Är du smart eller dum? Sol eller storm?

Det finns få saker jag går igång på så mycket som trångsynthet. När människor sitter och häver ur sig elakheter baserat på deras egen suveränitet. Kommentarer som att man får skylla sig själv får mig att se rött eftersom de inte är annat än mobbing från någon som man har skäl att förvänta sig bättre utav.

Det handlar om utsatta människor i samhället. Och ordspråken från kloka människor som insett att alla inte är exakta kopior av varandra är många. Som att den utan skuld kastar första stenen och att gå i den andres skor.
På mina barns skola har de ett projekt som de kallar "dumpa ord". Det går enkelt ut på att man med ord som barnen kan förstå försöker leda dem till att sluta använda oönskade ord som "hora", "fitta" och "dumjävel". Jag är glad att jag inte är den lärare som har i sina arbetsuppgifter att skriva detta brev till föräldrarna där det även ingår att, på ett ödmjukt sätt, få föräldrarna att förstå att barnen har plockat upp dessa ord någonstans ifrån och att de därför själva är lika ansvariga som skolan i att få sina barn sluta använda dem.
Jag kan glatt konstatera att mina barn inte använder något av orden på listan. De är inte alltid snälla i sina kommentarer och kan bråka nog så bra men de går inte över gränsen.

Vart har vi hamnat i denna värld när det plötsligt är okej att gå över gränsen? Jag kanske har blivit en gammal kärring och moraltant men att sitta och racka ner på andra, vägra se till sin nästa och att berätta för sina barn vilka personer i byn man anser ska sitta ute i kylan tycker jag inte är vuxet. Mina 5-åringar beter sig inte så. Och då pratar vi om två femåringar med epitet som "tvillingar", "medlemmar i storbarnsfamilj" och "neuropsykiatriska funktionshinder i släkten", vilket borde göra dem mer benägna att inte hålla sig innanför normens gränser. Och ändå gör de det. Men mina bekantas bekanta gör det inte.

Det finns ett Stockholmsförakt på landsbygden. Och jag kan ge rätt i att det kan vara befogat ibland. Det är stressigt i Stockholm och har man aktivt valt att leva på landet förstår jag att man inte vill leva bland bilköer och allmän trängsel. Men då är vi åter där -att människor är olika. Och var någonstans måste den som väljer annat anses lägre stående? Var måste den som inte klarar att hantera samhällets krav, inte fick en bra uppväxt eller till och med blev sviken av samhället spottas på?
Det finns uteliggare i Stockholm. För den del av dem kanske det inte finns något alternativ eftersom de har en personlighet som gör att de inte kan bo i lägenheter. För en del har livet bara svikit dem rejält och alla utan starkt socialt skyddsnät kan hamna där.

Det övergår ändå mitt förstånd hur man kan se sina barn i ögonen och säga att det inte är rätt att de ska behöva bli mobbade om man själv tar den mobbandes attityd. Attityden att jag är bättre än andra, att andra inte har rätt till hjälp och stöd för att de inte fyller de krav jag ställer på hur ett liv ska fungera. Den som säger så har inte levt i mina ögon. Den som säger så har inte erfarenhet, inte heller intelligens nog att inse att det finns saker och ting vi inte kan styra över och att det var länge sedan vi tog klivet ifrån att jaga byten för att överleva.
Behöver du känna makt så ta makten över ditt eget liv och gör något åt det du anser är fel. För att ta ansvar innebär även att ta ordet för den som inte har något ord, att kämpa för rätten till varje människas åsikt även om man inte själv håller med. Att ta ansvar innebär också att man ser till sina medmänniskor och ger dem av sina mentala eller materiella gåvor om man anser sig mer lyckligt lottad än dem.
Den som raserar sin ekonomi behöver få lära sig bokföring och budgetering.
Den som ideligen hamnar i konflikt med andra behöver förstå att sol är starkare än storm.
Den som hamnar på gatan behöver en varm filt och ett mål mat.

Kan du inte bjuda på det du har till övers är du inte bättre än så. Jag kan bara lyckönska dig i livet och le bakom din rygg åt att du förmodligen fortfarande har många spännande steg att gå i livets utvecklande trappa för att kunna nå högre. Jag kan peka ut vägen åt dig men du behöver själv vandra den. Bollen är din, ursäkterna obefintliga.

Jag vet att du inte kommer läsa det här så till alla er andra vill jag avsluta med:

Vad kan Du göra idag för att göra en annans människas liv bättre? <3


Xxx