Nordiska Amningsveckan -Lördag!

Idag fortsätter redovisningen från gårdagens möte med Nationella Amningskommitten...

NAFIA presenterar WBTi.
WBTi är en metod för att utvärdera WHOs globala strategi för uppfödning av späda och små barn och är utvecklad av IBFAN. Man vill helt enkelt kartlägga hur amningen ser ut runtom i världen. Och jag kan säga att när informationen väl finns där är den intressant att kunna ta del av men det krävs också att någon tar sig an att rapportera in sitt eget lands siffror!
Den 1:a november hålls ett seminarium för den som vill veta mer. 13.00-17.00, Sjuksköterskornas hus, Baldersgatan 1, Stockholm. Anmälan sker till info@nafia.nu senast 26 oktober.
Och på www.worldbreastfeedingtrends.org kan man läsa resultat från genomförda utvärderingar.

Flaskmatande föräldrars föredrag.
Johanna Stenius, Andrea Nord och Petra Jankov Picha berättade om hur de gjort valet att flaskmata sina barn, om lättnaden att äntligen kunna ge upp amningen och hur illa föräldrar kan bli bemötta för sitt val att flaskmata. Av media, av samhället och av vården. De påstår att budskapet idag är "alla kan och ska amma".
Var de har fått detta ifrån vet jag inte. Jag har i alla fall inte hört det utan vågar mig på att tro att budskapet också är upplevt. Den som skäms för något kommer också uppfatta alla blickar från omgivningen.
Det är tråkigt att återigen behöva höra dessa historier från mammor som ville amma men som inte fick den hjälp och det stöd de behövde. Det skaver i huvudet att återigen förstå vad det är som har hänt, sådär i efterhand. Ett dåligt tag, en misstänkt svampinfektion som aldrig upptäcktes och som gav sår, smärta och oro. En stresscirkel och ingen som riktigt tar tag i situationen får mamman att till slut förstå att flaskan är räddningen. Och det är den ju när allt har skitit sig. Det är bara tradigt att aldrig få gå vidare i diskussionen, att ständigt få höra dessa uppfattningar om hur "amning varannan timme" är ofta, hur mjölk sinar mitt under pågående amning osv. när man har kunskaper som gör att man förstår och vet hur allt hänger ihop och vad som kunde ha gjorts istället. Att aldrig riktigt få ta de kunskaper man har och nyttja dem på ett vettigt sätt för uppfattningarna och kunskaperna kring amning i vårt samhälle är så låga att man ständigt får börja på första trappsteget. Jag kan bara få en sån stor hopplöshetskänsla av geggamojja ibland.
Bland amningsfrämjare tror jag man får leta länge innan man hittar någon som tycker mamman som väljer flaskan har gjort fel. Det är dock en hård bild de flaskmatande målar upp som i det närmaste kan liknas vid trakasserier. Jag har inga skäl att misstro dem. Tyvärr får även ammande mammor utstå en hel del. Ja, redan som gravid kan man bli ett allmänt objekt. Så det är inte bara flaskmatare som får kommentarer. Min tro är att det är kvinnor som får kommentarer och att vi fortfarande lever i ett patriakat där inte ens feminismerna vågar stå upp för amningen och barnafödandet. 

Såhär tycker jag:
Att vi ska fortsätta berätta om amningens fördelar, både hälsofördelarna och andra fördelar. Och vi ska utbilda vården så att de kan amning. På riktigt!
Dessutom ska vi verka för att WHO-koden, som finns beskrivet i ett EU-direktiv ska implementeras, inte bara i lagtext, utan även i verkligheten. Och där fungerar vården som ett filter mellan företag och föräldrar när det gäller information om modersmjölksersättning.
Och i sin roll att informera behövs oberoende evidens. Inte att representanter från Semper, Hipp, Nestlé mfl går in på BVC:n och berättar. Det behövs forskningsgenomgång över vad man vet om tilläggsmatning till små barn.
Så att vi till exempel kan ge råd som "Ska du ge ersättning kan det bli viktigare att du håller en god tandhygien när ditt barn får tänder, du bör också ge barnet napp på natten om du inte ammar alls..." osv. Riktade och individuella råd med andra ord. Och inte bara de råd som Petra tar upp i sin bok "Att flaskmata". Den är bra, mycket bra. Och den är behövlig. Jag kan verkligen rekommendera den. Men den är fortfarande skriven ur ett föräldraperspektiv. Föräldrar idag har rätt till mer än så!

