Inlägg som upprör.

Mitt inlägg "Mat som upprör" har blivit läst och kommenterat och väcker samma fråga som inlägget försöker svara på.
-Vad är egentligen amning?

Nu tillhör ju inte jag bloggarna som får hysteriska mängder av kommentarer så redan vid några stycken är det att notera för mig. Kommentarerna på detta inlägg rör just det jag försöker förklara. Att amning är vad man gör det till.

Föräldrar kan ibland ha sådana där tråkiga historier som de envisas med att dra om sina barn, även när barnen nått vuxen ålder. En av dessa historier, som min pappa envisas med att berätta om och om igen är hur jag vid 5 års ålder sakligt berättar för en påhälsande kompis att vår schäferhund (som var en sån där löjligt snäll hund som vi barn kunde göra precis vad vi ville med) kunde bita genom ett finger. Varpå min pappa genast försöker lugna det påhälsande barnet med att hunden aldrig skulle göra det. "Nej, men han KAN om han VILL!" deklarerar jag högt.
Hur detta är intressant att berätta gång efter annan har jag lite svårt att förstå. Kanske är det konstrasten mellan vad jag anser hunden kapabel till och vad min pappa anser vara möjligt. Till saken hör dock att hunden vi hade innan denna faktiskt hade bitit hål i ett finger. Visserligen under sin egen dödskamp så det må vara förlåtet men för att en 5-åring förstå skillnaden tycker jag är att förvänta sig lite väl mycket av sitt barn.

Jag börjar fundera på att återta uttrycket "Alla kan amma". Nu tycker inte jag att det stämmer helt för har man fått brösten bortopererade eller har ett icke sugvilligt/sugkunnigt barn så kan man faktiskt inte amma. Men därutöver så KAN man fysiskt göra det. Däremot måste man inte GÖRA allt man kan.
Det är upp till var och en att stå upp för sig själv och tro på sina egna val. Nog så svårt men jag tror det är något vi behöver bli så mycket bättre på och vi behöver bli bättre på att lära ut det till våra barn. För mig är det A och O i livet att få en inre trygghet att luta sig mot när omgivningen blåser hårt omkring en.

Det diskuteras vem som ska sätta gränsen för om man kan amma eller inte och hur gränsen ska sättas. Men den diskussionen är egentligen lika fånig som att diskutera hur man ska dra gränser för vem som ska ha vilket kön. I forskarsammanhang måste man definiera och då går man oftast på kroppsligt utseende när det gäller kön. Men därutöver är det bara man själv som kan avgöra vilket kön man ska tillhöra. Sen om man vill gå på samhällets åsikt, sin egen övertygelse eller något annat är liksom ovidkommande. Det är skit samma. Och man får byta kön längs vägen också. Kirurgiskt byte finns det naturligtvis gränser för hur många gånger man kan göra men det inre könet kan förändras hela tiden.

Detsamma gäller amningen. Problemet är att många vill definiera amningen som "full mjölkproduktion" och det tycker jag faktiskt är osjysst mot alla dem som vill delamma. Ammar inte de på riktigt då menar man, eller?

En farmor vars barnbarn vill prova att amma, får inte hon heller säga att hon ammade sitt barnbarn (vanligare än ni tror!, även min egen, inte helt amningsvänliga, svärmor ansåg sig ammat ett av sina barnbarn vid ett tillfälle)?
Vem ska avgöra om man ammar eller inte? Är inte det lika mycket upp till var och en precis som valet att amma eller inte amma är upp till var och en? Och där har jag lika mycket rätt till min definition om vad amma är som varje annan mamma har. För mig blir världen större ju fler vinklar och nivåer vi har än om vi snöar fast vid en enda och fastnar i att alla måste tycka lika.

Personligen tycker jag inte om att amma när mjölken börjar sina. När mina amningstillfällen blir så få att mjölkproduktionen allra troligast har minskat ordentligt. Då tycker jag det känns obehagligt att amma. Jag KAN fortfarande amma men det finns många gånger då jag LÅTER BLI. Jag skulle även vilja påstå att flera av mina barn ammat på sin far. Helt ofrivilligt från faderns sida så det hela brukar upphöra på bara några sekunder då han vaknar men barnet får faktiskt tag även på hans små a-kupor.

Så sluta skämmas för hur ni tar hand om era barn! Jag tänker i alla fall totalvägra att skämmas när jag har slutat amma mina barn, när jag misslyckats med att amma mina barn, när jag kämpat mig blå för att lyckas amma, när jag ammat ett barn som både kan gå och snacka och när jag låter storasyster försöka återuppta sin, sedan länge förlorade, amning.
Och jag tänker vägra skämmas för alla gånger jag har gjort iordning köpevälling, när jag stått vid spisen och gjort hemmakokt välling och när jag av ren shoppingglädje har köpt en snygg flaska till mitt barn.
Säg inte till mig att jag förstör någons liv på grund av hur jag definierar amningen för jag kommer ändå aldrig ändra på mig. Det är inte jag som talar om för dig hur du ska tänka det är du själv som gör det. Jag tänker fortsätta sätta att "Alla som har bröst och ett sugvilligt barn kan amma" för det finns mammor som behöver höra det. Och du som behöver får fortsätta att säga "Jag kunde inte amma." och kräva respekt för det.

Livet består av så mycket mer. Och jag tror inte heller det handlar om att få lov att ge flaska eller att få tillåtelse att säga att man inte kan amma. Om det är vad du behöver så gör det då! Men ta också hand om dig själv, sök i ditt inre och fråga dig själv vad du behöver ge dig själv för att må bra. Byta jobb, minska facebookanvändandet, börja motionera, köpa en påse godis, säga till dig själv att du är bäst i världen...?
Så länge man bär på ouppklarade känslor så blir kampen alldeles för personlig för att man ska orka med den i längden. Förstår ni hur jag menar?
Sträck på dig istället och stå för dina val och ditt inre och gå ut i världen och verka för skillnad och förändring inte bara för din skull utan för alla dina medmänniskors skull också. För då blir kampen inte längre personlig och sårbar utan stark och till godo för alla. Och låt pusselbitarna från varje engagerad människas övertygelse gå samman till att bilda en helhet trots att alla bitar inte passar ihop med varandra. För fattas en bit är inte pusslet klart. Men glöm inte att även du är en del av ett pussel och varje pusselbit behöver de andra pusselbitarna.




Och nu till mitt viktigaste inslag! GISSA DJURET!! :D Stor förnöjsamhet!