Nordiska Amningsveckan -Fredag!

Idag har det varit möte med Nationella Amningskommitten. En grupp som har till uppgift att samordna amningsfrågor på samhällsnivå nationellt och ska samla Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och vården under samma tak. Det är inte någon expertgrupp utan samlar ffa de som frivilligt gått med av rent egenintresse för amningen.
På agendan för dagen stod att presentera det arbetsdokument som Strategigruppen har arbetat fram där man har satt upp målbeskrivningar och aktiviteter kopplade till de målen för de närmaste tre åren (2013-2016).
Bland målen finns sådant som att skapa en nationell kunskapsbas kring pediatrisk nutrition för vården, att skapa ett forum där senaste rönen och forskningen kring amning kan diskuteras och spridas.
I målen finns också att samla de som ansvarar för utbildningarna för sköterskor, läkare odyl för samtal att införa en kurs i pediatrisk nutrition eller spädbarnsuppfödning.
Mycket handlar just om utbildning av vårdfolk och det är glädjande att två representanter från läkarsidan ingår i kommitten. Just den yrkesgruppen brukar annars visa sig tämligen motsträvig till att inhämta relevant information kring amning.
Så hoppas man också att få till utbildningsdagar för vården, att ha streamade föreläsningar mm.
Livsmedelsverket har även, som egen aktivitetet, lagt in att samtala med branschorganisationen kring märkning av barnmat så det blir tydligare att den lämpligast ges från 6 månaders ålder och inte tidigare än från 4 månaders ålder. En personlig reflektion där är att jag tycker det är utomordentligt bra att Livsmedelsverket kämpar med att föra ut informationen om vad forskningen egentligen säger. Den säger nämligen att man absolut bör undvika annat än bröstmjölk eller bröstmjölksersättning till barn under 4 månader. Och det är viktigare än 6 månaders helamning, för det är i undvikandet av annan föda under 4 månader som man ser flera stora hälsofördelar.

Glädjande för Amningshjälpen var att översättningen av de tio stegen fick vara kvar. Det är en uppdaterad version och jag vet att många ondgör sig över dem då man väljer att koppla de tio stegen till vad enskilda personer arbetande på förlossning och bb-avdelningar har gjort mot enskilda mammor. Varför kan man undra, jo för att dessa handlingar utfördes under en tid då man förde ut idén om Amningsvänliga sjukhus. Och sådana sjukhus arbetade just efter de tio stegen.
Men de tio stegen säger inte att man ska använda hands-on, de säger inte att man ska kränka föräldrar och de ondgör sig inte heller över att föräldrar vill ge modersmjölksersättning. De tio stegen anger viktiga punkter för att få en amning att fungera. För amningen är känslig och lättstörd innan den är etablerad. Och övertramp där görs fortfarande.

Barnhälsovårdens representant lovade ta på sig en del av utbildningsfrågorna och ämnar börja med en nationell genomgång för att se var kunskapsläget står idag. Man kommer också lägga största vikt vid att hålla sig evidensbaserad.

Det här är en av de finaste amningsbilder jag har. Hur man använder en flaska...
Finast då jag fått den i undervisningssyfte av en mamma, som gjort en hel bildserie hur man tillmatar vid bröstet. Tack!

Det hände en del andra saker också. NAFIA presenterade WBTi, representanter från flaskmatande föräldrar höll ett föredrag, Impra visade hur förhållningssätt och kroppspråk kan ha betydelse i det fysiska mötet och slutligen höll prof. Ingegerd Johansson en föreläsning om hur forskningsläget kring bröstmjölk och karies ser ut i dagsläget.

Mer om dessa punkter kommer i morgondagens inlägg...

Nordiska Amningsveckan -Torsdag!

Ibland kan bilder säga mer än ord. Och ibland är det trivsammare att titta på bilder än att läsa en massa text.
Oavsett vad du tycker om amning så finns några av våra sommarbilder på min blogg idag. Håll tillgodo!

Nordiska Amningsveckan -Onsdag!