Lunchprat.
Lunchen blev ett behövligt samtalsinslag med en överläkare och en samordningsbarnmorska. Vi diskuterade bland annat möjligheten till direktmikroskopiering på mammor med misstänkt svampinfektion i bröstet. Jag hoppas på att få fortsätta samtalet mot Jämtlands län där för att se vad vi kan åstadkomma.
Vid en direktmikroskopiering kan man på bara några minuter se om man har en svamp- eller en bakterieinfektion och på så sätt vara snabbare med behandling av en svampinfektion. Att få en snabb behandling vid en smärtsam svampinfektion i bröstet tror i alla fall jag kan betyda oerhört mycket för den enskilda mamman och barnet. Och i förlängningen kanske också undvika en del tidiga amningsavslut.
Bakterier är dock knepigare och kräver en odling och resistensbestämning innan man kan sätta in behandling.

Impra om dolda budskap.
Efter lunchen pratades det dolda budskap. Det handlar om vilket kroppsspråk och vilket tonläge man har i ett fysiskt möte. Och hur detta kan avgöra hur mötet blir. Speciellt när det handlar om vårdsökande och problemhantering och hur viktigt det är att kunna inbjuda till samtal med hela kroppen.
Intressant och alltid behövligt. Jag arbetar mycket med sådant i båda mina arbeten. Och jag tror på att lyfta dolda budskap till ytan istället för att sitta och tolka signaler hos sin motpart. Och det är alltid nyttigt att ha i bakhuvudet att försöka förstå vad som egentligen sägs.

Prof Ingegerd Johansson föreläser om Bröstmjölk och karies.
Kort sagt; Det finns inga övertygande bevis för att amning skulle orsaka karies.
Långt sagt;
Bakteriefloran hos helammade barn skiljer sig åt jämfört med ersättningsuppfödda barn på så sätt att helammade barn har laktobaciller i sin flora och överlag fler "goda" bakterier än ersättningsuppfödda barn har.
Man har också sett att saliven hos olika barn skiljer sig åt så att den i kombination med bröstmjölk antingen kan hämma kariesbakterien S.mutans eller till och med främja att S.mutans fäster. Däremot har inte bröstmjölken något med detta att göra.

Bröstmjölken innehåller kasein och laktoferrin, som båda verkar främjande för bakteriefloran i munnen. Bröstmjölken innehåller också bakterien L.gasseri, som tävlar med kariesbakterien S.mutans om platser att fästa till i munnen. Det gör att L.gasseri kan tränga undan S.mutans och på så sätt minska S.mutans påverkan. Har man inga tänder kan man inte få karies men har man tänder och dessutom ett intag av socker så kan S.mutans orsaka karies.
Tittar man på bakterieflorans tillväxt i det lilla barnets mun så är det dock inte förrän kring 18 månader som S.mutans gör sin entré.

Vid större genomgång av studier och insamlad data kan man inte se några kopplingar mellan amning och karies. En cochranemetodisk studie visade en mycket litet möjligt samband mellan nattamning >1 års ålder och karies och en japansk studie tyckte sig se ett möjligt samband mellan ökad karies och amning > 18 månader.
Här har man dock tittat på amningen som sådan. Det innebär att man har faktorer som övrigt födointag och andra levnadsfaktorer att ta hänsyn till. Det är därför svårt att säkert säga vad amningen orsakar och inte och vad som orsakas av andra faktorer. Det finns exempelvis studier som anger att ammande mödrar ger sina barn sockriga mellanmål oftare än icke ammande. Och det är sådana fenomen man inte vet hur de ser ut i Sverige.

