Om förskolor som inte fungerar

Måste man fortsätta kriga?

Jag blev så besviken när jag läste ett gammalt nummer av Vi Föräldrar. De har en sida med ”Tips från förskolelärarna” där de har frågat två ”erfarna” förskolelärare om vilka tips de kan ge till föräldrar. ”Ok”, tänker man, ”här kan finnas något matnyttigt!”

Och vad finner man? Jo, en hoper pekpinnar, förmaningar och påhopp! Som ”märk barnens kläder” och ”ljug inte om ögoninfektioner för vi ser igenom det”, ”kom på utsatt tid för barnen blir så besvikna annars”, ”stanna inte i samband med hämtning och lämning för de andra barnen blir så ledsna när de påminns om sin mamma och pappa”.

Jag sitter med tidningen i handen och bara gapar!!! Ingenstans finns något tips som inte också innehåller ett subtilt missnöje kring föräldrarna.

Jag skulle, som erfaren förskoleförälder, vilja ge förskolepersonal lite tips:

1.      Titta ut ur boxen ni lever i, där hittar ni en värld som vi föräldrar inte alltid styr över. Vi har chefer som flåsar oss i nacken, lån att betala av och begynnande magsår av att försöka vara alla till lags redan. Och i alla ingår även ni förskolelärare men eftersom ni inte är ensamma på jorden delar ni den platsen med barnet, barnets mor- och farföräldrar, jobbet och det dåliga samvetet.

2.      Vi ljuger inte om ögoninfektioner! Många av oss har inte en medicinsk utbildning (vilket jag fascineras över hur många förskolelärare anser att de har!) och vi kan inte göra medicinska bedömningar. Ibland rinner barnets ögon och på en halvtimme till en timmes morgonstress är det jäkligt lätt att inte hinna förstå att det är en hemsk ögoninfektion. Återigen, vi drivs av ett krav från jobbet och från samhället att ta oss till jobbet, oavsett, och det väger också in i våra beslut. Att lämna in sjuka barn för att djävlas med er hinner vi inte ens fundera över när vi, svettiga av stress, försöker klä på en bläckfiskeliknande unge på morgonen. Känna feber är lika dumdristigt som att lägga handen på plattan för att se omden är på eftersom barn i den situationen alltid har en förhöjd kroppstemperatur.

3.      Vi ignorerar inte behovet av kläder till barnen. Men, liksom ni inte har förståelse för vår situation (trots att det borde ingå i era arbetsuppgifter som serviceinrättning) så kan inte vi heller alltid sätta oss in i er vardag. Om vi dessutom inte ens får spendera tid på er arbetsplats kommer vi få än mindre möjlighet till det. Mitt förslag är därför; be att få ärva barnens kläder istället och lägg upp ett lager så har ni! Problem är till för att lösas, inte gnälla över! Eller starta en dagisblogg för inbjudna läsare där vi kan ta del av hur barnets dag ser ut. Det kan låta sanslöst i era ögon men jag tror ändå att ni lika lite kan föreställa er hur barnets tid ser ut hemma som vi kan veta hur barnet har det på förskolan.

4.      Vi kan märka kläder men många gånger saknar vi tiden. Gör som restaurangerna istället, sätt upp en skylt med ”Vi tar inte ansvar för personliga tillhörigheter” för det gör ni ju ändå inte. Tappar ni bort märkta kläder får man ändå inte tillbaka dem, ingen ersättning heller. Så varför ska vi sitta och kämpa för er när ni inte gör det för oss?

5.      Glöm inte att det är NI som är servicepersonalen och VI som är beställarna! Jag ger service när jag är på jobbet, för det får jag betalt för och det är vad mina beställare förväntar sig av mig. Gnälla får jag göra hemma, på fritiden!

6.      Så slutligen; tack för att vi får lämna våra barn hos er. Jag tror ändå majoriteten av oss gärna skulle välja andra livsalternativ om vi kunde. Så vi önskar lika mycket som ni att ni skulle vara överflödiga i samhället. Tack och hej!

