Nyårsfirande

Nyår, nyår, nyår...
Jag har funderat och klurat på vad vi ska göra på nyår. Något gott ska man ju åtminstonde äta, något lyxigt liksom. Som ens vänner och bekanta kan höja på ögonbrynen åt när man berättar. Och så gärna lite glam och stoj med glitter, smällare och skratt.
Skratt är det lätt att hålla sig för när man, efter en relativt sömnlös natt, vaknar till ljudet av ilskna skrik och höjda röster. Jag orkade inte ens bry mig vad de kivades om den här gången utan började mota olle i grind direkt på morgonen istället. Frukost, påklädning och så på med dammsugaren för då hör man inte kivet lika mycket och barnen har en tendens att hålla sig undan när det blir städdags. Tänk om de visste vilket bra liv de lever som får sina kläder tvättade och maten lagad -varenda dag!

Pedagogisk har jag också försökt vara kring det här med nyår. Snällt frågat vad barnen vill ha till nyårsmiddag bara för att få ett halvhjärtat "Öhhh... vet inte." till svar medan de fortsätter att hålla blicken fixerad mot TV:n.

Till slut orkade jag faktiskt inte längre! Jag må försöka förflytta berg när det gäller mina barn men någonstans är det nog. Hemmet ser ut som en sophög (tänk om den kunde se ut som en återvinningsstation iaf, med skräpet sorterat!), någon nyårsmiddag finns inte planerat på världskartan och jag har bara mest lust att göra en tidig kväll. Dessutom börjar jag känna av förkylningen min syster tog hit när hon tillbringade julen snörvlandes i soffan.

Samtidigt börjar alla fotografier och hurtiga statusuppdateringar hagla in över facebook och mailen och jag känner bara hur jag helst skulle konvertera till Islam och skippa nyår helt.

Så det är mitt försvarstal. Jag gjorde ingen champagnemousse med hallonsås, ingen inbakad oxfilé med pepparrotssmör, inte ens en plåt kakor! Jag gjorde vad varje vettig människa skulle ha gjort i mina skor och som jag förmodligen kommer titta tillbaka på och skämmas för framöver:

Jag tog bilen och åkte till den stora snälla clownen i stan. Egentligen känner jag bara ren vämjelse bara jag skymtar det där M:et vid avfarten men idag lyste den som synagogan vid Chanukka.



McDonalds! Om barnen får bestämma.



"FEM?! Sa du FEM?!" undrar den närmast minderåriga slavarbetaren vid disken och tittar misstroget på mig, men jag står på mig. Fem Happy Meal är vad jag behöver just nu!

"Ååååkeej!", svarar han och julaftons snutt med Lady & Lufsens "ja, ja, hundar prata mat" flimrar förbi inför mitt inre. Undras vad han säger nästa år när jag ska ha sex stycken tänker jag stilla.

Så, så mycket mer behöver väl inte sägas? Jag går härmed med i facebook-gruppen "inte ens på nyårsafton behöver man vara perfekt" och kan bara tillstå alla som kallar McDonalds för skräpmat. För större hög förpackningar efter en så tom måltid är nog svår att frambringa.

Nu vet jag varför de kallar det för skräpmat.
Två kassar förpackningar fick vi bära ut sen.

 Skämsfaktor nummer två. Men jag orkade inte ens med tanken att försöka få i en gastandes snart 1åring något nyttigt när alla hans syskon vältrar sig i onyttigheter och roliga förpackningar. Till mitt försvar vill jag bara säga att hans pommes inte är saltade!



"Klart grabben ska ha!"

Så medan mina vänner samlar vuxenpoäng med vällagade middagar och hemmagjord barnmat så samlar jag tantpoäng genom att göra allt för att slippa undan.

Och det blir nog en tidig kväll i kväll, i alla fall för mig!

Lundmyrs skor från Kidstore

Måste ju få rekommendera dessa! Inte bara för att jag nu lyckats vinna något från alla de otaliga tävlingar jag bombarderat bloggen med utan för att de faktiskt var riktigt bra. Vi har haft dem hemma nu ett par dagar och vet ni vad? De sitter där de sitter! Inte ens när jag, efter en olycka av första kalibern (vi ec:ar lite här hemma), nödgades dra av bebis de blöta byxorna ens rubbades dessa skor från sin plats! Det är imponerande när de sitter på ett bar knubbiga bebisfötter.
De verkar inte skava heller för -hör och häpna- han har inte försökt ta av sig dem en endaste gång!

Jag har tidigare provat någon slags föregångare till dessa från Boboux för länge sedan. Jag kan verkligen rekommendera Boboux med men Lundmyrs var nog snäppet värre ändå.

Lika mysiga att krypa runt i som att gosa i mammas knä i en stund.