Slutligen diskuterades mineraliseringsstörningar hos små barn. Här har man tyckt sig se ett samband men inte klart kunnat finna ett. Däremot kan det finnas ett samband mellan sjukdom, som orsakat sämre viktuppgång under barnets första år och mineraliseringsstörningen. Det handlar om makromolekyler, som under bildningen kommer att innehålla mer mängd organiskt material istället för mineral. Denna typ av emalj blir skörare under kariesangrepp.
Forskningsmässigt finns dock mycket kvar att göra gällande mineraliseringsstörningarna och arbetet för evidens där har just börjat.

Efter detta var det tack och hej. En uppfriskande promenad längs Fyrisån hann jag med innan jag klev på tåget för vidare transport till hemtrakterna. :)

Bild från Sagogrynet som också skriver om Amningsveckan denna vecka.

Nordiska Amningsveckan -Fredag!

Idag har det varit möte med Nationella Amningskommitten. En grupp som har till uppgift att samordna amningsfrågor på samhällsnivå nationellt och ska samla Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och vården under samma tak. Det är inte någon expertgrupp utan samlar ffa de som frivilligt gått med av rent egenintresse för amningen.
På agendan för dagen stod att presentera det arbetsdokument som Strategigruppen har arbetat fram där man har satt upp målbeskrivningar och aktiviteter kopplade till de målen för de närmaste tre åren (2013-2016).
Bland målen finns sådant som att skapa en nationell kunskapsbas kring pediatrisk nutrition för vården, att skapa ett forum där senaste rönen och forskningen kring amning kan diskuteras och spridas.
I målen finns också att samla de som ansvarar för utbildningarna för sköterskor, läkare odyl för samtal att införa en kurs i pediatrisk nutrition eller spädbarnsuppfödning.
Mycket handlar just om utbildning av vårdfolk och det är glädjande att två representanter från läkarsidan ingår i kommitten. Just den yrkesgruppen brukar annars visa sig tämligen motsträvig till att inhämta relevant information kring amning.
Så hoppas man också att få till utbildningsdagar för vården, att ha streamade föreläsningar mm.
Livsmedelsverket har även, som egen aktivitetet, lagt in att samtala med branschorganisationen kring märkning av barnmat så det blir tydligare att den lämpligast ges från 6 månaders ålder och inte tidigare än från 4 månaders ålder. En personlig reflektion där är att jag tycker det är utomordentligt bra att Livsmedelsverket kämpar med att föra ut informationen om vad forskningen egentligen säger. Den säger nämligen att man absolut bör undvika annat än bröstmjölk eller bröstmjölksersättning till barn under 4 månader. Och det är viktigare än 6 månaders helamning, för det är i undvikandet av annan föda under 4 månader som man ser flera stora hälsofördelar.

Glädjande för Amningshjälpen var att översättningen av de tio stegen fick vara kvar. Det är en uppdaterad version och jag vet att många ondgör sig över dem då man väljer att koppla de tio stegen till vad enskilda personer arbetande på förlossning och bb-avdelningar har gjort mot enskilda mammor. Varför kan man undra, jo för att dessa handlingar utfördes under en tid då man förde ut idén om Amningsvänliga sjukhus. Och sådana sjukhus arbetade just efter de tio stegen.
Men de tio stegen säger inte att man ska använda hands-on, de säger inte att man ska kränka föräldrar och de ondgör sig inte heller över att föräldrar vill ge modersmjölksersättning. De tio stegen anger viktiga punkter för att få en amning att fungera. För amningen är känslig och lättstörd innan den är etablerad. Och övertramp där görs fortfarande.

Barnhälsovårdens representant lovade ta på sig en del av utbildningsfrågorna och ämnar börja med en nationell genomgång för att se var kunskapsläget står idag. Man kommer också lägga största vikt vid att hålla sig evidensbaserad.