/Skrivet i affekt.

På bilden, ett barn som blivit fotad ofta.
Gissa vad hon leker?

ps detta gäller inte vår förskola, vilket jag är väldigt glad över!  ds

HURRA!! (och lite annat)

Jag har kommit med på kursen "Amning och bröstmjölk" 7,5 p. Jag stod som reserv och har därför inte fått svar förrän nu på att jag kommer in.
Men det känns otroligt roligt! Jag hoppas bara jag kan lyckas driva detta i land med min egen amningskurs som jag ska hålla i höst, ordförandeskapet i Amningshjälpen, barn och familj osv.
Nervpirret nu är om jag ska lyckas få ledigt från jobbet så jag kan åka på kurstillfällena. Håll tummarna för mig!

Gårdagens fotograferingar. Man ska aldrig slänga något för
ett tu tre så får man användning av gamla amningsnappar och
amningssnäckor i en kurs man ska hålla. Jag fick leta ett tag
efter snäckorna men till slut hittade jag dem bland flasknapparna.

Och så vill jag passa på att delge er en diskussion vi har haft på Helpmammalistan (Amningshjälpens mailinglista för aktiva medlemmar) om att återuppta mjölkproduktion. Jag brukar, i mina samtal med mammor som är färdiga att ge upp sin amning, berätta om möjligheten att lägga ner amningen en dag eller två och känna efter hur det känns. Ibland kan det vara vad som behövs för att man ska hitta orken igen, att ta en paus. Många vet inte om möjligheterna som ammande bröst ger -att kunna ta en paus och så börja igen.
I och med detta kom diskussionen om att amma efter längre uppehåll upp samt amning utan tidigare amningserfarenhet. Karleen Gribble har forskat mycket kring detta fenomen -relaktation. Och hon menar, i sina forskningsresultat, att det visst är värt att försöka. Det finns exempel på kvinnor som har nått full produktion med att exempelvis amma ett adoptivbarn.
Jag ska kasta in en brasklapp att det är från fall till fall. För en del går det bra för andra får man produktion men kanske inte så mycket som barnet kräver. Jag tycker ändå man kan se till det positiva -att det går att få produktion! Resten kan man lösa längs vägen för vi får inte glömma att amning är så mycket mer än bara mat. Det är att bli hörd, det är närhet, det är enkelhet på natten, tröst på dagen.

Och för den som vill amma och har svårt att komma upp i produktion har jag fått ta del av en annan mammas erfarenheter, nämligen att använda ett tillmatningsset.
Jag är fullständigt ening med denna mamma att bruket av tillmatningsset är underanvänt. Frågan är om vårdpersonal ens känner till att det finns. Setet fungerar kortfattat genom att man fyller behållaren med bröstmjölk eller modersmjölksersättning, för barnet till bröstet och låter hen ta tag och för sedan in en av sonderna i barnets mun. Barnet kan nu amma i sig innehållet i behållaren.

Bild från Medela.se

Det var allt från mig idag! Ha det gott allihop!!

Svar från UNICEF

Hej Ingrid,
Tack så mycket för ditt meddelande. Du kommer med kloka påpekanden som vi verkligen tar till oss av. Vi har fått en liknande kommentar från en kvinna aktiv som amningsrådgivare och vi kommer att vara tydligare framöver.

När det gäller UNICEF och amning, har vi som du nog vet en mycket tydlig policy att förespråka amning och alla dess positiva aspekter. Policyn lyder så här:
UNICEF advocates for initiation of breastfeeding within the first hour of birth, exclusive breastfeeding for the first six months and continued breastfeeding for two years or more, together with nutritionally adequate, safe, age appropriate and responsive complementary feeding starting in the sixth month, to provide infants with critical nutrients and protection against deadly diseases.

UNICEF har också på det internationella planet kritiserat Nestlé och andra producenter av bröstmjölksersättning för att de försöker få föräldrar att använda detta istället för att amma.