Att sedan Kidstore ligger i Sundsvall gjorde ju inte saken sämre. Om jag någonsinn lyckas släpa ner min man till IKEA tar jag nog en avvikare in på barnbutiken.

(och nej, jag är fortfarande inte sponsrad av någon ;-) )

Aftonbladet

I gårdagens upplaga presenterar Aftonbladet listor med de högst betalda kvinnorna under 40 år i kommunen. Orsaken tycks vara en Läckbergs inkomst på 700 000 i månaden. Läckberg bor i Stockholm och jag bor i Norrland. Eftersom det finns många kommuner i Sverige finns bara norrlandskommunerna med i min version av Aftonbladet.

Lite nyfiken blir man ju. Vem tjänar miljoner varje år liksom? Kanske man känner igen något namn på listan? Döm om min förvåning när jag halkar förbi mitt eget namn! Visserligen under mina kollegors, men ändå på listan. Denna oväntade upptäckt fick mig att studera listan lite närmare.
Jag måste erkänna att summorna som namnen på listorna tjänade per år inte var särskilt hissnande. Det fanns ett och annat undantag, men det var enstaka. Har världen inte kommit längre än så? Än att kvinnor under fyrtio, det vill de fortfarande i barnafödande ålder, som tjänar mest i sin kommun inte tjänar mer än en vanlig löntagare? Min månadsinkomst i listan låg nämligen ungefär i samma nivå som alla andras i listorna och min lön vet jag med bestämdhet inte är långt ifrån en jourande elektrikers och det en elektriker tio år yngre än vad jag själv är (och för allas kännedom så jourar jag med).
Jag vet inte vad man ska säga efter en sådan upptäckt. Ska man skratta eller gråta? Vara glad för att man lever i fina Sverige där man får den stora äran att vara hemma med sitt barn det första året, bli tacksam över solidariteten från kvinnor utan barn som tar en likvärdig lön eller djupt ångra att man överhuvudtaget sänkte sig till att köpa en tidning helt utan grävande journalistik?

Kära Aftonbladet. En lista på vad kvinnor under fyrtio tjänar under ett specifikt år är enbart skandaljournalistik och leder oss ingenvart. Att däremot jämföra dessa listor med den manliga varianten och sedan en diskussion på det över skillnaderna hade gett betydligt mer.

När är det din tur?

En tants bekännelser

För varje ny generation som växer upp får den äldre något att förfasa sig över. Länge trodde jag nog att jag skulle hålla mig beskonad från detta, eftersom jag ju är en sådan vidsynt och i vissa lägen även rebellisk person. Hur ska man kunna förfära någon som redan gjort allt?
Ända tills mitt bonusbarn blev 17 år fyllda levde jag i min villfarelse. Men nu har jag fått tvingas till korset. Hon har anammat en hobby som jag tar så mycket avstånd ifrån att det kryper i mig varje gång jag vet att hon utövar den. Helst skulle jag vilja springa dit och rädda henne från träskets djup, dra upp henne ur sörjan och prata vett med henne.
Ända tills en dag då jag öppnar ögonen och inser att det är inte bara hon! Hela den yngre generationen under mig håller på med detta. Och de talar om det helt öppet, erkänner sitt beroende som om de vore stolta över det. Dag efter dag, vecka efter vecka.
Plötsligt känner jag mig väldigt gammal och väldigt efter. Naiv. Hur kunde jag missa detta?

Det är naturligtvis Shoppingen jag pratar om, driften att göra sig själv till en shopoholic och gärna en lycklig sådan (läs en som ofta utövar sin hobby).

Så nu har jag kravlat in i min håla igen, dragit en luddig gammal filt över huvudet och återigen fått omvärdera hela min värld. Min bonusdotter är fast i konsumtionens klor och stolt över det. Alla presentkort och slantar jag ger henne i tanken att det ska lätta hennes ekonomi en smula och göra henne gott i form av något riktigt nyttigt är i min värld som pärlor för svinen.

Men i hennes värld är det Hobbyn, Nöjet och livet! Bara att acceptera...

Tävlar om en väska från Willvin

Ju mer jag läser desto fler egenskaper tycks forskarna komma på som går i arv. Jag är numer helt övertygad om att även saker som väskmani går i arv! För min egen del började det med en minisamling filofaxar för att sedan gå över till tyngre saker som; Väskor!
Vad min mamma har en hel garderob full och ändå inte har nog av behöver jag väl inte skriva?

Så visst behöver jag vinna denna tävling?! ;-)

Jag tävlar om en valfri skötväska från Willvin hos alltforforaldrar.se/theans
Tävla HÄR du också!
Tävlingen avslutas 30/12 kl. 18.00