Man kan se samma beteende hos uppbundna mjölkkor då de kan rulla både tunga och ögon. Felet i miljön är att den inte är anpassad för djurslaget och miljön blir då stressande att vara i. På mjölkkor forskas det en hel del så där vet man att även andra faktorer spelar in eftersom inte alla uppbundna mjölkkor uppvisar stereotypa beteenden och en del kan fortsätta med dem även om de släpps fria. Forskarna har alla möjliga teorier och förklaringar till det här även om det i slutändan ändå handlar om att ändra miljön.

Jag har inte kor själv, men det är ett djurslag som det ingår i mitt arbete att träffa ibland. I och med det har jag själv fått observera dessa stereotypa beteendena ibland. Och nu ska jag bli sådär vetenskapligt inkorrekt, och på ren svenska "Säga vad jag tycker".

Jag tycker att kornas stereotypa beteenden ser ut som tvångshandlingar och jag har full förståelse för att de sysslar med dem. Jag skulle nämligen själv bli helt vansinnig över att behöva stå uppbunden dygnet runt 9-10 månader om året. För mig är det inte annat än ren djurplågeri. En ko må möjligtvis inte röra sig speciellt mycket under sin livstid men lite mer rörelseförmåga än så måste väl varje varelse ha rätt till?

Min slutsats är alltså att de har dessa beteenden för att överhuvudtaget stå ut i sin situation. Att de står med krypningar i kroppen och smått ångestkänslor och därför utvecklar en rad underliga beteenden för att klara av dagen. Jag gissar att dessa kor är kor som annars skulle sysselsätta sig rätt mycket; gå och bråka lite med sina kompisar, nosa på träden, frusta i snön, ta ett skutt då och då. Och jag gissar också att kor, liksom människor, har olika personlighetstyper varför vissa kor klarar bättre att stå still hela dagarna och andra inte.

Surikater attackerar en pumpa.

Sagt med viss ironi så är det tur för korna att kan man avla bort mycket och även personligheter och beteenden. Det kan man dock inte med människor i den fria världen. Människorna får istället själva ta ansvar för sina stereotypa och resultatlösa beteenden och blir till och med dem som själva få bära skuld för att de har dem. 

Det kan tyckas mig underligt hur man resonerar här i världen ibland.

Man måste passa på att fota när man åkt så långväga som till Skansen.

xxx

Asperger

Hur lär man sig det man inte ser?
Hur ser man det man inte vet?
Hur vet man utifall man gör rätt när man inte vet vad som är fel?

Hur kan fel finnas när allt i världen måste vara rätt?

Du undrar varför ingen vill vara din vän. Med intensiv blick och rynkad mun. Hur ska jag förklara för dig att människor leds av annat än ord när de väljer sitt sällskap. Att små saker som kroppspråk och tonläge spelar in. Du vet ju att det du säger är rätt, att du är den som bjuder på fika och ringer tillbaka. Som följer de regler som finns. Ändå är det ingen som ringer dig.
Du vill ha sällskap men inte styras av andra. Kunna gå din väg när du behöver. Ha din värld såsom du alltid haft den.

Med logik läggs pusselbitarna på plats. Att vara rättvis är bra, om alla får samma lika kan ingen bli missnöjd. Vill du bli min vän är jag din vän. Älskar du mig älskar jag dig. Bit för bit får du livets pussel på plats. Hatar du mig hatar jag dig.

Hur kan ingen förstå när allt är så enkelt?
Varför gör du fel när jag sagt vad som är rätt?
Hur ser du mig inte när jag ser dig?

Hur kan det finnas regler när ingen följer dem till punkt och pricka?

xxx

Mama

Håll utkik för kommande nummer av föräldratidningen Mama! Det ryktas om en stor artikel om amning.

Inte ens tygbröst ser likadana ut, men de fungerar alla lika bra!

xxx

Mors Dag från Bluebox

Såhär tycker Bluebox att Mor ska firas.

Själv kan jag tänka mig en sån här:

Om det sen är jag eller uppvaktaren som bör baka muffinsen låter jag vara osagt. Trevlig att se på var den i alla fall.

(och detta är ingen reklam utan bara jag som sitter och kollar reklam-mail och gillar grejerna Bluebox har)