I med fall med akut undernäring där amning inte räcker, eller av någon anledning inte har tillämpats, använder man näringstillskott, s.k. therapeutic foods. Detta beskrivs så här:
UNICEF supports the widespread adoption of the community-based approach to management of severe acute malnutrition. This approach involves timely detection of severe acute malnutrition in the community and provision of treatment for those without medical complications with ready to use therapeutic foods (RUTF) at home. If properly combined with facility based care for those with complications and implemented on a large scale, this approach could prevent the deaths of hundreds of thousands of children.

Det är lätt att ta en policy för så självklar, att man inte ser när man ger ett annat budskap utåt. I detta fall borde vi ha insett att de som inte känner till UNICEFs inställning till amning kan få en felaktig bild av den. Och det är så klart väldigt olyckligt och något vi verkligen ska tänka på framöver.

Gällande Peter och barnet i filmen, var inte amning ett alternativ, men det kunde vi varit tydligare med. Gällande det att det är han som håller i barnet har du också en viktig poäng. I ett sådant här inslag vill man spela på människors känslor, och det är ju starkt att hålla ett litet barn i famnen. Att bedriva insamling för arbete för barn innebär ett ständigt övervägande om hur detta ska framställas med många olika aspekter att förhålla sig till. I detta fall har vi förståelse för att det kan uppfattas som olämpligt. Jag kommer att förmedla detta till mina kollegor som ansvarar för dessa inslag och att det är en aspekt som vi bör tänka på i kommande arbete.

Tack igen för att du lyfter dessa frågor. Återkom gärna till mig om du har fler frågor eller synpunkter.

Med vänliga hälsningar Eva


Eva Dalekant
Programhandläggare internationell utveckling
Programme Officer International Development Cooperation
UNICEF Sverige

Brev till UNICEF

Gällande er TV-reklam ”Peter i Guatemala”

Vi har uppmärksammats på den reklamfilm ni använder er av för marknadsföringen av er organisation. I slutet visas hur er utsända, Peter, matar ett spädbarn med hjälp av en flaska.

Amningshjälpen önskar svar på frågan kring valet av att visa just detta scenario.

Det är väl känt att bevarandet av amning är av största vikt för spädbarns överlevnad i krissituationer eftersom amning ger skydd mot diarréer, luftvägsinfektioner med flera allvarliga sjukdomar. Vi anser att visande av denna reklamfilm ger fel bild av UNICEF och en förvrängd bild av humanitär hjälp.

Eftersom UNICEF dessutom har undertecknat Innocentideklarationen är valet att visa denna reklamfilm högst förbryllande. Vi anser därmed att UNICEF, tillsammans med övriga deltagare i Innocentideklarationen, är skyldiga att ta på sig ansvaret att, när det gäller späda och små barns uppfödande, värna om bibehållandet av amning som huvudsaklig föda för barnen samt goda förutsättningar för mödrarna/ammorna att amma sina barn. Vilket ni också anger på er hemsida.

Vi har full förståelse att barnet som visas i filmen kan vara föräldralös eller få tillskottsnäring via flaska eller av annan, rimlig orsak, kan behöva ges flaska. Ett sådant faktum gör dock inte valet av filmepisoden som bild utåt mer tillbörligt.

Dessutom vill vi påpeka olämpligheten i att visa hur en främmande person tar över matningen av ett litet barn när detta, i möjligaste mån, bör ske av enstaka vårdnadshavare med de biologiska som förstahandsval.

Vi vill här även påpeka att UNICEF även tagit på sig ansvaret att följa barnkonventionen. Filmen visar i detta hänseende en olämplig hantering av späda barn. Man får inte glömma den genomslagskraft en reklamfilm har vad det gäller normbildning och värdegrundsbildning.

Undertecknat;

Amningshjälpen genom Ingrid Rönn Hyttsten, ordförande Amningshjälpen

Facebook "on the road"




Kunde inte låta bli att fota denna...
Klicka på bilden så kan du läsa texten på den gula skylten.