Det här är en av de finaste amningsbilder jag har. Hur man använder en flaska...
Finast då jag fått den i undervisningssyfte av en mamma, som gjort en hel bildserie hur man tillmatar vid bröstet. Tack!

Det hände en del andra saker också. NAFIA presenterade WBTi, representanter från flaskmatande föräldrar höll ett föredrag, Impra visade hur förhållningssätt och kroppspråk kan ha betydelse i det fysiska mötet och slutligen höll prof. Ingegerd Johansson en föreläsning om hur forskningsläget kring bröstmjölk och karies ser ut i dagsläget.

Mer om dessa punkter kommer i morgondagens inlägg...

Nordiska Amningsveckan -Torsdag!

Ibland kan bilder säga mer än ord. Och ibland är det trivsammare att titta på bilder än att läsa en massa text.
Oavsett vad du tycker om amning så finns några av våra sommarbilder på min blogg idag. Håll tillgodo!

Nordiska Amningsveckan -Onsdag!

"Förstå det förflutna" uppmanar årets Amningsvecka till. Mitt förflutna innehåller bland annat prematuramning av tvillingar födda i v.32. Att födas i v.32 innebär stora påfrestningar för både mamma, barn och familj i övrigt. Hur stor påfrestningarna blir avgörs naturligtvis av faktorer som hur barnet/barnen och mamman mår efter förlossningen och var i världen man bor och därmed vilken vård man har tillgång till.
Men även när man bor i ett framstående vårdland som Sverige kan faktorerna se annorlunda ut.

Nationella Amningskommittens strategigrupp pratar om bestämningsfaktorer för amning nu när amningsfrekvensen sjunker. Bestämningsfaktorer är små omständigheter som avgör om en förälder väljer eller klarar amningen eller inte.
En stor bestämningsfaktor för en familjs mående efter att ha fått prematurt är om avdelningen praktiserar känguruvård eller kuvösvård. Kuvösvården har nämligen visat sig ge hög förekomst av bland annat depression och skiljsmässa hos föräldrarna. Man vet inte närmare exakt vilka skillnader mellan kuvösvården och känguruvården som gör att depression och skiljsmässa ökar dock.

Känguruvård innebär att föräldern agerar kuvös genom att ha barnet hud mot hud.

Min egen personliga upplevelse av kuvösvården är att det är själva separationen av förälder och barn som ger de negativa konsekvenserna. Att tvingas sitta på en stol och titta på sitt barn genom plast, att inte få hålla, skydda, nära. Att inte få uppleva barnets andning och hjärtrytm mot sin kropp. Allt det kan tära oerhört tillsammans med oron att inte veta vilka konsekvenser den prematura födseln kan ha haft på ens barn.

Därmed inte sagt att kuvösen är något dåligt. Man får i sammanhanget komma ihåg att vi räddar många barn som föds prematurt. En del kanske har sviter av sin prematura födseln men dessa är många gånger överkomliga när man tänker på att man faktiskt fick behålla sitt barn.
Och man får också komma ihåg att kuvöser har räddat otaliga små barns liv under en tid då sjukdomar ständigt var närvarande bland läkare, föräldrar och besökare. Då var kuvösen livräddande inte bara genom sin optimala temperatur. Det är bara att idag har vi bättre rutiner, vilket möjliggör att barnen kan vara nära, på, sina föräldrar redan från start. Hud mot hud.

Förstå det förflutna för vad det var. Och planera och utveckla för framtiden. Båda behövs.

Nordiska Amningsveckan -tisdag!

Idag är det tisdag. Igår tog jag upp ämnet amning under fikarasten på jobbet. Idag har jag varit hemma med min yngsta son och passat på att amma lite extra. Vi har också lekt kurragömma med brösten, något som fick honom att kikna av skratt.

För barnet är amningen inget man gömmer. Den är en självklar del av tillvaron. Den finns där när mamma är där och finns inte när man är på förskolan.
Tänk om amningen fick vara lika självklar för alla nyblivna mammor också?

bild från medela.se