"Förstå det förflutna" uppmanar årets Amningsvecka till. Mitt förflutna innehåller bland annat prematuramning av tvillingar födda i v.32. Att födas i v.32 innebär stora påfrestningar för både mamma, barn och familj i övrigt. Hur stor påfrestningarna blir avgörs naturligtvis av faktorer som hur barnet/barnen och mamman mår efter förlossningen och var i världen man bor och därmed vilken vård man har tillgång till.
Men även när man bor i ett framstående vårdland som Sverige kan faktorerna se annorlunda ut.

Nationella Amningskommittens strategigrupp pratar om bestämningsfaktorer för amning nu när amningsfrekvensen sjunker. Bestämningsfaktorer är små omständigheter som avgör om en förälder väljer eller klarar amningen eller inte.
En stor bestämningsfaktor för en familjs mående efter att ha fått prematurt är om avdelningen praktiserar känguruvård eller kuvösvård. Kuvösvården har nämligen visat sig ge hög förekomst av bland annat depression och skiljsmässa hos föräldrarna. Man vet inte närmare exakt vilka skillnader mellan kuvösvården och känguruvården som gör att depression och skiljsmässa ökar dock.

Känguruvård innebär att föräldern agerar kuvös genom att ha barnet hud mot hud.

Min egen personliga upplevelse av kuvösvården är att det är själva separationen av förälder och barn som ger de negativa konsekvenserna. Att tvingas sitta på en stol och titta på sitt barn genom plast, att inte få hålla, skydda, nära. Att inte få uppleva barnets andning och hjärtrytm mot sin kropp. Allt det kan tära oerhört tillsammans med oron att inte veta vilka konsekvenser den prematura födseln kan ha haft på ens barn.

Därmed inte sagt att kuvösen är något dåligt. Man får i sammanhanget komma ihåg att vi räddar många barn som föds prematurt. En del kanske har sviter av sin prematura födseln men dessa är många gånger överkomliga när man tänker på att man faktiskt fick behålla sitt barn.
Och man får också komma ihåg att kuvöser har räddat otaliga små barns liv under en tid då sjukdomar ständigt var närvarande bland läkare, föräldrar och besökare. Då var kuvösen livräddande inte bara genom sin optimala temperatur. Det är bara att idag har vi bättre rutiner, vilket möjliggör att barnen kan vara nära, på, sina föräldrar redan från start. Hud mot hud.

Förstå det förflutna för vad det var. Och planera och utveckla för framtiden. Båda behövs.

Nordiska Amningsveckan -tisdag!

Idag är det tisdag. Igår tog jag upp ämnet amning under fikarasten på jobbet. Idag har jag varit hemma med min yngsta son och passat på att amma lite extra. Vi har också lekt kurragömma med brösten, något som fick honom att kikna av skratt.

För barnet är amningen inget man gömmer. Den är en självklar del av tillvaron. Den finns där när mamma är där och finns inte när man är på förskolan.
Tänk om amningen fick vara lika självklar för alla nyblivna mammor också?

bild från medela.se

Nordiska Amningsveckan -måndag!

Under Amningsveckan anno 2013 lyder parollen;

"Understanding the past - planning for the future"

"Förstå det förflutna - planera för framtiden"

Så jag börjar med en bild på initierande av sjalamning. Sjal har använts i gågna tider av föräldrar för att kunna bära med sig sina barn och används fortfarande på många håll i världen.
Idag har vi i västvärlden börjat återupptäcka sjalen som bärredskap. Och vet ni vad? Den går alldeles utmärkt att amma i också!
Så kan vi göra valet att sitta och soffamma eller gå omkring och amma medan vi aktivt deltar i andra aktiviteter och därmed, om inte förkasta, så i alla fall utöka bilden av den ammande mamman som den uppoffrande madonnan, som till stor del hittills varit en dominerande bild för många.

Upp och rör på er tillsammans med era barn! :)

(sen är det inte alla barn som prompt måste vara hud mot hud för att gå med på att bli uppvisad i sjal som vissa små lillebrorsor...)